Jag arbetar ibland med rekrytering av män till lärarutbildning och minns med sorg hur det var att 2005 ta del av Delegationen för jämställdhet i förskolans delbetänkande. Tomas Wetterberg var sekreterare i utredningen och förklarade stolt på presskonferensen att det inte var en viktig fråga att öka andelen män i förskolan eftersom de ofta riskerade att falla in i stereotypa könsroller. Sedan dess är jag lite misstänksam mot honom och anar att det är en person som gärna spelar det politiska spelet på en högre nivå.
Wetterberg är idag aktiv i Män för jämställdhet. Det är en grupp som jag menar är lite för ivriga att ta avstånd från mansrollen och blandar samman detta med mäns våld mot kvinnor – den här formen av botgöring gör mig orolig och mina tankar vandrar till f.d. polismästare Göran Lindbergs föreläsningar.
Samtidigt är det plågsamt att se hur ansatser till manliga nätverk knuffas in i antifeministiska positioner och jag undrar varför Tomas Wetterberg vill befästa de här motsättningarna genom att demonisera andra grupper och monopolisera godheten till sig själv.
Pelle Billing försöker värja sig mot beskyllningarna om antifeminism. Jag tror att Tomas Wetterberg behöver antifeminismen som begrepp för att fortsätta kunna beskriva sig själv som moraliskt överlägsen. Han sörjer den gamla fina tiden innan ROKS kritiserades i teve och Margareta Winberg delade ut pengar till alla som delade hennes åsikter om män. Jag är osäker på om Wetterberg menar allvar – tror han att den tiden kommer tillbaka eller är det bara nostalgi?
Pelle Billing letar efter reklam där män inte framställs som töntar. Exemplen är inte så många och en del reklamfilmer bär på andra problem. Den här filmen tror jag att mina teknikälskande läsare kommer att uppskatta.
Tomas Wetterberg menar att feminismen idag har förvandlats till ett skällsord. Jag håller inte med och har inga problem med att försvara feministiska principer – men vill inte vara beroende av hans tolkning av innebörden i ordet. Idag finns det andra sätt att arbeta för jämställdhet och när Wetterberg talar om sin “tro” på genusvetenskapen blir det svårt att ta honom på allvar.
När blev feminismen en trosfråga?
Tysta tankar 
Sådana som Tomas Wetterberg ger mig gåshud men jag deklarerar mig självklart som feminist.
LikeLike
Då är vi två…
LikeLike
Jag undrar vad det innebär? Detta självklara feministdeklarerande, vad menar man med det?
LikeLike
Det kan vara rent defensivt. För att slippa anklagelser från T. W. Om att inte vara medveten eller att inte ta sitt ansvar.
Men själva deklarationen är ganska meningslös.
LikeLike
Jag tror på att det existerar en patriarkatisk struktur och jag tror att vi ska fortsätta arbetet mot mer jämställdhet.
LikeLike
Själv är jag humanist.
Suboptimerade ideologier har jag alltid haft svårt att hantera.
LikeLike
Jag ser inte feminismen som en ideologi, det är ju bara en idé. Jag betraktar mig som en liberal humanist.
LikeLike
Ja du får gärna ha den som en idé.
Problemet är att de som syns och hörs mest har den som suboptimerad ideologi.
LikeLike
Problemen uppstår när “idén” blir en del av maktutövningen och ett styrmedel för forskning och utbildning.
Jag tror att Jans idéer om liberal humanism även innefattar mångfald. Den feminism som MFJ förespråkar är ganska sträng mot avvikare.
LikeLike
Det var ungefär det som jag åsyftade som skillnad mellan idé och suboptimerad ideologi.
LikeLike
Ja, jag önskar inte att de enögda feminsterna ska ta över ordet.
Jag tror på evolution istället för revolution. Där ska vi förbereda morgondagens kvinnor på att ta plats i den verklighet vi lever i och inte lura dem med utopier.
LikeLike
Apropå videon
Vilken “institution” bär ansvaret för den rådande “stjärnnormen”.
Vem ligger bakom de kvinnliga komplotterna “Carolina Gynning” och “Annika Lantz”.
LikeLike
Jag är inte feminist. Jag är inte antifeminist.
Jag är bara en person som är för jämställdhet, och att ett sådant arbete nödvändigtvis måste ske med hänsyn till båda könens berättelse, behov och förutsättningar.
Jag känner inte till någon feminism som arbetar utifrån den ansatsen därför betraktar jag mig som postfeminist;
Oavsett vad man tycker om vad feminismen har uppnått fram till idag (både bra och dåliga saker) så är den viktiga frågan; vart ska vi gå NU; vad händer EFTER att feminismen har spelat ut sin roll?
LikeLike
“Wetterberg är idag aktiv i Män för jämställdhet. Det är en grupp som jag menar är lite för ivriga att ta avstånd från mansrollen och blandar samman detta med mäns våld mot kvinnor – den här formen av botgöring gör mig orolig och mina tankar vandrar till f.d. polismästare Göran Lindbergs föreläsningar.”
Jag får samma vibbar av Wetterbert. Det märks direkt när någon inte är intresserad av annan input än sin egna; och är man inte det har man inte ett demokratiskt samhällsförändrar-perspektiv utan har en annan agenda. Wetterberg är ett sådant uppenbart fall. Jag satte en gång samma en schematisk översikt över varför vissa män blir radikalfeministiska och misandriska; och det kan kanske passa sig att publicera den här.
1. Populism. Starka misandriska vindar blåser, och karriärister som Claes Borgström, Thomas Bodström, Lars Ohly vet vad som krävs för att ta sig fram. Misandri. Det gäller även i många andra politiserade sammanhang på lägre nivå, t.ex. hela vänsterfalangen (V, MP, S, FI) från gräsrötter och uppåt sprider misandriska budskap, som man i dessa sammanhang måste du delta om du vill komma någonstans. Fler politiserade sammanhang är kulturvärlden och media; generellt kvinnodominerade verksamheter där du lever mer på ditt rykte än på din prestation.
2. Projektion. Män med knäckta psyken och med en stor portion självförakt projicerar sin självsyn på andra. Genom att ta tydlig ställning i frågan och beskriva män som grupp som jordens avskum kan de alltid känna sig åtminstone LITE bättre än resten av männen och det är en tröst. Jag skulle säga att en sådan som Johan Ehrenberg passar in i den här kategorin.
3. Kamoflage. Genom att tydligt och ljudligt markera att de tar till strid mot manssamhället, slemgubbarna, “könsmaktsordningen” så kan de gömma att de själva är freaks. Den vanliga fingerpekarmentaliteten; titta där borta, men inte på mig. Kapten Klänning och Göran Lindberg passar in här.
4. Proxy-kvinnan. Den homosexuella mannen som vill bejaka sina kvinnliga sidor och när en oerhört stark identifiering med kvinnor. Men de kan å andra sidan aldrig bli en kvinna på riktigt, vilket leder till mindervärdeskomplex. Jag gissar att Alexander Chamberland på ETC platsar in här.
5. Strykhunden. Killarna som inte orkar ta all psykologisk stryk som kommer deras väg och mer eller mindre motvilligt böjer sig för trycket. Beta-killen. Inga äkta misandriker men ögontjänare, säger och gör det som förväntas av dem. Exempel på såna här killar har du säkert i din egen närmiljö, och mer vanligt förekommande i kvinnodominerade miljöer.
6. Riddaren. Den mest könsrollstraditionella av de manliga misandrikerna. Hotet har omdefinierats från “draken” till “manssamhället” och riddaren tar modigt strid för kvinnors väl, men främst för att smeka sina egna egon. Det är inte kvinnorna som ber om det. De upplever sig själva som ädla och självuppoffrande och har inga moraliska problem med att de offrar andra män på självrättfärdighetens altare. Benny Andersson och en och annan FB-skribent passar säkerligen in här.
Om jag skulle spekulera om Tomas Wetterberg så passar han in bäst i antingen kategori 1 eller 3. Det kan endast framtiden utvisa, är han en 3a kan han inte dölja det i all evighet.
LikeLike
Hej Björn!
Intressant sammanställning. Låt oss undvika spekulationer om enskilda personer och hålla en lite försiktigare ton.
Jag är osäker på kopplingen mellan populism och vänsteråsikt. Menar du att det är en höger/vänster-fråga? Eller handlar det om att vilja ta sig fram i bidragssvängen? I så fall kanske det är läge för att inordna akademien i den här kategorin? Rädslan för att säga fel saker är stor här och frihet handlar mer om retorik än verklig tillämpning av mångfald. Beroendet är alltför stort.
LikeLike
Man kan väl säga att Winberg har haft otur med sina experter:
http://www.bovenstidning.nu/blog/2010/03/15/arkiv-jamstalldhetsexpert-spydde-ner-minister/
LikeLike
Jag här humanist. Aktar mig för att vara. Jag låter mig själv bli!
LikeLike
Att bli och vara?
Låt bli! (I helt ny betydelse)
Varde blivande?
LikeLike