Jag städar skrivbordet och hittar ett halvläst nummer av pedagogiska magasinet. Den finländske hjärnforskaren Matti Bergström beskriver baksidan av katederundervisning och plötsligt blir jag en aning mindre trött på tjatet om Finlands fantastiska utbildningssystem och exempellösa framgångar i PISA-mätningar. Det finns sprickor i muren. Länk
Detta betyder att nutidens västerländska kunskapsskola, där målet är att ge barnen största möjliga mängd fakta, måste byta inriktning. Vi lever i en ”informationsålder”, men borde vara på väg mot en ”värdeålder”, eftersom ett urval av värderingar blir det viktigaste även för barn. Därför måste vi bort från en skola med katederundervisning, där eleverna inte får reflektera över vad de tycker om undervisningen. Våra barn tycker inte om kunskapsskolan utan trivs vid sina datorer, där de fritt får välja den kunskap och de värden de vill. Och till slut väljer de alltid rätt! På detta sätt räddar de oss från att bli ”värdeinvalider”, en utbredd social sjukdom som är ödesdiger för mänskligheten.
Jag funderar på att hitta på någon form av omröstning men kommer inte på någon bra och nyanserad fråga. Det är nog bäst att lämna ett öppet svarsalternativ här!
Tysta tankar 
Skulle katederundervisning vara en motsats till eftertanke? Jag känner inte till Matti Bergström men en kläcker ur sig meningar som
” Våra barn tycker inte om kunskapsskolan utan trivs vid sina datorer, där de fritt får välja den kunskap och de värden de vill. Och till slut väljer de alltid rätt!” vet inte så mycket om skolan, vare sig den finska eller andra.
Har du tillbringat någon längre tid vid en finsk läroanstalt?
LikeLike
En vecka – det är inte så länge.
LikeLike
“Finlands sak är vår” säger jag som kallar min undervisning för katederundervisning trots att jag har kollat upp att jag rör mig 700 meter en typisk lektion så jag nog inte är nära katedern speciellt ofta.
LikeLike
Jag gillar verkligen Matti Bergström. Han är provokativ, underfundig och har gett mig många nya tankar. Jag har dock aldrig förknippat honom med den svenska synen på barn som kunskapstörstande små individer som man bara behöver sätta vid en bokhylla eller en dator så lär de sig allt de kan tänkas behöva av egen kraft.
Jag känner inte igen den ungen.
LikeLike
Håller nog med! Det är en idylliserande förenkling som är väl retorisk. Bergström är bättre när han förklarar de vilda lekarnas betydelse för hjärnans utveckling.
LikeLike
Jag håller med Helena, kan hända finns här och där en unge som kan lära sig allt vad den behöver kunna av egen kraft – om den får en livstid på sig. Men den lär vara sällsynt och utrustad med enorma mängder tur, och sannolikt tröttna innan den hunnit ta in mer än det absolut mest grundläggande.
LikeLike
Jag tror att det handlar om att se nyfikenhet som en avgörande kraft i undervisning.
Den gamla matningsmetaforen känner vi igen och jag tror fortfarande att hunger är den bästa kryddan vid matlagning.
LikeLike
Tror du ungen väljer morötterna och fisken av sig själv också, även om där finns både kakor och chips att välja på? Det tror inte jag. Barn är lika nöjeslystna som vuxna.
LikeLike
Jag är uppfödd med kostcirkel och kostpyramid. Det innebär alltid en viss form av njutningsfylls skuld när jag unnar mig något från de syndiga delarna av de geometriska figurerna.
Frågan är vilka morötter vi ska använda för att få barn att välja morötter?
Mitt tips är… hmmmmm… morötter?
LikeLike
Varför välja morötter om man kan välja glass? Varför vara med på lärarens “roliga” övning när man kan hitta på något eget roligt som faktiskt är roligt? Likt en psykopat har den svenska skolan valt de kortsiktiga roligheterna. Svensk skola lider av psykos. Finländsk skola gör det inte.
LikeLike