NK var själva symbolen för julfirande när jag var liten. Idag sitter en ensam tomte på torget och lyssnar till barnens önskningar som han skriver ner i en stor bok.
Tomten är en intressant bild av den gudomliga rättvisan. I den gamla versionen smög han omkring 364 dagar och spionerade för att sedan på julafton dela ut belöningar efter förtjänst.
Det är väl ungefär som lärarnas förhållande till betygen. Vi samlar och samlar för att inte riskera att sätta ett orättvist betyg.
Men jag har hört talas om tomtar som ägnar sig åt formativ bedömning och har framåtsyftande utvecklingssamtal i oktober!
Med tanke på att deras minne tycks sträcka sig över generationer misstänker jag att deras dokumentation är gedigen, rationell, väl inarbetat och oerhört systematisk. Samt väldigt hemlig, inga wikileaks här inte.
De ÄR tomteinspektionen. Deras uppgift är att inspektera mig och det gör de, misstänker jag, men läskigt oregelbundna intervaller och utan minsta förvarning för att jag alltid ska vara på tå. De fnyser dock åt staten som koncept. Den är underlägsen deras uråldriga brödraskap! (Tomtar är därtill så jämlika att de utan att bli nervösa kan använda ord som brödraskap för att beskriva en organisation som innefattar både manliga tomtar och kvinnliga tomtar. Skulle någon komma på idén att ifrågasätta detta ryker omedelbart den personens nyckelknippor, fortsätter ofoget försvinner samtliga högerskor i hushållet. Det är makt det!)
Det låter som en grupp med stark yrkesidentitet och stolthet! Antagligen har vi mycket att lära av dem – även om jag är rädd att det i sådana här grupper brukar finnas en viss form av statiska hierarkier som försvårar förändringar.
Vi får liksom inte ändra bilden av “tomten” – då rasar hela mystiken och det finns en uppenbar risk att barnet utbrister:
– Tomten är naken!
Jag är inte i position att uttala mig om huruvida tomtarna är en demokratisk organisation eller inte. De tycks, från mitt perspektiv, som en federation av jämlikar snarare än någon slags hierarki, men vad vet jag, jag är bara en människa.
Jultomten, däremot, har inte med dem att göra. Han kommer från en helt annan religion, och om jag förstått saken rätt betraktas han med ett slags milt överseende, ungefär som vore han en slags tomtarnas motsvarighet till forna tiders byfåne.
Varför ska jag belasta hjärnan med sådant jag kan skriva ned = dokumentation? På detta sätt kan jag öka arbetsminnet!!!!
LikeLike
Alldeles sant – om du vore en dator!
Jag är begåvad med en stark tilltro till mitt minnes filterfunktion.
Om jag glömmer något… Ja, då var det väl inte viktigt!
LikeLike
Jag undrar om det barn som riskerar att bli bortglömt av en icke-dokumenterande tomte skulle hålla med?
LikeLike
Tomten är en intressant bild av den gudomliga rättvisan. I den gamla versionen smög han omkring 364 dagar och spionerade för att sedan på julafton dela ut belöningar efter förtjänst.
Det är väl ungefär som lärarnas förhållande till betygen. Vi samlar och samlar för att inte riskera att sätta ett orättvist betyg.
Men jag har hört talas om tomtar som ägnar sig åt formativ bedömning och har framåtsyftande utvecklingssamtal i oktober!
LikeLike
Jag bekänner mig till en annan religion, tomtar bor under golvet och gömmer nycklar för den som inte lämnar mat framme till dem på midvinternatten =)
LikeLike
Frågan är hur dina tomtar ( som jag känner stark sympati för) jobbar med sin dokumentation?
Är de oroliga för tomteinspekrionen?
Drömmer de om att återförstatligas?
LikeLike
Med tanke på att deras minne tycks sträcka sig över generationer misstänker jag att deras dokumentation är gedigen, rationell, väl inarbetat och oerhört systematisk. Samt väldigt hemlig, inga wikileaks här inte.
De ÄR tomteinspektionen. Deras uppgift är att inspektera mig och det gör de, misstänker jag, men läskigt oregelbundna intervaller och utan minsta förvarning för att jag alltid ska vara på tå. De fnyser dock åt staten som koncept. Den är underlägsen deras uråldriga brödraskap! (Tomtar är därtill så jämlika att de utan att bli nervösa kan använda ord som brödraskap för att beskriva en organisation som innefattar både manliga tomtar och kvinnliga tomtar. Skulle någon komma på idén att ifrågasätta detta ryker omedelbart den personens nyckelknippor, fortsätter ofoget försvinner samtliga högerskor i hushållet. Det är makt det!)
LikeLike
OK!
Det låter som en grupp med stark yrkesidentitet och stolthet! Antagligen har vi mycket att lära av dem – även om jag är rädd att det i sådana här grupper brukar finnas en viss form av statiska hierarkier som försvårar förändringar.
Vi får liksom inte ändra bilden av “tomten” – då rasar hela mystiken och det finns en uppenbar risk att barnet utbrister:
– Tomten är naken!
LikeLike
Jag är inte i position att uttala mig om huruvida tomtarna är en demokratisk organisation eller inte. De tycks, från mitt perspektiv, som en federation av jämlikar snarare än någon slags hierarki, men vad vet jag, jag är bara en människa.
Jultomten, däremot, har inte med dem att göra. Han kommer från en helt annan religion, och om jag förstått saken rätt betraktas han med ett slags milt överseende, ungefär som vore han en slags tomtarnas motsvarighet till forna tiders byfåne.
LikeLike
Och med metaforen byfåne dödade du min skolanalogi effektivt.
Eller inte?
LikeLike