Studenterna brottas med svåra begrepp som kultur och estetik i en kurs som utmanar en del av skolans traditionella kunskapssyn. Vi ser en film om Bifrostskolan och en vanlig reaktion är ungefär:
– Jo det verkar trevligt, men hur går det med målen?
Tanken på att kultur skulle kunna ha ett eget värde är svår att fånga i ord och många tycks vara fast i en instrumentell världsbild där vi använder kultur för att uppnå något syfte. Barnen sjunger för att träna språket och ritar för att utveckla motoriken.
Anders B Westin tipsar om en film som beskriver en darwinistisk syn på skönhet. Det skulle vara spännande att möta någon annan teori från studenterna än Vygotskij! Jag är inte säker på att mina kolleger uppskattar den här TED-filmen, som antagligen kategoriseras som biologistisk eller något ännu värre!
Tysta tankar 
När jag avnjuter den breda tolkningen av vad vi tycker är vackert så lockas jag till att återigen gör lite reklam för ett litet blogginlägg. Att det i mångt och mycket inspirerats positivt av Jan Björklund kan nog skapa spännande tankesprång hos Mats eftersom det här inlägget handlar om skönhet.
Rubriken: “Mod, tålamod och raka besked” passar dock bättre ihop med videon. Det var häftigt att höra hur egenskaper och prestationer som man tycker är positiva också blir vackra.
LikeLike
Helt oavsett får fotot mig att längta efter sommarens skönhet,
Ja – åtminstone efter 2 timmar med snöslungan och skyffeln.
LikeLike
Jag njuter av ljuset, av hur nya färger skapas och hur fantastisk ny skönhet byggs med oändligt vackra iskristaller.
LikeLike
Jag lutar nog åt Ulf Peter Olrogs tolkning av skönhet
LikeLike
Den förbenta utilitarismen. Även om filmen var intressant och tänkvärd var det för mycket utilitarism i den också för min smak. Till dina elever vill jag säga att skolans kunskapssyn är under försiktig revision. För första gången finns det vid sidan av skolans studieförberedande och demokratiuppdrag ett tredje ben – elevens personliga utveckling. Det tycker jag är attraktivt. Ännu mer attraktivt är att utvecklingen inte är färdigdefinierad.
P.S. Fantastisk bild
LikeLike
Darwinismen är ju sådan! Samtidigt innehåller den intressanta motsättninag om vad som egentligen är “nytta”. Den egna kortsiktiga, rasens långsiktiga eller går det över huvud taget att tala om nytta utan att hamna i filosofiska bryderier om livets mening.
Visst är det bra det personlighetsitvecklande uppdraget förtydligas och samtidigt lämnas öppet. Efter kalibers granskning av Livskunskap blir jag allt mer orolig för diffusa program som ska lära oss hur man ska leva.
Kanske har kulturen ofta haft en fostrande funktion. Skönhet gör oss goda?
LikeLike
Begreppet ‘god’ har vi pratat om många gånger, så jag räknar kallt med att inte behöva leverera någon ytterligare motivering till min fråga:
Skönhet gör oss goda, skriver du med ett fundersamt frågetecken efter. Hur menar du då?
LikeLike
Jag tänkte mig nog en ganska naiv tolkning – har du varit med om något vackert blir du lite snäll.
Kanske är det lättare att bevisa motsatsen? Folk som lever i dåliga miljöer blir elaka… Äsch – det håller ju inte!
Hur beskriva miljöns inverkan utan att bli fördomsfull och elitistisk? (går god smal att träna upp?)
LikeLike
Jag håller med dig i din tolkning Mats. Skönhet gör oss godare och stärker oss. Det är sedan så att vi har olika inre resurser för att se det sköna och därav uttrycket maskrosbarn som ser skönhet och möjlighet i en miljö som inte verkar erbjuda det.
LikeLike
Det beror på hur man definierar god smak – det går definitivt att vänja sig vid mycket, och det går att lära sig vad som är på modet just nu, vad som betraktas som klassiskt och vad som får omvärlden att nicka gillande, och det en smal sak att lära sig fejka uppskattning för det som för tillfället anses som ‘finkultur’. Är det god smak?
Eller är det god smak att vara bland de första som snappar upp de kommande trenderna? Eller att veta vad man ska fnysa åt eller nicka uppskattande åt?
En intressant frågeställning att filosofera över såhär på första advent – vilka stjärnor är ‘god smak’, och vad placerar dem i den kategorin?
LikeLike
God smak har av tradition alltid definierats av den härskande klassen och använts som ett sätt att bevaka den egna ekonomiska positionen genom att kulturellt underordna andra grupper. Jag tror att Bourdieu beskriver det bättre, men den här formen av förfining är naturligtvis ingenting som skolan bör medverka till.
Å andra sidan finns det naturligtvis ett värde i att ha råd med vackra saker, god mat och bra musik. På ett personligt plan hjälper mig konsten att distansera mig från vardagens besvikelser och förtretligheter. På det sättet blir jag nog en aning snällare av att ha det vackert omkring mig!
LikeLike
Jag tog med eleverna på en kringresande konstutställning som lät spännande och när vi stod bredvid 10 stycken sovsäckar utlagda på golvet frågade guiden vad de tyckte. En elev sa “att det är ju bara en massa sovsäckar” och fick en föreläsning som gjorde honom alldeles tyst och jag såg hur hela gruppen kröp närmare väggarna.
Vad gör man?
LikeLike
Jan – tipset är att ta reda på, i förväg, vad det är för slags utställning man ska se. Om den inte är helt självklar eller behandlar kända teman kan det finnas mycket att vinna på att lägga ett par lektioner på att förbereda besökte både genom att prata om temat och genom att tillsammans titta på liknande verk, kanske tidigare verk av samma konstnär eller verk inom samma genre.
Lycka till!
LikeLike
Mats, oh ja! Den som säger att lycka inte kan köpas för pengar har aldrig varit utan.
LikeLike
En stor del av den moderna konsten lever i uppgiften att utmana föreställningen om vad konst “egentligen är”.
När de här konstverken möter grupper som inte har några sådan föreställningar (eller bryr sig om frågan) blir det väldigt underligt.
Men jag är en ganska hopplös populist och gillar det enkla. Just nu blir jag tårögd av Lill-Babs tolkning av Petras låt “Everybodys looking for love”. I avslutningen gör hon en sådan där försiktig referens till Billie Holidays svajiga 50-talsinspelningar. Oemotståndligt.
LikeLike
För den som uppfattar referensen blir upplevelsen en helt annan än för den som inte alls noterar den, eller berörs av den.
Då kan man, om man vill, ställa sig frågan om hennes tolkning vittnar om god smak, eftersom den ju refererar till Holiday som väl hör till finkulturen numera, eller om den snarare bör kategoriseras någonstans närmare kitch?
LikeLike
Jag tror att det inom litteraturvetenskapen fanns en riktning som försökte mäta kvalitet genom att uppskatta komplexitet och räkna intertextuella referenser. Den tolkning som innehåller flest mättade symboler (och som dessutom hänger samman) vinner.
När det gäller Lill-Babs menar jag nog att det definitivt är kitch. Men hela programmet är gjort med ett avspänt leende och till sist är det värmen och gemenskapen vi minns (+ enstaka glimtar av äkta musikalitet)
Som du märker har jag svårt för det där med högt och lågt. Även om jag på 70-talet demonstrerade mot den kommersiella skräpkulturen har jag kroppen full av populärkultur. Utan den vore jag ingen.
LikeLike
och ungefär där tror jag det där ogripbara vi söker i konsten ligger – utan mina referenser vore jag inte jag
LikeLike
Samtidigt är det lite lockande att föreställa sig en ren abstarkt (eller ytterst konkret) konst som inte refererar till verkligheten utanför ramarna eller vädjar till mottagarens sentimentala associationer.
Men jag tror det är en naiv ambition. Människan är en tolkande varelse och de konstnärer som försöker skapa andra kontrakt är nog dömda att misslyckas. Däremot kan tolkningen vara mer eller mindre fri?
LikeLike
Fullständigt fri, hävdar jag. I samma ögonblick som konstnären tar ett steg tillbaka och säger ‘så, klar!’ har h*n släppt kontrollen över hur verket tolkas, omtolkas, misstolkas, vantolkas, smygtolkas, propagandatolkas, relationstolkas, övertolkas…
Konstnären har en tanke, eller flera, med sitt verk, betraktaren har en annan tanke. Får en annan tanke. Skapar sig en tanke. Ibland, tror jag, kan konstnären upptäcka inte bara nya sidor i sitt verk, utan hos sig själv också, om h*n lyssnar på betraktarens tolkning. Det finns inga garantier att h*n gillar dessa sidor =)
Men över tolkningen har h*n ingen som helst kontroll.
LikeLike
Och ändå har vi ett skolämne som handlar om att lära barn göra den rätta tolkningen av mästerverken.
Jag håller helt med dig men har svårt att se hur vi ska kunna bryta upp med den romantiska konsttraditionen där det romantiska geniet förmedlar en gudomlig ingivelse som kritiker och experter förklarar för pöbeln.
Mottagaren konstruerar verket – så måste det vara!
LikeLike
Du är välkommen att vara med i vår när vi analyserar poesi – utan någon ‘rätta tolkningen’.
LikeLike