Ett litet steg för mänskligheten…

…men ett stort steg för mig!

Vid 55 års ålder stod jag på höjden av min levnads bana. Jag valde hjälmens väg på cykelbanan.

Det handlar inte om att jag vill se mig som förebild för barn. Det  är ren feghet som får mig att knäppa remmen under hakan.

7 thoughts on “Ett litet steg för mänskligheten…

  1. Som jag sa på FB – du kan väl inte vara feg som cyklar och filmar dig själv samtidigt borta på Österlen.

    Fast man kan åxå fundera över om hjälmen alltid hjälper. Man kan få nära dödenupplevelser ändå.

    Like

  2. Eftersom jag är en van Vätternrundecyklist så har jag fått lära mig att det är pannan som är viktigast att skydda.

    En stor mängd hjälmbärare glömmer av någon anledning detta faktum.

    Like

      • Nej det tror jag inte på.
        Det är ngt lurt med hjälmdesignen eftersom så många hjälmar så gärna trillar bakåt.
        Kanske är det remmarnas infästningspunkter.

        Jag har tjatat på mina barn och min fru i många år. Sen sitter jag i soffan med tre hjälmar som jag försöker justera om i remmarna och klistrar kuddar som skall hålla vinkeln.

        Men det går fort åt skogen.

        Det är ngn naturlag som drar dom bakåt.

        Like

Leave a reply to Mats Cancel reply