…är jag en aning trött. Det känns lite som om jag mött Mona Sahlin i tio olika skepnader. Vänliga och lite överseende röster som försöker förklara komplicerade saker på ett sådant sätt att de framstår som självklara och naturliga. Ibland anar jag ett nedlåtande tonfall, men de flesta utstrålar seriositet och engagemang.

Länk till Skolverket

Filmernas bildspråk är påfrestande i sin entonighet. De intervjuade talar antagligen till någon vid sidan om kameran och efter ett tag drabbas jag av känslan att de talar förbi mig rent fysiskt (och psykiskt).

Kanske skulle det ha varit mer övertygande om de hade vänt blicken direkt mot kameran. Då hade jag känt mig mer hemma i reklamens värld.