Efter 25 år i förskolan har jag en romantisk syn på arbetslag. Vi arbetade nära tillsammans och det fanns sällan utrymme för någon högre grad av specialisering. Om en glödlampa behövde bytas eller ett bord torkas av – ja då gjorde man det utan att bevaka ansvarsområde eller utbildningsnivå. Utgångspunkten var barnens omedelbara behov och det fanns inte utrymme för sofistikerad arbetsdelning.
Baksidan av den här arbetsplatskulturen brukar beskrivas som en tendens att medlemmarna riskerar att lägga sig på den lägsta gemensamma nivån. Relationerna blir ibland viktigare än målet och idén om rättvisa kan förgifta klimatet. Alla ska göra allt och helst lika mycket på samma sätt. En del menar att kvinnor trivs i den här miljön som uppmuntrar horisontella och nära relationer.
På det manliga nätverket diskuterar vi ofta frågor om manligt/kvinnligt och försöker förstå vad som menas med “konkurrens”? Jag prövar att argumentera för “tävling och specialisering” som något positivt och hämtar exempel från amerikansk fotboll. I den sporten är arbetsdelningen driven till sin yttersta gräns och det finns spelare som aldrig rör bollen. Den storvuxne blir guard, den snabbe reciever, den kompakte running back, den smarte quater back, den benstarke punter och så vidare. Inom laget är avundsjuka meningslös – alla är stolta över att tillhöra ett väloljat maskineri och det yttersta syftet är att krossa motståndarna.
Sporten har uppenbara likheter med en modern industri där den ende som har kontroll över alla processer är företagsledaren. Tränaren har en pärm med taktiken och en stab med folk som hjälper till att kontrollera kvaliteten. Individerna riskerar att stereotypiseras och reduceras till utbytbara kuggar i maskinen. Laget är större än individen.
Ur genusperspektiv är uppdelning mellan manligt och kvinnligt en social konstruktion, som riskerar att förstärka de skillnader som läraren ur ett läroplansperspektiv är ålagd att motverka. Kanske bör skolan då undvika allt som liknar konkurrens och specialisering eftersom det bidrar till att skapa en hierarkisk världsbild.
Det är en riskabel strategi att demonisera konkurrens i ett samhälle som styrs av allt starkare marknadstänkande.
Tysta tankar 
Kan man inte arbetsdela utan konkurrens? Jag menar att det kan vara bra för samarbetet att man gör det man är bäst på. Ditt idrottsexempel med just amerikansk fotboll är ju speciellt eftersom man där ju byter ut hela uppställningen mellan anfall och försvar. Det finns ju lagsporter som bygger på betydligt mindre rollfördelning, men man stoppar ju ändå inte in vem som helst i målet i handboll…
Sen behöver väl inte kön, eller andra personliga egenskaper som till exempel längd, utgöra grunden för alla rollfördelningar i skolan. Ibland kan man väl “tävla” flickor mot pojkar om man ibland också “tävlar” alla på A-J mot alla på K-Ö. Eller hittar på andra fantasifulla varianter. Och kanske också försöker utmana dikotomitänkandet – att det kan finnas fler än två möjliga “parter”.
LikeLike
Jag tror att arbetsdelning kan vara ett bra sätt att kontrollera konkurrensens negativa sidor. Om vi skapar regler om vem som får göra vad behöver inte musikläraren känna sig hotad av att jag kan fler ackord – i den ultimata organisationen styrs arbetsuppgifterna av kompetens och då kanske det blir ett visst lugn också.
Tyvärr inbjuder den här formen av dikotomiseringar till stereotypt könstänkande – jag försöker verkligen att inte låsa mig i tanken på manligt kvinnligt och håller helt med dig. Vi talar om tillfälliga positioner i ett historiskt spel över tid.
Jag har inga åsikter om hur män egentligen är.
LikeLike
Jag vet bara en sak om hur män egentligen är. De bryr sig inte om att läsa intranätet 😉
LikeLike
Oss emellan – på Malmö högskola har vi inget intranät!
Det är min hetaste längtan och våtaste dröm…
LikeLike
Har du aldrig hört talas om lagarbete? Börja funder på hur Nossebroskolan löst det.
LikeLike
Jag känner igen ordet…
LikeLike
Konkurrens och avund finns i alla världar. Den tar sig bara olika uttryck.
För att bemöta ditt och många i västvärdens sätt att se på konkurrens bygger den på sättet att se hur verksamheter byggs upp. I väst ser konkurrensen ut på ett sätt och i Japan och andra liknande länder på ett annat. Bara att studera fordonsindustrin.
Ytterst tror jag det här med konkurrens måste styras av synen “vem är vi till för” och sätta det i första rummet. Det som jag kallar kärnvärde som jag skrivit på min blogg.
Verksamheter som inte är värdestyrda får en osund konkurrens som övergår i avund och destruktivt handlande oavsett kön.
LikeLike
Glädjen av att tillhöra det bästa laget kanske gör att jag kan stå ut med en undangömd position?
Det här med kärnvärden kopplar jag till varumärkesbyggande eller som det heter nu: company storytelling.
I viss mån kanske det går att ersätta destruktiva individualistiska självhävdelsemönster med den här typen av kollektiva berättelser?
LikeLike
Aj då, har du gått på den myten.
Hur fungerar vi som människor. På vattenytan ligger bojen och flyter, våra attityder. Mellan vattenytan och botten sitter ankarkättingen beteenden. På botten ankaret våra värderingar.
Och varje organisation som måte vara framgångrik måste jobba med värderingarna alltså en kärna av värden. Attityderna är nänligen falska och speglar vår politiska korrekthet i det sammanhang vi just då befinnor oss i.
Skolan är definitiv inte till för lärarna utan eleverna.
LikeLike
Jag går på alla myter! I korta stunder av klarsynthet försöker jag skapa distinktioner av den typ du beskriver.
Men de brukar falla samman!
LikeLike
Aj då, har du sökt för det?
LikeLike
Tvärtom – jag njuter.
LikeLike
Måste var något allvarligt då;))
LikeLike
Jag hävdar att öppna tävlingar kan motverka konkurrens och upplever att ditt exempel från amerikanska fotboll visar på detta. Vissa positioner är absolut mer statusfyllda och det är konkurrens om att tilldelas dem men sen kan tävlingen skapa samarbete. En nobelpristagare har visat att företag kan tjäna på att samarbeta med konkurrenterna. Tävlingslusten är viktig för att samhället ska skapa nytt och spännande.
En del av att skolan blivit så dålig på att möta killarna är att så många lärare för de yngre barnen är så negativa till alla tävlingar. Väldigt många killar tycker att tävlingar är skoj.
LikeLike
Det riskerar att bli ganska lättgenomskådat för barnen när tesen om “allas lika värde” visar sig vara så skör. Styrka, rikedom, skönhet, intelligens och goda kontakter tror jag många barn förknippar med “värde” och det finns en viss risk att barnen upprättar en parallell hierarki till skolans kuliss.
LikeLike
Sätter man likhetstecken mellan lika värde och lika högt värderade prestationer så har man målat in sig i ett hörn ändå.
Det finns ingen som helst möjlighet att värdera allas prestationer lika högt och den omvärld vi har är full av konkurrens. Jag anser att barnen hela tiden har upprättat parallella hierarkier kring vem spelar fotboll bäst, vem är coolast, etc. som en motpol till kulisser av allas lika värde.
LikeLike
Bra inlägg Mats. Här fick du med hela “skiten” i en kort inlaga.
Komplettera med denna artikel.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/vilken-apa-ar-du-mest-lik_493297.svd
Så blir det ännu mer lurigt.
Skall vi leva i ett matriarkat där kvinnan gör allt och mannen drönar och leker (bonobon) eller skall vi acceptera patriarkala arenor (schimpansarenor) som både skapar välfärdsmervärde och ett visst mått av mentalt avfall.
LikeLike
Glömde. Genusdiskursen tror inte ett ögonblick på schimpansarenor.
Man har då inte fattat den obehagliga konsekvensen:
“Att man kastar ut barnet med badvattnet”
LikeLike
Tack för uppmuntran Anders! Länken bråkar men artikeln finns i deras katalog.
Jag funderar vidare på de där japanska bergsaporna där de starkaste bestämde vem som skulle få värma sig i de heta källorna – det var en sådan stark bild hierarkiernas grymma baksida. jag anar att det fanns en evolutionär sida i de här processerna, men jag behöver alltid lite rehabilitering efter naturprogrammen!
LikeLike
Spännande! Poängen med att något är socialt skapat är väl just att det är föränderligt? Missar man det så blir det nog som du säger, man riskerar att förstärka de skillnader som man ur ett läroplansperspektiv är ålagd att motverka.
Det är jättefarligt när vi börjar se strukturer som fixa. Så, strukturen i sig kan inte förklara någonting, utan det är strukturens kontinuerliga tillblivelse som måste identifieras och förklaras. Det gör ju viss skillnad.
LikeLike
Jag är reädd att talet om det föränderliga samtidigt innebär en reducering av bilden av deras kraft. För den som är fångad i en föreställning om manlighet är det inte särskilt intressant om någon påpekar att det “egentligen bara är en social konstruktion”.
Det är liksom den enda vi har och lika verklig som luften vi andas!
LikeLike
Det är möjligt. Men om alternativet är att acceptera skillnaderna som fixa så framstår det föränderliga som väldigt mkt mer attraktivt i mina ögon.
LikeLike
jag tycker om ordet “potential” som ett sätt att smita undan determinismen utan att förringa strukturernas kraft!
LikeLike
verkligen. det finns alltid en latent potential, väntande på att förverkligas. verkar vara ett bra synsätt!
LikeLike
Björn
Pratar nu om den centrala insikten:
Dvs:
Migration av sexuella selektionsarenor.
Ett besvärlig problem som uppkommer av mänskligt nyskapande.
En besvärlig frustration som skapas av den eviga konflikten mellan naturlig och sexuell selektion.
http://vrproj.vr.se/detail.asp?arendeid=43364
LikeLike
Ibland är du mer än djärv Anders. Nu måste jag fundera några varv igen!
Jag anar att det finns ett dolt budskap i den där projektansäkan till vetenskapsrådet.
LikeLike
Djärv?
I dagens lokaltidning gör Länsförsäkringarnas Fastighetsförmedling reklam för sina fastighetsmäklare. Fyra glada damer med röda kavajer tittar på mig.
För 20 år sedan var fastighetsmäklare ett robust manligt yrke.
Ganska snart är det ett dominant kvinnligt yrke. (skall väl vara industrihusmäklare som får vara manligt)
När unga män som inte vet vilket yrke de skall välja så räcker dagens fotografi i lokaltidningen ganska långt som signal för att välja bort fastighetsmäklaryrket.
Så fungerar det nog. Identifikation.
LikeLike
Brrrrr…. Mäklare…. Röda kavajer…
Jag har nog fördomar!
LikeLike
Blå blazer och slickat hår ….. mäklare …. Brrrr
Jag har träffat på bra mäklare med då ser de inte så där typiskt mäklaraktiga ut. Det finns nog ett könsoberoende falskt drag som syns utåt.
LikeLike
Jan
Jag har just anlitat en sådan som sålde min döda mosters lägenhet på Kungsholmen. Jag valde mellan tre mäklare och jag tog han som hade säckiga byxor och en vänligt och äkta tilltal.
Jag valde rätt. Han gjorde sitt jobb med den äran utan en enda slimmig mäklarattityd.
Jag valde bort en världsmästare med slickat hår och en tjusig dam som talade om för mig att kvinnliga mäklare är ärligare och bättre än män.
LikeLike
Spännande att läsa. Personligen har jag svårt för den typen av konkurrens där människor hela tiden ska hävda sig själva och vad de kan. Ibland tänker jag att det beror på det individuella lönesystemet. Skolan är inte riktigt mäktig att hantera det. Sedan verkar det ligga i människans natur att hela tiden jämföra sig med andra. Jag gillar lagtanken där alla har en uppgift att fylla och där den gemensamma uppgiften står i fokus. Fast det här med människor är inte lätt. Det är så mycket känslor inblandade som ska hanteras på olika sätt. Vi är i grunden så primitiva.
Elisabeth
LikeLike
Hej Elisabeth! Välkommen hit. Vilken fin blogg du har.
Ibland tror jag att det handlar om gränsdragning och distansering. Ibland tävlar jag och då är reglerna avgörande för om det ska fungera renande och terapeutiskt.
Men jag är om möjligt ännu mer romantisk när det gäller prestigefria autentiska möten!
LikeLike
Det är väldigt trevligt att lärarkåren är så pass lite prestige och konkurrens- inriktad. Det finns dock en fara med att när andra som har mer den läggningen kör över oss gång på gång så blir lärarkåren “gnällig”.
Jag tror att det finns ett läge där lärare kan vara ganska kaxiga och samtidigt prestigelösa. Det finns ett läge där vi fyller skolan med ganska mycket tävlingsaktiviteter men tar udden av konkurrensen genom att utforma dem så att samarbete är mycket lönsamt.
LikeLike
Elisabeth
Gåtans lösning:
Det gäller att klara av utröna vilken typ av tävling som bygger välstånd och vilken tävling som bygger dystopi.
Det är därför som jag fortfarande är förbannad på min kvinnliga svenskafröken som 1968 stigmatsierade min lust och fascination inför äventyret att demontera och montera ZÜndapp-motorer och i samma mening påstod att jag skulle bli en bättre människa om jag läste August Strindberg.
Utan en tanke på att hennes egen lön betalades via mäns “barnsliga” fascination av “funktionella strukturer”.
Pokerstars.com är däremot en manlig dystopi.
Lär man ut sådant i den svenska skolan. Ingår det i läroplanen.
Dvs : lagen om orsak och verkan.
LikeLike
Vacker båge – min bror hade en blå och någon gång fick jag pröva den.
Själv körde jag en orange Chiao som nog hade en ganska diffus könskodning och inte ens riktiga växlar.
Men den var snabb!
LikeLike
Mats
Du är garanterat så där mysigt queer.
Jag har alltid gillat alla – bara dom är ärliga.
Och ståndaktiga.
Dom andra känner jag en ständig oro inför.
Hur skall man göra. Hmmmmm.
LikeLike
Jag har aldrig tänkt på mig själv under den rubriken – men jag tycker om när folk inte riktigt vet var de har mig och är ganska noga med att försöka ligga ett steg före när någon försöker definiera mig.
Som man i förskolevärlden var det en ständig kamp för att inte låta omvärldens förväntningarna styra handlingarna och jag försöker fortfarande undvika att bli reducerad till symbol för något.
LikeLike
Queer är bara ett ord-
Men visst vill du protestera och stå där mitt i mellan.
Å ena sidan o å andra sidan.
Är inte detta kanske queer.
Jag är också sån. Men inte just på moppearenan.
Jag minns hur mobbad jag blev när jag i ett oförsiktigt ögonblick avslöjade att jag älskade:
Originalet:
LikeLike
Oj – tack!
Jag hade inte lyssnat ordentligt och definitivt inte sett videon!
En verklig höjdare. Låtom oss skamlöst bevaka våra känsliga sidor. det är ändå fredag!
LikeLike
Vad glad jag blir för att du gillar min blogg. Bloggen är en fantastisk möjlighet till kunskapsfördjupning på flera sätt. Utveckla gärna dina tankar kring gränsdragning och distansering i något av dina kommande inlägg. En bok jag gillar är “Vinna utan tävlan” av Alfie Kohn.Det ämne du berör intresserar mig mycket. Det går att skriva mycket om det.Är spänd på vad ditt kommande blogginlägg kommer att handla om.
LikeLike
Kohn har jag bara stött på i en kort text om betygens beroendeskapande funktion – om jag minns rätt liknade han betyg vid knark?
Jag hör nog till dem som ibland utger mig för att ha mer distans än jag verkligen har. När skolan dräneras på mening och innehåll går det kanske att skapa någon form av energi genom att göra det till en tävling där det gäller att “knäcka koden”. Men i längden är det naturligtvis förnedrande för både barn och vuxna.
Kommande blogginlägg? Nu blev jag nervös!
LikeLike
Elisabeth – vilken bra slutsat du dragit.
Snabbaste vägen till kunskap är bloggandet och dialogandet på bloggen. Bättre än både kurser och bokläsandet i bland.
I varje fall ett snabbare sätt att lära sig saker än på det traditionella sättet. Där har de sociala medierna gjort enorma framsteg för en strukturerad kunskapsutveckling.
LikeLike
Hur strukturerad den är vet jag inte – själv njuter jag av den ostyriga floden av inlägg som virvlar förbi. Ibland prövar jag att ta en liten simtur bland strömvirvlarna.
Men struktur? Tyvärr Plura – i bästa fall har du en egen struktur och jag är nog tillräckligt Piagetinspirerad för att se nödvändigheten av sammanbrott för att gå vidare.
Kanske finns det en logik i de här faserna av kunskapsutveckling. Men struktur?
LikeLike
Blogg-världen är ett jättespännande kunskapscentrum men den kräver förförståelse som mycket annat. Det är skillnad på blogg och blogg och det är oerhörd skillnad på kommentarsflöden.
LikeLike
Mats
Min kommentar till Elisabeth har hakat sig. Hallå: Sköt bloggen: I reaaaltid.
Vem tar annars ansvaret för internetstressen.
LikeLike
Förlåt – jag råkade somna.
Fredagskvällens förbannelse! (För en gångs skull även utan vin)
LikeLike
Va, utan vin ur trist. Sömnen är skönare med. Typiskt ett gubbeteende.
När man var yngre skrattade man åt sådant. Nu gör man det inte. Fast ikväll klarade jag mig trots vin.
LikeLike
Problemet är när man vaknar upp och inser att klockan inte är morgon.
LikeLike
Jo, tack jag vet.
LikeLike