Jag läser om en ny avhandling i ett ämne som ligger mig nära hjärtat och anar att jag överskattar mitt engagemang. När inte ens pressreleasen fångar mig – hur ska jag då orka ta mig igenom resten? (Länk)

Jämställdhetsarbetet i förskolan har till stora delar handlat om och handlar fortfarande om att behandla barnen mer lika. Det visar Charlotta Edström, Umeå universitet i sin doktorsavhandling om jämställdhet i förskolepolitik och praktik.

Läs själv!

Kanske borde jag vara glad över att någon intresserar sig – men jag är nog lite undrande över det här talet om medvetenhet.

Förskolepedagogerna som Charlotta Edström har intervjuat arbetar alla aktivt med jämställdhet. De menar att de nu är mer medvetna än tidigare och gör en distinktion mellan dåtid och nutid.
– De säger att de tidigare behandlade barnen könsstereotypt, men att de i dag arbetar mer medvetet även om de behöver jobba för att hålla uppe jämställdhetsarbetet och inte återfalla till gamla mönster.

Är det verkligen forskningens uppgift att upprätthålla de här hjältesagorna?

Jan Stenmark summerar