Varför var mansrörelsen så provocerande?

Niklas tipsar om ett inslag från 90-talet om så kallade mansgrupper som skulle upptäcka sina vilda sidor genom att banka på träd i skogen. Stina Dabrowski raljerade och kvinnorörelsen förfasade sig över de här oskyldiga påhitten.

Varför blev många så provocerade av Robert Blys bok om Järnhans?

För den som vill närma sig fenomenet från en annan vinkel rekomenderar jag Suzanne Badinters Manlighetens x och y

19 thoughts on “Varför var mansrörelsen så provocerande?

  1. Det finns nog även en del män som lever på landsbygden som tänker, urbana töntar när dom ser videon.

    Är det en samling manliga förskollärare från Malmö som åkt ut på mental övning?

    Älgjakt och enduro har i stort samma funktion fast varande helt befriad från akademiska övertoner.

    Like

  2. Jag undrar om man inte skrattade åt erkänd “manlig” svaghet. För att hitta sin vilde, igen, bör man förstås ha förlorat den. Modellen utgår väl från att den essentiella Manligheten har förtryckts och nu ligger dold. Vissa – landsortsbor föreslår Anders ovan – tyckte nog att det var bra mesigt att tro sig ha en “förlorad” manlighet som man ville hitta tillbaka till. Andra förfasade sig nog för att teorin slog fast att Manlighet fanns nånstans därinne och inte därute. En tredje grupp ställde sig väl tveksam till att den “manlighet” som kunde finnas i Järnhan’s var något att ens vilja hitta tillbaka till.

    Like

    • Bra förklaringar – och ganska obehagligt om de gifter sig med varandra i ett gemensamt förakt för svaghet! Här på Österlen frodas terapier i varje buske och jag tror att det är ovanligt med så starka känslor av hat kring de här yttringarna av kvinnligt identitetsarbete.

      Om du vill dansa tango eller leka med kristaller tycker nog de flesta av oss att det är en ganska oskyldig syssla!

      Like

  3. Ja, det är verkligen sant, en extrem ojämlikhet råder här. Hur mycket pengar ‘investerar’ väl inte kvinnor på sin personliga utveckling. Arbetarklassen satsar på healing och stenar alltmedan medelklassen håller sig till coaching, yoga och kanske psykosyntes. Personlig utveckling, bot, bättring? Behöver väl män också … eller?

    En entreprenör som tagit det här till en mer krass nivå, för dem som redan provat allt om viktminskning och lycksalighet: men som har gett upp dem, såg jag spår av i en slogan till ett solarium som jag passerade i går:
    “Njutning som syns”.

    Like

  4. Det var en vansinnigt rolig video! Småbarnsföräldern Jan, hade inte mycket tid att hänga med i informationen om sådana här saker. Var det verkligen någon som blev provocerad av det här?

    Like

    • En stor del av genuspedagogiken bygger på hatet mot Bly och det stråk av essentialism som man kan tolka in i hans idéer om att “män ska hitta sig själva”.

      Likhetsfeminismens grundantagande om “inlärda könsroller” och att “allt är sociala konstruktioner” slog tillbaka med all tänkbar kraft och om du verkligen vill provocera genusvetare ska du viska Bertil Nordals namn. Han skrev några roliga debattböcker om manliga pedagogers upplevelser (Vilse i damdjungeln, m.fl). De står längst inne i giftskåpet.

      Jag tycker det här är intressant – lite som kuriosa, men också som exempel på en överhettad och ideologiserad debatt om människors försök att skapa lite mening i sina liv.

      Diskussionen om manlighetens innebörd har ju inte försvunnit och pojkarnas prestationer i skolan har inte ökat.

      Like

      • Vad har hänt med reaktionerna runt Bertils skrifter. Jag gick in på hans hemsida och han jobbar bevisligen fortfarande. han har i år kommit ut med en samlande skrift med namnet

        KÖN.

        Hur hanteras hans tankar i skolans värld.

        Är det enbart AB Förträngning som gäller.

        Like

        • Jag måste nog tänka vidare – HSV-utredningen “Man ska bli lärare” var ett försök att närma sig frågan från ett annat håll.

          DEJA och DJ plöjer på i spåren från delegationen för jämställdhet i förskolan och det innebär ett väldigt begränsat perspektiv.

          Nyamko Sabuni – ja hon har nog inte bekänt färg än. Jan Björklund försöker nog helst att undvika att stoppa handen i getingboet. De utspel han har gjort om bråkiga tonårspojkar och stränga lärare som skapa ordning tyder på en… hmmmm…. “grund” förståelse av ämnet.

          Jag ser fram emot Christian Eidevalds nästa bok som i bästa fall visar att man kan vara både feminist och förstå problemet med pojkarnas utsatthet samtidigt.

          Like

        • Mats
          Jag såg just INVICTUS “De oövervinneliga” om Nelson Manelas Sydafrika Bygge speglat via ett vitt rugbylag.

          Vissa störande stereotyper kan inte undvikas Clint Eastwood filmer.

          Men frågan uppenbarar sig:

          Hur får man mansflocken att gå i takt för ett högre mål.

          Det är en fråga som genusideologerna fullständigt förträngt.

          Något som Nelson åtminstone i sagan insåg vara helt fundamentalt.

          Mansflock i takt mot högre ädla mål = VÄLSTÅND

          Like

    • Fascinerande! jag tycker att det låter som en “strutsmentalitet”, det som vi inte nämner finns inte. Ungefär som när den genusvetenskapliga forskningen startade och de fick frågan varför det bara var kvinnor som arbetade där och de begrep inte problemet.

      Kunskap är makt och det är därför strutsens beteende upplevs som så töntigt. (Sen tar jag det lite försiktigt med hur strutsen egentligen beter sig, mina kunskaper är grunda på det området=

      Like

Leave a reply to MrsS Cancel reply