Följ med på ett intellektuellt och visuellt äventyr tillsammans med min kollega Magnus Persson genom Malmö högskolas bibliotek.
Det finns inga garanti för att man blir en god människa av god litteratur.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Tysta tankar 
Varför skulle man bli en god människa för att läsa god litteratur.
Möjligen får man en ny skärav i den mångfascetterade värld vi människor lever i och de berättelser vi omger oss med.
För att du ska bli god måste du ha ett hjärta också.
LikeLike
väl talat, Plura
LikeLike
Men visst är det en märklig tilltro till litteraturens moraliska kraft som Magnus beskriver?
Et väldigt naivt bildningsbegrepp!
LikeLike
Hur menar du, Mats?
LikeLike
Såg du filmen?
LikeLike
Ja. Så berätta, hur menar du när du skriver ‘naivt bildningsbegrepp’ och ‘märklig tilltro’?
LikeLike
“den som läser bliva klok – därför läs varenda bok”
Ungefär så har litteraturundervisningen ofta fungerat enligt MP. Baksidan av detta är att andra medier nedvärderats och att det är en ganska smal kanon som har räknats inom skolan. Kampen mellan “läsa allt” och “läsa kvalitet” rymmer en falsk motsättning och skymmer en rad kritiska frågor som vi enligt läroplanen inte behöver ställa. Jfr med t.ex. Film eller spel som fortfarande är marginella företeelser på de flesta skolor. Jag menar att det är svårt att förstå film om du inte prövat på att producera!
LikeLike
Är det svårt att förstå böcker utan att ha prövat på att skriva en?
LikeLike
Svårt att säga eftersom de flesta skolors svenskundervisnin är inriktad på textproduktion. Även om de inte skriver böcker.
Tänk ett musikämne utan sång – ett idrottsämme utan rörelse?
LikeLike
Så du säger att det berättartekniska är viktigare än berättelsen, om jag förstår dig rätt?
LikeLike
Jag menar att det här är en komplicerad fråga som skolämnet svenska har förenklat till att transportera “goda böcker” till en ofta ovillig hop ungar.
Ibland stämmer författarens avsikter, textens utformning och läsarens erfarenheter överens och då kan det hända att magi uppstår.
Men det finns för- och nackdelar med ett analytiskt förhållningssätt!
LikeLike
Hu så hemskt om det vore berättartekniken som avgjorde än berättelsen.
När man skriver är det i första hand berättelsen som ska nedtecknas. Sedan kommer redigeringen eller berättartekniken.
Det gäller att stimulerar ungarna fantasi.
LikeLike
Har skolverket verkligen gjort det? Har de inte sagt något i stil med att ‘den här och den här och den här boken skall ongarna stifta bekantskap med’ och kanske ‘den här och den här och den här författaren skall de känna till’ och sen får lärarna göra lite hur de vill när de låter ungarna stifta och känna och bekanta sig med berättelser, genrer och författare?
LikeLike
Magnus tes är att det kritiska förhållningssättet är skarpt framskrivet och noggrant bevakat när det gäller t.ex. film och tidningsmedia där barnen drillas i källkritik och våldsanalys.
När det gäller skönlitteratur tycks den åtnjuta en sorts frikort. Det kan bero på att den s.k. borgerliga romanen har en stark position inom lärarkåren.
LikeLike
Jag funderar mest över den meningslösa panoreringen och zoomningen i filmen.
Dessutom har jag blivit långt klokare av att läsa Dawkins, Dunbar, Pinker, och Darwin än av någon skönlitterär författare.
LikeLike
Hur gestaltar man en miljö? Att följa rundtursbåten med kameran är väl ett bra exempel på meningsfull panorering?
Zoomar han? Det måste jag kolla! Det stilgreppet används väldigt sällan idag.
LikeLike
Zoomningar i sekvens inte i realtid.
Dessutom i och ur fokus.
Hmm. Ur fokus. Skall jag lyssna mindre på vad han säger just då?
Denna video tar nog priset i meningslös modernitet.
Jag kommer på mig att “gapskratta”. Det är så stajlat övertydligt.
LikeLike
Bra – då slapp vi skämmas över den sortens zoomningar (som jag brukar beskriva som nybörjarens största dödssynd)’
Lite arty tycker jag nog att det ska vara – i vår rastlösa tid finns det utrymme för lekfulla kameravinklar och okynnesoskärpa.
Å andra sidan är huset ett modernistiskt monument i sin stilrenhet och det är liksom väldigt mycket upp till innevånarna att fylla det med något som liknar innehåll.
Moderniteten är ju delvis en bild av att det skulle finnas en plan som vi delar. Jag tycker om att vi är lite vilsna i allt det välordnade.
Ibland stryker en jättefärja förbi utanför fönstret och då undrar jag vem det är som rör sig och vem som står stilla.
Ungefär som i filmen. Musiken är oblygt nostalgisk – klippningen nervöst ryckig – den intervjuades personlighet får bli en sammanhållande länk i en fragmentariserad tillvaro?
LikeLike
Du är som vanligt tålmodigt positivt modern.
Jag har varit på Madeira.
Där fanns bara kön. Inte ett genus så långt ögat kunde se.
Män bygger hus, vägar, tunnlar, levador och odlar i branta sluttningar.
Kvinnor lagar mat och sköter om.
En kort resa som gav erforderlig distans till modernitet.
LikeLike
Då är du rustad för några moderna motgångar?
Välkommen hem!
LikeLike