…den nya läroplanen som presenterades idag:
Länk (ny fungerande länk!)
Jag ska fundera vidare över musikämnet och den utbildning vi ger till de lärare som ska förvalta det här storslagna innehållet:
Centralt innehåll
I årskurs 1–3
Musicerande och musikskapande
–
Sång och spel i olika former: unison sång, kanon och växelsång samt ensemblespel.
–
Imitation och improvisation med rörelser, rytmer och toner.
–
Enkla former av musikskapande, till exempel med utgångspunkt i text eller bild.
–
Gestaltning av sånger och berättelser med ljud, rytmer och rörelser.
Musikens verktyg
–
Rösten som instrument med variation av rytm, klang och dynamik.
–
Slagverk, stränginstrument och tangentinstrument med variation av rytm, klang och dynamik.
–
Rytm, klang, dynamik och tonhöjd som byggstenar för att musicera och komponera musik.
–
Musiksymboler, bilder och tecken.
Musikens sammanhang och funktioner
–
Associationer, tankar, känslor och bilder som uppkommer när man lyssnar på musik.
–
Olika instrument från grupperna blås-, sträng-, tangent- och slagverksinstrument.
–
Hur instrumenten låter och ser ut.
–
Musik som knyter an till elevens vardagliga och högtidliga sammanhang, däribland nationalsången och några av de vanligaste psalmerna, samt inblickar i svensk och nordisk barnvisetradition. (min kursivering)
Hur är det nu? Björklund säger att läroplanen inte är ett resultat av kohandel med kristdemokraterna. Det gör mig verkligen orolig. Om utbildningsministern själv står bakom de här formuleringarna behöver vi varken KD eller SD i riksdagen. Jag ryser och tänker på det danska testet för medborgarskap. Religionen är ett verkligt effektivt redskap för exkludering.
Vilka psalmer är det vi ska examinera barnens kunskaper om?
Tysta tankar 
Din länk till lgr 11 verkar fungera mindre bra.
I slutet på videon från presskonferensen för lgr 11 http://www.regeringen.se/sb/d/12466/a/153375 så tillhandahålls en hjälp för att kunna göra en inbäddning av videon i sin blogg. Jag vågar inte lägga in det i en kommentar pga risken för att det ser fult ut och det skulle inte passa Mats snygga blogg.
LikeLike
Tack jan – du är en klippa!
De har flyttat länken ut i högermarginalen – men sidan:
http://www.regeringen.se/sb/d/12466/a/153375
stämmer!
LikeLike
Förslaget är inte så mycket en kohandel med KD som att man inte önskar bryta med sådant som varit kutym i svenska skolan sedan länge. Personligen skulle jag vilja få bort psalmer från skolundervisningen men min erfarenhet är att skolan fortfarande har kvar mycket mer av detta än det som krävs i det av dig kursiverade.
LikeLike
Jo de flesta skolor (och förskolor) bär på ett tungt arv av slentrianmässigt jul- och påskfirande som de draperar i någon form av kvasireligiös inpackning!
Nu legitimerar regeringen arrangemanget med kursplaner – suck!
Som tur är verkar det inte finnas något innehåll i religionsämnet åk 1-3! Kan vi slippa eländet då?
LikeLike
Så du menar att vi får ha kvar vårt välsignade jul- och påskpyssel? Det låter helt osannolikt bra 😉
LikeLike
Jag tror att du kan hänvisa till läroplanen och vägra julpyssel!
LikeLike
Jag tycker det är roligare att se på helheten och tycker exempelvis om den här formuleringen under avsnittet 2.2 Kunskaper.
“Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra en grund för skolans verksamhet.”
LikeLike
OK – jag gillar detaljer och njuter av att frossa i andras dumheter…!
Frågan är om även den här läroplanen faller sönder i poesi- och kravdel?
LikeLike
Kul att läsa alla era kommentarer.
Men jag måste nog säga att det är en läroplan som tar bort otydligheterna i lärarnas uppdrag. Sedan är det någon slags konstig diskussion om kristendomen.
Släpp den.
Det är inget annat än det skolan hållit på med sedan urminnestider fram till idag. Problemet är att det Skolverket föreslog i våras vara ett avsteg från detta. Dessutom måste ni någon gång inse att det är den politiska nivån som bestämmer det central innehållet i slutänden.
Som en god tjänsteman måste lärarna hacka i sig detta och göra jobbet. Läs gära SvD och artikeln Under strecket idag om bristande blodvärde i ämnesundervisningen.
Det roliga är att dom får använda vilken pedagogisk metod som helst för att uppfylla kraven.
Och Björklund var ovanligt modest i sina uttalande. Det enda som möjligen retar pedagogerna är väl ordet katederundervisning. Men där får ni skylla er själva som inte lyckats med ett bättre ord för hur ni hanterar gemensam undervisning.
LikeLike
“Som en god tjänsteman måste lärarna hacka i sig detta och göra jobbet.” – kanske är det så.
Men det finns också ett element av ifrågasättande och kritiskt tänkande som är nödvändigt för att det demokratiska uppdraget ska levandegöras. Läs Lars Perssons avhandling:
http://www.skolporten.com/art.aspx?id=AYUhc
Det där med friheten att välja metod tror jag är en schimär. När trycket på evidensbaserade metoder ökar kommer utrymmet för alternativ att krympa och till sist lever vi i den gamla likriktningen igen
Stoppa världen – jag vill stiga av!
LikeLike
Äh, Mats. Morska upp dig nu och stig på igen! Däremot måste lärarutbildningarna våga prata metod. Om inte ni gör det så riskerar nya lärare att sjunka ner i “läroboksträsket”. Jag tror att det är än viktigare idag när det är så otroligt många olika krav som ställs på lärarna, de ska i alla fall känna sig säkra på att det kan det viktigaste – att undervisa! (Från katedern, mitt i rummet eller hängande i armaturen om det passar bäst)
När det gäller evdiensbaserad undervisning så tror jag absolut att vi borde forska mer på “vad som funkar” – mer relevant för lärare än de ganska stora summor som går till att studera “vad som hände förr”. Kalla mig naiv men jag tror att svaret blir att det går 10 fungerande metoder på varje ickefungerande – och dem behöver vi faktiskt få syn på – i tid!
LikeLike
jag lider av fläckvis defaitism men är nog en sådan där dock med tyngd i botten som är väldigt svår att välta.
Jo metoddiskussionen kommer vi inte undan (varför skulle vi?) – svårigheten är nog att knyta den till olika teorier om lärande.
Själv är jag nog en obotlig pragmatiker (funkar det så funkar det, och ibland vet jag inte ens varför) men i min relation till studenterna försöker jag vara mer stringent.
Just nu jobbar de med en uppgift som heter från “Mål till handling” och det blir väldigt tydligt att många inte ser det förhållningssättet på sin praktik.
En hel del utgår från aktiviteten och använder sedan läroplanen för att kolla så att “de har fått med olika mål”. Då blir läroplanen legitimerande istället för styrande.
LikeLike
Och vad beror det på Mats?
Att någon inte “hårdhänt” lärt dem att skilja på att målet är en definierad slutpunkt som ska vara konkret och mätbart vid en bestämd tidpunkt. Samtidigt ska det finnas ett arbetssätt att nå målet och ett utvärderingssätt. Utan mätande och utvärdering blir det inget.
Jag lovar dig att dom förskolchefer jag idag har haft på utbildning i systematiskt kvalitetsarbete var lyriska när dom äntligen förstod vad det var frågan om.
Mål är definitivt inte aktiviterer och “inget man ska få med”. Vem lär dem dessa tokigheter. Hoppas vid Gud att det inte är ni på lärosätena.
LikeLike
I plead NOT GUILY, your honour!
LikeLike
Och vem har skapat trycket på evidensbaserade metoder? Är det lärosätena som “förstör” framtida lärare eller är det okunniga huvudmän eller rektorer som ägnar sig åt sådant.
Det viktiga att komma ihåg är att en utbildning består av två huvudkomponenter – systemkvalitet VAD och kommunikativ kvalitet HUR.
Före undervisningen är VAD i förgrunden och HUR bakom. Under utbildningstillfället skiftar detta. HUR kommer i förgrunden och VAD är som en förutsättning för att lyckas förmedla ämneskunskapen men lärarens förmåga att förmedla kunskapen avgör inlärningen. Och det “ruskiga” är att eleven HAR ett bestående intryck av utbildningstillfället. Alltså två delar HUR och en del VAD.
Och i det fallet är det föga intressant hur mycket evidensbaserade metoder man har i sin pedagogiska palett.
Det pedagogiska arbetet är inte hugget i sten utan måste ständigt anpassas efter det resultat elevunderlaget lyckas prestera. Därför är det oerhört viktigt att man kombinerar vetenskapliga metoder med beprövad erfarenhet. Det är just det skollagen slagit fast för vad undervisningen ska bygga på. Inte bara det ena.
LikeLike
Ibland öpnnar sig en liten avgrund mellan oss. När du tycks vara helt nöjd med VAD och HUR skriker min kropp fortfarande VARFÖR!
All världens samlade kurs- och läroplaner lyckas inte befria mig från obehagliga och efterhängsna frågan.
När det gäller metodernas eventuella vetenskaplighet lyckas vi nog hitta ett samförstånd – det är värre med den där övergripande kritiska frågan.
C-A Säfström hävdar även att lärare bör ställa sig frågan MED VILKEN RÄTT. Men då är jag rädd att vi spränger alla ramar.
LikeLike
Där kan vi vara lite överens om. Ordet VARFÖR har ju två dimensioner. Att ifrågasätta eller ge signal varför saker ska vara på ett vis.
Därför borde skolan använda ordet syfte istället för varför just i dom sammanhangen.
För jag som du är ju starka Rumpenissar som ständigt frågar: Va for är det på detta viset!!
Och det är ju sentensen i allt kvalitetsarbete. Ska du bli bättre är det alltid ifrågasättandet som gäller, men det tillhör ju inte precis den svenska nationalkarraktären. Det är ofint att ifrågasätta.
LikeLike
Hur är det egentligen. Finns det här med kritiskt förhållningssätt inskrivet i den nya läroplanen?
Jag vågar nästan inte kolla…
LikeLike
Jojomen!
Ordet kritisk förekommer 21 gånger!
Än finns det hopp!
LikeLike
Där ser du!
Fast jag var inte tvärsäker. Bra att det finns en modig underökare. Tack!!
Inte hunnit studera läroplanen i detalj eftersom jag fem i tolv gjorde om presentationen inför kursen igår om systematiskt kvalitetsarbete och idag varit ovanligt seg. Må hända för att det var premiär för ett helt nytt upplägg tackvare allt Björklund hittat på under förra mandatperioden.
LikeLike
Jag tycker nog att Carl-Anders har en poäng – med vilken rätt kan jag kräva att eleverna lär sig just detta, men också, med vilken rätt kan jag beröva eleverna kunskap om just detta. Att välja bort är också ett val.
LikeLike
Det kanske är så att läroplanen lyfter bort det här ansvaret från en del lärares ryggar.
Jag fungerar inte så.
LikeLike
Att välja bort är inget val Anna. Du och andra lärare är tjänstemän att följa förskrifterna om ert uppdrag. Om inte är det snudd på tjänstefel.
Nästa så jag börjar bli fanatiskt Björklundsanhängare av statlig skola, efter att sett Uppdrag granskning, där kommunpolitiker och politiska revisorer är fullständiga rättshaverister i att strunta i lag och ordning.
Tänk om jag armen fattige medborgare beteede mig som kommunpolitiker och dess anhang. Då fick jag väl livstid.
LikeLike
Eftersom jag inte arbetar som lärare så talade jag inte om mitt eget väljande, eller bortväljande, utan mer ur läroplansperspektiv. Om vi t ex skulle följt Skolverkets linje och valt bort fokus på kristendom, vad hade det sagt om “oss”?
Sen är inte lärararuppdraget så genomreglerat, alla våra styrdokument till trots, att det inte finns mängder av tillfällen för varje lärare att både välja och att välja bort.
“Lärare förbinder sig att ta ansvar för, inte bara att eleven lär, utan också vad den lär.” (Fritt ur lärares yrkesetik)
LikeLike
Aha, Anna!! Det förklara en hel del.
Nu är det så vist att lärare inte kan välja mellan vad Skolverket föreslår och vad regeringen bestämmer.
Lag ska landet bygga.
Och lagen säger att alla inom skolväsendet ska följa läroplanerna. Och nu har regeringen fastställt läroplan Lgr11. Alltså får inte lärarna trampa genom golvet. Gör dom det är det tjänstefel oavsett vad yrkesetiken säger.
LikeLike
Jag gillar när du tar på den där stränga minen och hotar med utvisning (förlåt – tjänstefel)
Det påminner om den där italienske domaren som påminde om Klaus Kinski…
Jag hejar på etiken!
LikeLike
Finns det någon motsättning mellan lag och etik?
Inte för mig. Detta är regeletik och inget annat.
LikeLike
Jo – och de flesta försöker nog hitta någon form av situationsanpassad etik eller den djärvare formen konsekvensetik.
Baksidan av en renlärig regeletik är att den befriar individen från ansvar – jag lydde bara order. Spännande är hur lärarna i Norge förhöll sig till ockupationsmakten under andra världskriget. En del vägrade lyda och spärrades in – andra följde glatt de nya reglerna som kom från Quislingregimen.
Hans Lagerbergs bok Lärarna ställer frågan skarpt.
LikeLike
Jag skulle nog kunna tänka mig att bryta mot både lagar regler om jag gjorde det för elevernas bästa. Fast det allra viktigaste med en konfessionslös skola är att lärarnas egen livsåskådning inte ska påverka vad som är viktigaste kunskap för eleverna. På det området kommer den förtydligade läroplanen bli mycket bättre. Det blir mycket svårare för en enskild lärare att utöka innehållet utöver skolplanen oavsett vilken religion läraren har.
Min starka övertygelse är att det viktigaste är att begränsa lärares möjlighet att färga eleverna med just sin livsåskådning. Det är så de är bästa förberedda för framtidens samhälle. Jag jublar alltså över en förtydligad läroplan på det religiösa området.
LikeLike
Det finns en del tvivlare:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bjorklunds-omarbetning-rimmar-illa_5503331.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kristendomen-en-grund-som-behovs-i-skolan-men-inte-for-trons-skull_5496203.svd
Jag skulle nog gärna se att ämnet fick en annan karaktär – livsåskådningskunskap?
LikeLike
Dit vill jag också i sinom tid.
LikeLike
Jan, när du uttalar att du skulle kunna tänka dig att bryta mot både regler och lagar om det skedde för elevernas bästa, talar du inte utifrån din egen konfession då? Du talar om deras bästa, sett från din synvinkel, det är inte alls säkert att det är deras bästa sett från alla andras synvinkel.
LikeLike
Så man skulle kunna sammanfatta din syn Mats med att ändamålen helgar medlen. Eller?
Ett samhälle kan inte fungera utan att vi på ett gemensamt sätt bestämt var golvet ligger. Annars har vi anarki.
Och hur kul är det? Ett egotrippat samhälla som bygger på att jag gör precis vad jag vill och skiter i andra.
Är det så du vill att skolan ska vara?
LikeLike
Jag känner inte igen mig i din beskrivning och den jesuitiska låtsasmoralen har jag aldrig lockats av.
Men regler kan aldrig bli livets mening – jag försöker se varje möte med en annan människa som en unik händelse. Även i utbildningsfabriken finns det sådan ögonblick.
LikeLike
Regler är inte livets mening – regler är det som ger utrymme för livets mening, det som ger utrymme för de där mötena att vara unika.
Det har inget med moral att göra, det är snarare en slags naturlag. Även anarkin innehåller sin egen uppsättning regler, att inte låtsas om dessa är en av reglerna.
LikeLike
Det måste väl ändå finnas ett viss spelrum mellan att göra allt “by the book” (oavsett om det är bibeln eller lagboken) och anarki. Många av våra gällande lagar är ju trots allt resultat av små “brott” (mot lag eller konvention) som lett till praxisändringar som lett till lagändringar. Om lagen alltid vore “sann” kunde vi ju fortfarande levt efter Magnus Erikssons landslag. Sen är det naturligtvis en fördel om en nystiftad lag eller förordning är så efterlevndadsvänlig som möjligt 😉
LikeLike
“Lärare arbetar i enlighet med det samhällsuppdrag de fått, där det fastlagts genom demokratiska beslut och om det inte strider mot dessa yrkesetiska principer.”
LikeLike
Journalister har inskrivet i sitt avtal rätten att neka förnedrande uppdrag – det är nog dags för lärare att strida för samma rätt.
LikeLike