Jag läser förundrat den nya förordningen om läroplan LGR11.
Sydsvenskan, DN, DN2, Svd1, Svd2
Ordet “tradition” återkommer ständigt och tycks vara ett trollspö som motiverar de flesta aktiviteter. Om du kan säga att aktiviteten bevarar “en tradition” behöver du antagligen inte fördjupa dig i mer komplicerade resonemang om kunskap och innehåll. På 90 sidor hittade jag följande 22 exempel på positiv användning av begreppet:
- I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande
- Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa.
- Levnadsvillkor, traditioner, sociala relationer och kulturella företeelser i olika sammanhang och områden där engelska används.
- Undervisningen ska även ge eleverna förutsättningar att utveckla kunskaper om kulturella variationer och traditioner i olika hushåll.
- Olika mattraditioner, till exempel vid firande av högtider
- Traditionella och moderna danser samt rörelse- och träningsprogram till musik.
- Kulturella traditioner i samband med friluftsliv och utevistelse.
- reflektera över traditioner, kulturella företeelser och samhällsfrågor i områden där modersmålet talas utifrån jämförelser med svenska förhållanden
- Rim, ramsor och gåtor ur modersmålets tradition. –
- Beskrivande och förklarande texter för barn med anknytning till traditioner, företeelser och språkliga uttryckssätt i områden där modersmålet talas.
- Traditioner och högtider som eleven möter i olika sammanhang.
- Beskrivande, förklarande och instruerande texter för barn och unga med anknytning till traditioner, företeelser och språkliga uttryckssätt i områden där modersmålet talas.
- Musik som knyter an till elevens vardagliga och högtidliga sammanhang, däribland nationalsången och några av de vanligaste psalmerna, samt inblickar i svensk och nordisk barnvisetradition.
- Exempel på hur forntiden, medeltiden, 1500-talet, 1600-talet och 1700-talet kan avläsas i våra dagar genom traditioner, namn, språkliga uttryck, byggnader, städer och gränser
- Exempel på hur 1800- och 1900-talet kan avläsas i våra dagar genom traditioner, namn, språkliga uttryck, byggnader, städer och gränser.
- Genom undervisningen ska eleverna bli uppmärksamma på hur människor inom olika religiösa traditioner lever med, och uttrycker, sin religion och tro på olika sätt
- Undervisningen ska även ge kunskap om och förståelse för hur kristna traditioner har påverkat det svenska samhället och dess värderingar.
- Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att kunna tolka kulturella uttryck med anknytning till religiösa traditioner.
- Kristna högtider och traditioner med koppling till kyrkoåret, till exempel sånger och psalmer.
- Slöjdande är en form av skapande som innebär att finna konkreta lösningar inom hantverkstradition och design utifrån behov i olika situationer
- Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar medvetenhet om estetiska traditioner och uttryck samt förståelse för slöjd, hantverk och design från olika kulturer och tidsperioder.
- Hantverk och slöjdtraditioner från olika kulturer som inspirationskällor och förebilder för egna idéer och skapande.
Från Nordisk familjebok - förstora
Efter denna kanonad av lättsinnigt och okritisk traditionsfrossande blir jag nyfiken på om det finns några traditioner som inte omfamnas av den borgliga regeringen?
Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster.
Aha – vi ska motverka alla traditionella könsmönster!
Finns det inga mönster som skulle kunna tänkas vara funktionella även i vår tid?
Kan man tänka sig att det finns könsmönster om inte är “traditionella”? Hur ska vi förhålla oss till dem?
Kom igen nu Jan – hur menar du?
Tysta tankar 
LOL 😉 tänk att även skoldokument ska drabbas av olika modeflugor och Mats är helt suverän på att lyfta fram den humoristisk aspekten. Tradition är väl en fin omskrivning av att man vill vara lite gammalmodig.
Att det här lite gammalmodig köret från Björklund gör mig riktigt lycklig inombords kanske inte förvånar någon som läst mina tidigare inlägg. IPhånar och annat är utanverk för en som tänder adventsljus fastän det var 30 år sedan jag gick ur svenska kyrkan.
LikeLike
tack Jan! (smickrare där…)
Nostalgi och sentimentalitet är en lyx jag också gärna unnar mig i privatlivet. Som lärare prioriterar jag effektivitet och samhällsnytta.
Länge koketterade jag med en gammal mobiltelefon (och oroade mig för olämpliga kommentarer på bloggen). Nu har jag full koll och är mycket lugnare – tack vare min fina iTelefon.
LikeLike
Nu påstår jag inte att jag tänder adventsljus för eleverna på teknikprogrammet men har inte haft något emot att mina döttrars lärare i lägre årskurser gjort det. Det kan vara ett ytterst effektivt sätt att skapa lugn och reflektion.
LikeLike
Har du prövat rökelse och tibetanska tempeltrummor?
LikeLike
Då skulle jag bli utskrattad. LOL Vilket i och för sig kunde vara kul!
Jag har några kvinnliga kollegor som kan lyckas med adventsljus och mys men jag tror att de skulle få för stor utmaning med tempeltrummor och rökelse.
Tradition i skolan kan förstås aldrig bli allas tradition utan i det finns utan tvekan ett stort inslag av att majoriteten påtvingar de andra saker.
Vi har nog fortfarande en majoritet svenskar som hellre ser att deras barnen får möta adventsljus än buddistisk rökelse.
LikeLike
Kanske är det skolans roll – att stryka medhårs och legitimera sedvänjor? Etnologins förhållande till “traditioner” är djupt problematiskt.
Å ena sidan kan vi vila i den trygga famnen av gemensamma värderingar, sånger, recept, umgängesregler och språkliga konventioner.
Å andra sidan fungerar de som ett effektivt sätt mot andra sätt att betrakta världen.
Jag tror att skolan måste bli mer utmanande – eftersom verkligheten utanför ständigt blir mer komplicerad kan vi inte skapa små trygghetsöar i klassrum där allt ser ut som på 50-talet. Även om jag förstår att det är en lockande tanke!
LikeLike
Den moderna skolan måste utmana men jag satsar på att umana eleverna med frågorna om att allt behöver mätas och presenteras just-in-time, medias genomslag på värderingar och livsstil.
Andra lärarkategorier får gärna balansera det med mer av traditiioner och lugn öar. Islam och buddhism känns gammaldags när vi möter nya andliga strömningar och kan få fortsätta att vara nedprioriterade .
LikeLike
Visst – det finns många sätt att utmana invanda föreställningar. I de här new age-tiderna kanske ett naturvetenskapligt förhållningssätt är det mest provocerande?
LikeLike
Jag som lärare inom NO har ju en fot både i naturvetenskap och humaniora men det förvånar mig att storligen att naturvetenskap kan vara så provocerande. Lite absurt när ett påpekande om hur vår omvärld uppför sig ska debatteras fram och tillbaka. Det är lite som när Galileo frågar fursten om han får presentera sina tankar om att jorden kretsar kring solen och får nej. Jorden fortsätter likaväl sin bana.
LikeLike
Pingback: Traditioner och högkultur | Christermagister
Det verkar inte som någon läst regeringens remisspromemora och proposition när det gäller lärarlegitimation. Obehöriga lärare får jobba kvar och garanteras tillsammans med kommande nyutbildade legitimation, medan redan behöriga lärare som trängts undan av obehöriga som fastanställts – fråntas rätten att undervisa. Det här förslaget är ett av de mest orättssäkra jag någonsin sett och möjliggör att redan utfärdade yrkesexamina retroaktivt ogiltigförklaras, vilket inte ens kan vara lagligt. Högskoleverket har också avgett helt berättigad kritik, då detta är ett av de mest orättssäkra förslag som den här regeringen lagt. Se http://regeringensforslagomlararlegitimation.wordpress.com
Detta – att obehöriga som fastanställts – och därmed undanträngt ämnesbehöriga utexaminerade lärare – med förslaget garanteras fortbildning och legitimation – tillsammans med den huvudlösa idén om att det är rektor (vanligen vet inte rektor ens vem som undervisar i vad, än mindre hur det ser ut i det enskilda klassrummet, dessutom saknar rektorer ofta egen lärarkompetens för att inte tala om ämnesbehörighet) skall fungera som examinator i en akademisk yrkesutbildning lämnar fältet ännu mer fritt (särskilt i ett vinstdrivande avreglerat skolsystem) för allsköns nepotism och godtycke, en inbiten tradition på svensk arbetsmarknad som nu blir ännu mer fastgrodd. Helt enkelt ett vansinnigt förslag. Det hela är en sjaskig överenskommelse mellan fack och arbetsgivare som regeringen skrivit om till lagförslag. Och lärarfacken måste då vara de mest osolidariska som finns då de alltså i första hand beslutat sig för att skydda de som anställts – däribland 20 % obehöriga lärare – framför sina arbetslösa, ämnesbehöriga utexaminerade kolleger, som istället undanträngts av obehöriga.
I regeringens förslag framstår det som att det inte finns några lärare som drabbats av att kommunerna valt att anställa obehöriga framför behöriga. Det är också ytterst märkligt att regeringen lägger ännu mer ansvar i händerna på den instans -dvs de anställningsansvariga rektorerna – som i åratal brutit mot gällande skollag och av löne- och bekvämlighetsskäl fastanställt obehöriga lärare. Nu skall dessa även fungera som examinatorer i långa akademiska yrkesutbildningar helt skilt från lärosätenas regleringsstyrda examinationsformer. Hur går den logiska kullerbyttan ihop?
Först klagar Jan Björklund på inkompetensen hos kommuner och friskolor som anställer obehöriga – sedan belönar han dem med ännu större ansvar, till ytterligare förfång för både elevers och enskilda lärares rättssäkerhet.
LikeLike
Jag upplever inte att det finns en massa behöriga lärare som trängts undan utan för det fåtal jag känner till har det funnits tydliga skäl till varför de inte borde vara lärare. Ifall det nu finns några behöriga lärare som får gå ett extra inskolningsår så ser jag det inte som något negativt för dem. De kan absolut ha mycket glädje av det året.
För elevernas skull måste vi förstås arbeta på att förbättra lärarkåren. Det ska absolut inte vara alla som har rättighet att påverka unga sinnen. Alla duktiga lärare kommer att behövas i skolan så oroa dig inte.
LikeLike
hej Intresserad!
Tack för ditt spännande inlägg. Jag vet inte varför den här frågan är så svår för mig. Det kan bero på att jag är förskollärare och i grunden är ganska främmad inför skolans ämneskategoriseringar.
Jag trodde nog att det var på väg att luckras upp och i stället får vi en utbildning som försöker gå åt båda hållen samtidigt. Lågstadieläraren blir naturligtvis en kompromiss när det gäller ämnesdjup och bredd.
http://regeringen.se/sb/d/12466/a/153951
Jag får nog göra ett nytt inlägg och tänka vidare.
LikeLike
Pingback: Åsiktsmaskinen hackar « Tysta tankar
Till Jan Lenander: Jag betvivlar att du läst promemoria och proposition. I så fall hade du förstått att introduktionsåret som krävs för erhållande av lärarlegitimation endast garanteras redan anställda obehöriga lärare samt kommande utbildade (de som är anställda och redan behöriga berörs ju inte – för de får ju legitimation automatiskt, vilket även det framgår av förslaget). Istället för kompetenshöjande är det således kompetenssänkande. De ämnesbehöriga utexaminerade lärare som undanträngts av de obehöriga (de senare utgör 20 % av lärarkåren) som istället fastanställts (av löneskäl eller för att arbetsgivaren gynnat någon de känner) kommer istället att utestängas från introduktionsåret och därmed från rätt att få legitimation och fr o m 1 juli 2012 kommer de till och med att helt utestängas från rätten att undervisa.
Att det dessutom är rektorer som ska fungera som sista instans dvs examinatorer i lärarutbildningen genom att det är de som ska utfärda rekommendation till Skolverket om att bevilja legitimation efter ”godkänt” introduktionsår är ju ytterligare total komik.
Samma rektorer som kritiserats åren igenom (inte minst av Jan Björklund) för att de valt att anställa obehöriga framför behöriga trots att det stred mot gällande skollag tilldelas nu istället ännu större legalt ansvar – nämligen ansvaret för den enskilde lärarens fortsatta möjlighet att utöva sitt yrke.
Det är verkligen makabert att det här förslaget på något som helst sätt utger sig för att innebära nån slags kompetenshöjning beträffande läraryrket och elevers/studerandes rätt till kvalificerad undervisning och rättssäker myndighetsutövning.
Doktorsavhandling efter doktorsavhandling har konstaterat att betygsinflation råder – just för att det pga skolpeng och avreglering utdelats glädjebetyg, inte minst på friskolorna som har flest obehöriga lärare och en stor del elever från höginkomsttagarhem, men även på de yrkesinriktade utbildningarna (t ex sådana som barn- och fritid samt gymnasiala hantverksutbildningar vilka också gett oförtjänt höga betyg – t ex i kärnämnen.
Uppdrag Granskning redovisade nyss också hur vinstintresset blivit främsta fokus för många skolor. Vilka lärare tror ni rektorer (chefer) på dessa numera vinstdrivande företag kommer att premiera – de som ger glädjebetyg och ser till så att undervisningen bedrivs så ”resurssnålt” som möjligt (så att fler elever skriver in sig på skolan och så att mer pengar flyter in och vinsten ökar) eller de som sätter korrekta betyg och kräver erforderliga resurser – i form av inte minst tillräcklig lärartäthet, kvalitativt godtagbara läromedel (=t ex riktiga böcker), humana klasstorlekar, lagenlig fysisk och psykisk arbetsmiljö, ordentliga skolbibliotek, professionell betygssättning (dvs lokala betygskriterier som är tydliga och överensstämmer med gällande kursplaners och åtminstone formulerade) och erforderlig resurspersonal samt tillräckligt stöd för elever med särskilda behov.
Det säger ju sig självt vad svaret blir.
På ytan ska förslaget se bra ut, men skrapar man aldrig så lite på det så ser man att det är rena rättshaveriet. T ex så ogiltigförklaras med förslaget retroaktivt fullständigt genomgångna akademiska yrkesutbildningar på upp till fem och ett halvt år (ofta längre). Det kan man inte kalla rättssäkert, dessutom är det prov på retroaktivt verkande lagstiftning vilket inte ens är lagligt.
LikeLike
Pingback: Att motverka traditionella könsmönster « Tysta tankar