Min bild av en perfekt lördagsmorgon är lite udda. En tur till återvinningsstationen med det poetiska namnet Måsalyckan ingår som en nödvändig moralisk bas för vidare äventyr. Vi irrar mellan containrarna och sorterar resterna av våra liv.
Det känns väldigt bra.
Förstora!
Tysta tankar 
Din blogg är ibland som ett fönster in i en annan värld, och dina ord fungerar ungefär som de där skyltarna på bilden – som en förklaring till vad det är man ser, och hur det fungerar.
Intressant! Tack för att du delar med dig.
LikeLike
Tack – själv!
Varje besök på återvinningsstationen är en resa in i oss själva. De här sorteringsfrågorna och gränsdragningkonflikterna ställer oss obönhörligt till svars – ingenting är enkelt.
Varje försök till kategorisering skapar nya problem, tänker jag och irrar vidare med den där trädgårdsstolen i blandade materia som inte passar in någonstans.
Suck – “brännbart”, nu igen! Det känns inte bra!
LikeLike