Uppdatering: Nyamko Sabuni tar över ansvaret för förskolorna och tar med sig sina gamla ansvarsområden – det blir ännu mer intressant! Lärarnas nyheter
——————————————————-
Jag försöker förstå Nyamko Sabunis roll i den nya regeringen. Någonting med jämställdhet och ansvar för frågorna inom utbildningsväsendet? Intressant, menar jag som är djupt besviken på hur jämställdhetsarbetet har bedrivits inom de tidigare delegationerna för jämställdhet i förskola, skola och högskola. Regeringen har inte lyckats bryta den likhetsfeministiska traditionen av att skuldbelägga pojkar och osynliggöra frågan om deras svaga skolprestationer.
I London fotograferar jag den tidiga suffragettrörelsens ledare genom regnskyarna och läser om henne:
Genom att trotsa rollerna som hustru och mor som den fogliga följeslagerska beredde Pankhurst vägen för feminister som senare skulle fördöma hennes stöd för imperiet och för konservativa sociala värderingar.[2]
Tysta tankar 
Nyamko har varit duktig på perspektivbyte kring invandringen och det var synd att alliansen var för fega för att låta henne få genomslag. Nu får de äta upp den missen genom att ha SD som vågmästare.
Jag tror att hon kommer få sagt ett och annat rejält tänkvärt som jämställdhetsminister vilket kommer att särskilja henne från de som tidigare haft posten. Det finns dock inte några som helst tecken på att Reinfeldt tänker låta henne få något genomslag när det gäller praktiskt politik.
LikeLike
Om jag hårdrar tolkningen kan man säga att Alliansen går bort från den klassiska integrations och jämstäldhetspolitiken som burits av det på dekken f d stadsbärande partiet och gör upp med Alva o Gunnar Myrdals syn på statsfemenism och social ingenjörskonst. Alltså en förflyttning från Socialen till Arbetsmarknad och Utbildning.
Därför får Ullenhag ta integrationsfrågorna och parkera sig hos Hillivi i Arbetsmarknadsdepartementet. Bra, det borde ha gjorts för 100 år sedan.
Och jämställdhet, tja är det inte en utbildnings- och uppfostringsfråga? Jag tycker det.
Med denna manöver kanske vi kan få död på SD och alla dessa något udda uppfattningar.
LikeLike
Jag håller med om att det är steg i rätt riktning men undrar förstås hur kraftfulla de kommer att bli.
LikeLike
Är det idag vi nästan är överens?
LikeLike
Ja, Mats. Fick själv samma tanke – har nog inte sett er tre så överens i någon annan tråd! Bra start för Sabuni på nya posten!
LikeLike
Jag brukar bli nervös när jag är överens med någon! Kanske odlar jag en programmatisk outsiderposition – men någon dag måste även denna dag komma…
LikeLike
Det är väl där jämställdheten ska inympas.
Då är det bara att just Sabuni som jämställdhetsmininster och biträdande utbildningsminister får förskolan i sin portfölj.
LikeLike
Jovisst – men det behövs nya tolkningar av begreppet.
LikeLike
Intersektionalism, varför inte den vägen?
Att tala om jämställdhet utan att differentiera de andra maktrollerna är ju underligt. Och att samtidigt erkänna att kunskapseliten odlar sina perspektiv och sin ställning komplicerar ytterligare. Kanske är det så att den kvinnodominerande skolan vill att kvinnor ska premieras? omd et är så enkelt, svart mot vitt, liksom. Då får väl ni män se till att ta er in, precis så som Åkesson koppar Trotskisterna, enligt AB i alla fall.
Som jag sagt tidigare: jag vet inte vad du vill med din kritik mot genus-projekten i den pedagogiska världen? Är skolpojkars sämre prestation ett resultat av en alltför lyckad genusintervention eller en misslyckad sådan? Det kan man undra. När du kritiserar kan man tro att hela skolkubiken har varit ett enda rosadominerande genusexperiment där inte en enda elev stött på hederliga traditionella könsroller? Så ärdet väl itne, egentligen är väl genusexperimenten ganska fåspridda, i grunden, är dem inte?
Antagligen kommer urbana framgångsrika föräldrar kuppa och spränga in sina krav på hur ett jämnställt samhälle fungerar i sina respektive förskolor/skolor, och därmed gå förbi den hårklyveridiskussion som det här tenderar att hamna i, och då har vi ännu en klassfråga i knät.
Okej pojkar är pojkar och dom leker med bilar och flickor är rosa och vill ha diockor, det är detaljer, men det kvarstår: HUR ska vi fördela arbetet och pengarna?
LikeLike
“Intersektionalitet bör inte ses som en övergripande teori, utan snarare som ett analytiskt hjälpmedel eller begrepp” och det ger stora möjligheter att analysera andra teorier men samtidigt innebär det att det finns en stor svårighet att lyfta över det till det politiska livet. Politiken vill ofta ta sin utgångspunkt i enkla recept och intersektionalism som används där riskerar att bli en vetenskapskritik istället för något framåtsyftande.
Jag ser många av skolans projekt för att öka jämställdhet och bryta upp rigida roller som otroligt positiva och du har helt rätt i att fortfarande är mycket av skolans vardag könsrollskonserverande.
MIn stora invändning är att en skola som är gjord för flickor och inte pojkar inte kommer att förbättra det viktigaste dvs “arbete och pengarna”. Den riskerar bara att skapa alternativa vägar för pojkar och det är tydligt hur många pojkar som tycker att skolan är oviktig. Alternativa vägar som lätt kan bli fyllda av kunskapsnegativitet och bitterhet mot kvinnovärlden.
Skolan är på rätt väg med jämställdheten men vi borde arbeta på att få in fler manliga lärare, ha mer undervisning i sådant killar tycker är roligt och ha en positivare syn på grabbiga saker.
LikeLike
Intersektionalism är ett utmärkt sätt att beskriva och analysera komplicerade maktrelationer – svårigheten ligger kanske i att omsätta slutsatserna till pedagogik (eller regler i familjen)
Det konfrontatoriska synsättet försöker jag undvika. Det blir lätt väldigt anklagande och skuldbeläggande, men det fanns en tid då jag gärna beskrev pojkarna som “förtryckta”. Problemet var att diskussionerna gärna urartade till en tävling om vem som var mest förtryckt och det kändes som fel fokus.
Kärnan i min kritik handlar om kunskapssynen och människosynen. Om allt är intränat och “sociala konstruktioner” reduceras vi till omprogrammeringsbara projekt. De flesta av oss vill gärna skydda något som vi skulle kunna kalla “kärnan”. Även om de här essentialistiska funderingarna är lätta att förlöjliga som biologism handlar det också om respekt. Vi är liksom de vi tror oss vara!
Hur utspridda genusexperimenten är kan man diskutera. Jag jobbade i tio år på förskolan och lät bli att göra traditionellt manliga saker eftersom jag inte ville uppfylla en traditionell könsroll. Det var ovanligt korkat och jag funderar mycket på vad det var som fick mig att inta en så naiv position. Idag försöker vi göra ideologi av det som var privat förvirring.
Jo arbetet och pengarna är väl den springande punkten. Så länge som vi beskriver pojkarna som vinnare i skolan menar jag nog att utgångspunkterna är felaktiga.
LikeLike
Resultatet att pojkar blir förlorare i skolan men fortsätter att vara vinnare när det gäller “arbetet och pengarna” kan föra med sig många obehagligheter.
LikeLike
Jag tror att myten om att männen ändå vinner till slut. Kanske fungerar det så på bruksorter och i nepotistik överklass – men resten av samhället blir allt mer meritokratiskt!
LikeLike
Det finns många mottrender mot meritokratin och med en viss insikt i företagarvärlden så ser jag en del nätverk dyka upp där man kan lämna över ett kunskapsarv och lyfta fram rätt killar. “Duktiga killar ska förstås klara av handels men också hinna skaffa riktig kunskap”.
LikeLike
Det är ett svårt ord!
“Meritokrati” kan tolkas som en olycklig fokusering vid formella meriter som t.ex. betyg.
LikeLike
För mig betyder det att man väljs baserat på tidigare prestation istället för baserat på vem man känner, slumpen eller vad ens föräldrar har för yrke och ägande.
LikeLike