Lärarnas Riksförbund har gjort en undersökning om sociala medier. Resultatet pekar på att lärarna tycker det är mer problematiskt än barnen att vara kompis på Facebook.
Länk
Den försiktiga sammanfattningen på hemsidan är rolig tycker jag:
Resultaten från undersökningen visar också att elev- och lärarkontakter i främst sociala nätverk på internet inte är helt okomplicerat, utan kräver stor yrkesetisk eftertanke hos lärarna
De som använder dubbla negationer brukar inte veta vad de försöker säga.
Många lärare tycks använda dubbla profiler och delar upp sig i en privat del och en offentlig del som de visar upp i mötet med barnen. Det här med multipla personligheter kanske är lösning. Jag ser en del faror.
They’re Coming To Take Me Away Ha Ha
Tysta tankar 
Läs vad några elever tycker, de har många kloka tankar som vanligt:
LikeLike
Tack!
Jag tycker nog att undersökningen var mer positiv än jag trodde. Och att flera lärare såg möjligheter!
LikeLike
Jag undrar om de delar upp sig i en privat del och en offentlig del när de handlar toapapper och mjölk i kvartersbutiken också, di där lärarna?
LikeLike
Morrica… Just min undran också…
LikeLike
Eller när de går på toaletten…
LikeLike
Jag tror det gav lite mer information om dina datorvanor än jag ville ha, Mats.
LikeLike
Jag hörde Sigrid Combüschen tala om sin arbetsmetod som författare. Hon hade en dator för kommunikation, en för arbete och den tredje för… äsch, nått annat.
Vi människor använder olika knep för att skapa ordning i våra liv!
Antagligen är det viktigaste att man vet själv vem man är just då?
LikeLike
Det får stå för henne.
Jag funderar mer över de lärare som försöker dela sig i två på Facebook. Vad har de för uppfattning om Facebook? Hur förhåller de sig den dagen eleverna blir kompis med någon som är kompis med lärarens privata jag, och vips får tillgång till de delar läraren försökt dölja? Jag får en känsla av att det kan bli lite jobbigt.
LikeLike
Den sorgliga slutsatsen är väl att allt utanför den strikta “rollen” riskerar att bli besvärligt och att de lärare som vill reducera sina möten med barn till “uppdrag” kommer att hamna i svåra positioner när det gäller mediet.
Kanske är jag både naiv och romantisk när det gäller möjligheterna till öppenhet. Det är antagligen viktigt att hålla isär världarna och jag tror att den här diskussionen även gäller relationen föräldrar/barn.
Där mina egna barn framhärdar i att se mig just som “förälder” och inte “kompis”…
LikeLike
Varför är det viktigt? För vem?
LikeLike
Egentligen menar jag nog att det alltid är barnet som ska bestämma vilken distans det behöver eller vill ha. Att hålla isär världarna är väl ett försök till distansering – att kunna hålla huvudet kallt.
I den symmetriska relationen är det inget problem. Frågan är om det ens är möjligt annat än som teoretiskt ideal?
LikeLike
Intressant diskussion och roligt att ta del av elevpanelen Christer. Jag fick information om min dotters lärare genom min andra dotters före detta lärare som hade varit före detta kollega med den lärare som inte ville lägga till mig på fb för att hon undervisade mitt barn – bara ett litet exempel.:-)
LikeLike
Oj! Bra exempel!
LikeLike