Ikväll 20.40 sänder SVT en dokumentär om mjölkbonden Knut som är transvestit. Missa inte det! Länk till SVTplay
En del tror att toleransen mot avvikare är mindre i små samhällen. Det är inte självklart sant. En duglig och pålitlig person kan bli accepterad – även om han bryter mot traditionella normer. Den som har tagit mot guldmedalj ur kronprinsessans hand för 25 års prickfri mjölk är värd all respekt. Till sist är det vad du gör som räknas – inte hur du ser ut. Så mycket har jag lärt mig av livet på Österlen.
Kanske överskattar genuspedagogerna skräcken för det avvikande? Den maskulina hegemonistiska heteronormativiteten utmanas på många plan, men det sker på ett ganska okomplicerat plan:
– Har man som jag svävat mellan liv och död när en låglandstjur attackerade mig 2008, då tar man det lugnt, säger Knut Lindgren.
Jag är faktiskt stolt över min by!
Tysta tankar 
Om man varit lika accepterande mot den som avviker i tradition och norm utan att briljera på ett för omgivningen påtagligt begripligt område hade jag imponerats.
Jag är ledsen att jag regnar lite på paraden, men just nu är jag väldigt krass och Strindbergsk i sinnelaget. Det är synd om människorna.
LikeLike
Filmen handlar inte om bygdens eventuella tolerans utan är ett väldigt ömsint och närgånget porträtt av en person som arbetar med sin identitet på beslutsamt sätt.
Om kön är en social konstruktion – då är Knuts längtan efter en operation svår att förstå.
LikeLike
Hypotalamus
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hypotalamus
Finns på riktigt!
LikeLike
Den allt omfattande toleransen tror jag inte existerar. Men jag är förvånad över att Knut faktiskt är så pass accepterad som han är. Bygemenskapen är en stark kraft och det har alltid funnits original.
LikeLike
Oops! Såg för en stund sedan första delen av Glada Huddik.
Då kanske vi kan börja snacka om tolerans.
Blev mycket berör för jag hade själv en kusin som var mongolid. Den mest underbara människa jag träffat.
Ett special uttryck han hade var “Typiskt” när det inte gick som det skulle. Underbara människor.
LikeLike
Plura
Nu får du vara försiktig. Jag kan Hudik nere i molekylnivå.
Mitt över gatan till min familj bor en av “stjärnorna” i programmet.
Hon har suttit i timmar på golvet eller i sängen i mitt hus och läst barnsagor i många år.
Väldigt högt.
Ibland har jag satt på mig mina Peltorhörlurar för att klara av att laga mat till familjen.
Varje gång hon ser mig -så säger hon mycket högt: HEJJJJJJJ Anders!!! som om det vore första och sista gången som vi träffas.
LikeLike
Det var inget märkvärdigt. Man känner väl sig bara lite barnsligt stolt när grannarna är med i TV.
Det är kanske en löjlig mänsklig egenskap.
Nog är vi lite stolta fast vi själva inte har så mycket att var stolta för, dvs 99 % av stadens befolkning.
Det är väl lite besläktat med när landslaget vinner en fotbollsmatch fast 99,999 % av befolkningen inte är med på plan.
LikeLike
Och?
LikeLike
Jag studsade också till, men har bara snuddat vid Glada Hudik. Kanske riskerar de här programmen att bli lite freak show som ger oss toleranta möjlighet att briljera i vår tolerans?
Men jag tänker nog att ibland bränner den mänskliga värmen till och det blir äkta tvärs igenom rutan och farhågorna.
I Malnö har vi MOOMS-teatern som har uppfostrat sin publik:
– Ja, man får skratta!
När det gäller Knut blir jag berörd på ett djupare plan. Beslutet att komma ut vid 60 års ålder är plågsamt. Så länge modern levde anpassade sig Knut (även om alla visste att han gick i kvinnokläder på gården.
Det är mod.
LikeLike
Är det?
LikeLike
Såg du programmet?
LikeLike
Nej.
Så jag har bara det som skrivs här att utgå ifrån, och det får mig att ifrågasätta hur mycket mod det faktiskt krävs för en man med grundligt etablerad status i ett litet samhälle att tillåta sig en excentricitet. Han tycks vara den sortens människa som, i sin kontext, har rätt mycket friutrymme.
Jag kan ha fel, men ifrågasättandet behövs.
LikeLike
Det 20 väl investerade minuter. S.t Olof är en speciell trakt och jag tror att Knut är en ganska unik personlighet.
Men du har väl också glesbygdserfarenheter? Är det dom du utgår ifrån?
LikeLike
Det var tjugo minuter av kvasiromantiskt filmande, men nu har jag sett eländet. Och jag står fast vid mitt antagande att vi pratar om en man med väl etablerad status som tillåts unna sig en excentritet.
Nej, jag utgår ifrån erfarenheter av samhällstrukturer, både egna och andras.
LikeLike
Status?
Excentrisitet?
Såg vi samma program?
LikeLike
Jag tror inte det, trots att det var samma film vi såg. Det är intressant, hur vi ser så olika saker fast vi ser samma sak.
LikeLike
Kanske är jag för nära – det finns liksom inget glamoröst över bygden. Jag funderar över läkaren som sa att “Du lider av vanföreställningar om ditt kön”.
Det kändes inte helt respektfullt.
LikeLike
Jag förstår inte riktigt din kommentar, måste jag erkänna?
LikeLike
Knut vill byta kön. Kommer du ihåg scenen? Läkaren avråder på medicinska grunder men det här med “vanföreställning” är spännande och inte helt i harmoni med HBT-tänkande.
Menar du att transsexuella är personer som “unnar sig att vara excentriska”?
Det är i så fall en intressant position som du gärna får utveckla!
LikeLike
Nej.
Jag talar överhuvudtaget inte om Knut per se, utan om hans position i samhället. Han är mjölkbonde, har blivit stångad, fått medalj ur kronprinsessans hand, han är etablerad i samhället som en redig karl, har bott hela sitt liv på gården tillsammans med mamma. Det är hans position, hans status i den grupp som utgörs av byborna avgörs av detta. Han passar in i normen i så hög grad att hans transexualitet inte utgör en så stor avvikelse att den blir oacceptabel. Han hotar inte normen, han hotar inte den struktur individerna i gruppen är vana vid.
Därför kan hans transexualitet betraktas som en exentricitet som han kan unna sig, på samma sätt som man skulle kunnat överse med t ex resor till Thailand, även om man anat att de handlat om att träffa väldigt unga individer snarare än sol och bad; man hade kunnat överse med alkoholism eller något annat eftersom hans status som en i gruppen är stabil och han inte hotar samhällsstrukturen med sitt agerande.
Om vi däremot pratar om Knut som person är transexualitet sannolikt inte något han ‘kan unna sig’, utan på djupaste allvar.
LikeLike
Jag tycker nog att det här strukturella perspektivet är reduktionistiskt. Vi vet inte vad det har kostat för Knut att anpassa sig och vilket pris han betalar för att komma ut.
Men S:t Olof är inte San Fransisco eller Södermalm.
Kanske romantiserar jag bönder som handmjölkar kor – men vad menar du med “kvasiromantisk”? Hur är man då?
LikeLike
Romantik är, som du ju självklart känner till men kanske inte alla som läser detta, så jag hoppas övertydligheten är ursäktad, en litterär och kulturell reaktion på upplysningens krassa, mätbara, evidensbaserade verklighetsbeskrivning. Romantiken fokuserar på känslor, passioner, drömmar, upplevelse. Naturen, gärna storslagen och dramatisk, har en tung position, och det övernaturliga har en given plats i tillvaron. Spöken och dansande älvor skymtar fram bland gryningsdimmor och dramatiskt djupta aftonskuggor.
Kvasi är ett förled som talar om att det vi har att göra med här inte är äkta vara, även om det utger sig för att vara det. Jfr t ex kvasivetenskaplig.
Kvasiromantisk är det uttryck jag valde för att beskriva stilen filmaren valt – motljus, långsamma bilder, fokus på detaljer och kroppsdelar, ‘äkta’ och ‘naturligt’ ända in till långa, inte alltid helt motiverade, tagningar på den nakna gubbrumpan.
LikeLike
Aha – romantik som stil! Då förstår jag bättre. Jo det är nog svårt att motstå naturens skönhet och det finns paralleller till bildspråket i Vinslövsfilmen.
LikeLike