Vuxna vet inte särskilt mycket om barns lekar och bilden av den idylliska barndomen hindrar oss från att se vad som händer bakom kulisserna. I dagens Sydsvenska presenteras en bok om barns maktlekar och samtidigt hålls en konferens i ämnet som ordnas av ALMAEuropa.
Några vanliga maktlekar:
- Nadish eller slavlek. En person utses till kung eller härskare och får bestämma vad de andra ska göra. Den som inte lyder blir slagen. Det är nästan alltid samma personer som är härskare respektive slavar.
- Svimningsleken, strypleken eller blackout. Lekar som går ut på att få en deltagare att svimma genom att strypa luftintaget.
- Ryckleken. En deltagare slänger fram en arm framför någon som passerar. Om den som passerar rycker till får han eller hon ett slag på överarmen.
- Gul bil eller boxdelivery. Om man ser en gul bil får man slå sin kompis på armen. Den som slår först slipper bli slagen.
Tysta tankar 
Ja, är de inte rara de små liven!
LikeLike
Menar du pedagogerna?
LikeLike
Nä
Vuxna i allmänhet
LikeLike
Är lekarna vanliga, eller är det en vanlig nyhetsanka?
LikeLike
Jag känner igen en del från min barndom. Hur vanligt det är tror jag inte går att reda ut.
LikeLike
Jag skulle säga att det är ganska vanligt. Vi lekte samma eller liknande lekar när jag var tonåring. För att inte tala om “krona”, där man smätter iväg en enkrona på varandras knogar. Ibland var knogarna helt blodiga.
LikeLike
ah, å ville man vara extra tuff använde man en femkrona. spänningen, blodet, regeldiskussionerna och domartolkningarna. bisarrt. har fortfarande ärr om man tittar noga. inte bara på fingrarna… 🙂
LikeLike
Vi lekte också sån där i mitten och slutet av nittiotalet. Jag leker fortfarande Gul bil med mina syskonbarn, fast skillnaden där är väl att det roliga inte är att skada den andra mer att bara vara snabbast och vinna.
Tror inte att skolmiljön blir bättre om man skulle förbjuda sånt här. De rangordningar som de menar skapas utifrån lekarna skapas på något annat sätt istället. Och de som blir mer utsatta/mobbade i dessa lekar blir istället utsatta i något annat sammanhang.
Barn är grymma (och ensamma och ledsna också).
Tror man får börja i en annan ände. Varför behöver(?) de rangordna, varför mobbar somliga?
LikeLike