De flesta barn föds med ett definierat biologiskt kön. Sedan börjar kampen om den sociala konstruktion vi kallar genus. Populärt uttryckt handlar det om att “göra” kön eller att konstruera en identitet som är begriplig för oss själva och omvärlden.
Idag finns det ingen enkel väg och starka krafter slåss om tolkningsföreträdet. Å ena sidan deklarerar genusvetarna betydelsen av att förklara krig mot de förtryckande könsrollerna som tvingar in oss i stereotypier. De kämpar för rätten att slippa göra kön.
Å andra sidan finns de som menar att barnets väg mot vuxenlivet innehåller en rad experiment med positioner och då ingår rätten att få göra kön som en del av de förhandlingar som vi konstruerar oss genom.
I dagens Sydsvenska möter vi en förälder som avgjort hör till den första kategorin. Barnet Vide ska uppfostras könsneutralt och nu söker mamman likasinnade för att starta en förskola utan könsroller. (Länk till artikel)
Genusvetaren Kristina Hultberg är milt avvaktande (Länk). Det finns hopp för genuspedagogiken.
Tysta tankar 
Delvis håller jag med om att jag är i kategori ett, men det är bara för att jag vill lämna till mitt barn att själv definiera sig själv konstruera sin person.
Fö, fint sidhuvud på bloggen. Gerhard Richters konstverk?
LikeLike
Det är från Barcelonas museum – tack för info. Jag tangerar nog upphovsrättsligt intrång…
LikeLike
Jag undrar lite över hur du tänker kring begreppet “könsneutralitet”. Riskerar inte det att bli väldigt normativt om vi rensar bort allt som på något sätt har kodats i de traditionella kategorierna manligt/kvinnligt?
Dessutom är jag osäker på möjligheten att konstruera en neutral miljö i en förskolevärld som historiskt är så indränkt med femininitet. Jag menar nog att genuspedagogiken ofta har osynliggjort den rådande kulturen och maktförhållandena.
LikeLike
Citatet
“Det talas om religionens återkomst i det offentliga rummet. I vilken utsträckning påverkar det vårt samhälle och vilken roll får politiken i en sådan utveckling? Var finns skärningspunkterna mellan tolerans, religionsfrihet och ett samhälle som håller samman eller går isär?”
är hämtat från:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2702
LikeLike
Menar du att genusvetenskapen är den nya religionen?
Jag är bekymrad över att barnen ses som prestigefyllda projekt som ska förverkliga föräldrarnas drömmar om en bättre värld. Tänk om Vide bara är en vanlig unge som älskar de där stereotypa leksakerna som föräldrarna hatar:
– Hur kan du gör oss så besvikna…
LikeLike
Inte den enda. Men är det inte uppenbart att släktskapet med religion är svår att tänka bort. Förträngning av evolutionsläran och de tvåkönade arternas interaktion.
Väldigt mycket i utopiska ideologier har stora delar gemensamt med religionerna. Guds byts dock ut mot ideologins logotyper.
Humanism är den enda ideologi som jag kan hantera. Möjligen naturvetenskaplig pragmatisk ekosofi.
Det värsta med genusvetenskapen är att man konstaterar att människan gör kön men samtidigt så försöker man tänka bort detta i de framtida processerna.
Precis som om “göra kön” skulle vara någon historisk komplott påhittad av maktgalna män.
Men man måste vara fullständigt blind. Detta pågår just nu i september anno 2010.
http://www.aftonbladet.se/sofismode/
Men det verkar vara något annat. Det är ju kvinnor som sysslar med sådant. Dvs att med alla tillgängliga medel försöka avskilja sig från mannen.
Det är helt enkelt väldigt inkonsekvent och hemmablint.
LikeLike
Jag förstår förälderns tankebanor! Och håller med om det med uppfostran osv Men tycker ju att barnet skall få bestämma själv – så småningom. Jag antar att en så engagerad mamma också är lyhörd för sitt barns egen vilja (hon eller han är ju inte uppvuxen i en partriarkisk familj.. väl?). Barnet har kanske inte samma strävan att kämpa mot moderns rötter?
Det finns ju dessutom ett bilogiskt arv – att respektera!
Frågan är därför om samhället verkligen skall behandla alla totalt könsneutralt ELLER om vi skall låta alla kön få samma respekt och plats i samhället?
Inte min “bransch” men ändå… 🙂
LikeLike
PS. Jag undrar också vad pappan till barnet säger. Har inte han något i sitt förflutna som han skulle vilja ta tag i och verkställa genom sitt barn?
Kanske finns ingen pappa? Mamman är kanske könsneutral? Och partriark! Borde hon inte kalla sig “mappa istället” – det blir mer konsekvent… Barn blir tryggare då!
LikeLike
Huvudproblemet är i slutändan att “genusrörelsen” ofta helt förnekar legitimiteten av ett biologiskt inflytande—och tolkar alla observationer på motsvarande sätt. Som det nu är ser de en pojke/flicka/man/kvinna göra något traditionellt pojk-, [osv], -artigt och drar automatiskt slutsatsen att det handlar om könskodering eller liknande. På ett pervest sätt används härvid också beteende som enligt Occam’s Razor tyder på en biologisk grund konträrt som bevis om könsstereotyper, patriarkat, ody.
På detta sättet kan frågan helt enkelt inte ges en seriös behandling. Det första steget till en lösning måste bli att acceptera att observationer inte får tolkas på det sätt som teorin dikterar, utan att teorin måste dikteras av observationerna. (Till stor del är just denna princip skillnaden mellan vetenskap och pseudo-vetenskap.)
I övrigt, i min sin på ett fritt samhälle, måste också principen gälla att man själv får välja och utvecklas (inklusive rätten och risken att göra felaktiga val)—inte att man ska tvingas in i den mall som någon annan har skapat. (Och med det senare menar jag den feministiska tvångsmallen, vilken verkar vara ett långt större problem än eventuella könsstereotyper. Om någon vill leka med en traktor bör han/hon ges tillfälle till det, inte tvingas att leka med en docka—oavsett varför han/hon vill ha traktorn.)
LikeLike
Hmmmm – en annan kritisk punkt är den idealistiska tanken på att “vi ska skydda dig tills du är mogen att väja fritt”
Jag tror inte på den uppdelning !!!! Vi gör en massa val – en del inte så bra….
LikeLike
“Det primära för mig är inte vad det är för kön som jag arbetar med utan vad jag kan erbjuda barnet. Det handlar om vad man leker med, vad man pratar om och vad barnet får uttrycka för känslor. Att hitta en balans så att alla får höras och synas på lika villkor.” Kristine Hultberg
Ville lämna ett fotavtryck =)
LikeLike
Barn ska ha rätt att välja, men det får inte gå till överdrift. Ett litet barn har inte kunskap eller förståelse att kunna välja det som är “rätt” i alla lägen. Min erfarenhet är att får barn hela tiden välja mellan olika saker, blir de tillslut väldigt frustrerade. Barn behöver struktur lika mycket som de behöver frihet.
Dessutom, det här med könsneutralitet och att få välja. Om både förskolan och hemmet är könsneutralt och inte har några könsrelaterade leksaker, när ska då pojken/flickan kunna prova på att leka med ex dockor respektive bilar? Då har vi ju per automatik tagit bort rätten att välja. Eller?
LikeLike
Att få lov att välja innebär också rätten att göra dåliga val! Jag tror att vi måste sluta tänka i kategorier som “rätt” eller “fel”.
Jag håller med Emma – barn måste få pröva, och i dagens nervöst pedagogiserade förskolor är den rätten begränsad.
LikeLike
Ja, klart att de ska få göra dåliga val också. Det är oftast det man lär sig mest av. Men det måste ju finnas gränser för vad och hur mycket de ska få välja. Att låta ett litet barn välja något som innebär direkt fara för honom/henne eller någon annan hade inte jag kunnat tillåta/velat ha på mitt samvete.
LikeLike
Visst – problemet med Malins uppfostringsprojekt är att det är starkt ideologiskt och det finns en uppenbar risk att Vides val gör sin mor besviken.
Rätt och fel finns liksom inne i våra huvuden….
LikeLike
Hej!
Könsneutral uppfostran handlar för mig om något väsentligt viktigare än genusuppdelningens materiella attribut (t.ex bilar vs dockor), det handlar om vilka känslor (könslor?) som får ges uttryck för, förväntningarna vi har och de outtalade kraven på det uppväxande barnet, hur vi präglar dem till att ge olika respons på likvärdiga situationer.
En grabb faller o slår sig: vi tröstar, men morskar samtidigt upp honom.
En tjej faller och slår sig: vi tröstar, men ger större utrymme för gråt och förtvivlan. Så mycket svårare att ringa in och komma åt än att byta ut leksaker!
Egentligen gillar jag inte uttrycket könsneutral, det är ju genuskonstruktionen det handlar om, inte det biologiska könet…vad sägs om individanpassad uppfostran?
John Zerzan om patriarkat, civilisation och genus ursprung:
http://www.scribd.com/doc/20298458/Zerzan-Patriarchy
LikeLike
Hej Sapho!
Nej uttrycket könsneutral är obehagligt och många tolka det reduktionistiskt – vi tar bort förmål som historiskt har kodats i genus.
Alternativet är att romantisera dt fria valet och ösa på med material och intryck, men de flesta pedagoger vill nog inte se sin normativa funktion. I en starkt feminin kultur hjälper det inte med fläckvis “medvetenhet” och jag är ganska kritisk mot de genuspedagoger som definierar maskulinitet som det centrala problemet och tror att de kan bekämpa könsmaktsordningen genom att trycka ner treåriga buspojkar…
Jag ska kolla länken!
LikeLike
@sapho
Men är detta verkligen något som vi måste komma åt?
Det är riktigt att det finns vuxna inflytanden på barn som kan vara restriktiva och skadliga, men man kan inte utan vidare dra slutsatsen att en annan behandling av pojkar och flickor är något skadligt. Framförallt måste vi hålla något i minnet som “genusvetarna” gärna sopar under mattan: Att det inte i första hand behöver vara de vuxnas beteenden som påverkar barnen, utan ofta (troligen väldigt ofta) är barnens beetenden som påverkar dem vuxna och deras beteenden. (Dels det akuella barnets beteende i den aktuella situation, dels barns beteenden i allmänhet.) Härutöver kan en del vuxna beteenden vara evolutionärt betingade och hänga samman med en viss automatik—och chansen är god att denna undergrupp av beteenden är riktigt avstämda av naturen. (Även om evolutionen inte är ofelbar.)
Vi måste ha ögonen öppna för individuella variationer, men att försöka att konstligt skapa en miljö fri från “genuskodering” (eller vad de nu vill kalla det) är en farlig ide: Det är mycket möjligt att man genom fördomar tar bort delar av uppfostran som är positiva utan att man i slutändan har en positiv återbetalning av något slag. En annan stor fara är att man ger en genuskodering skulden för vad som i slutändan är ett naturligt, medfött beteende—biologin har ett mycket starkt inflytande på oss människor.
LikeLike
Hej Michael!
Genusvetenskapen har firat triumfer genom att avslöja att det finns få medfödda naturliga beteenden och av det dragit slutsatsen att allt är sociala konstruktioner.
Det känns som om vi måste vara mer försiktiga i det här samtalet så att vi inte upprepar de fastlåsta positionerna i den här infekterade konflikten.
Kanske?
Tror jag?
Ibland…
LikeLike
Michael försöker ju bara problematisera riktningen i processen orsak och verkan.
Egentligen är det i mycket det som striden handlar om.
Socialkonstruktivister vill hela tiden köra processen baklänges när de tänker sina tankar ungefär som en teaterregissör kan göra när hen leker med sin teaterensemble.
Jag har sen länge varit övertygad om att vi egentligen bara är biologiska agenter som bara har att följa med.
Se bara hur processen sköter detta med SD som nu fick 5,7 % och Fi 0,4 % i riksdagsvalet.
Varför bidde det på detta viset?
LikeLike
Jag är ärligt sagt lite osäker på vad du vill säga, framförallt mot slutet.
Dock, bortsett från vad Anders redan har svarat:
Jag håller inte alls med om påståendet “Genusvetenskapen har firat triumfer genom att avslöja att det finns få medfödda naturliga beteenden” (däremot satsens fortsättning). Dels kan man diskutera om det finns få medfödda beteenden; dels har genusvetenskapen haft lite med påvisandet att det finns många icke-medfödda beteenden att göra. Tvärtom har de snarare åkt snålskjuts på vad riktiga beteendevetenskapare, antropologer, psykologer, osv., har påvisat. Jag skulle tom gå så långt som att hävda att existensen av ett stort antal inlärda beetenden är uppenbart även för en halv-intelligent lekman (att skriva på ett tangentbord, koka kaffe, se på DVDs, …, är inte medfödda beteenden).
Därutöver är jag tveksam till om det alltid är meningsfullt att titta på dem utvecklade beetendena (och just här brukar tex feminister och socialkonstruktivister göra det lätt för sig). I mycket bör man titta på dem grundläggande preferenserna och attityderna som leder till att vissa beteende föredras, utvecklar sig på ett visst sätt, osv.—och på denna nivå är biologin mycket viktig. Inte “Kvinnor går i höga klackar. Detta är ett helt onaturligt beetende. Ergo, de har tvingats till detta av ett kvinnoförtryckande samhälle.” utan “Kvinnor går i höga klackar. Varför? För att de vill känna sig attraktiva. Varför? För att ha en bättre rang bland andra kvinnor och/eller ha större chanser hos män. Varför? För att evolutionen har givit kvinnor med den prioriteten bättre chanser.” (Detaljerna och de enskilda stegen kan diskuteras. Principen som visas är det viktiga.)
LikeLike
Jo de där triumferna skulle i ett längre perspektiv kunna ses som utmärkta exempel på pyrrhussegrar och jag ser också ett problem i de ideologiserade tolkningar som görs.
Jag är nog medvetet otydlig – i en värld där tvärsäkerheten regerar försöker jag tassa försiktigt. Mina kamrater anklagar mig för att flirta med biologismen. Ibland tar jag det som en komplimang.
LikeLike