Min begränsade visualiseringsförmåga

This slideshow requires JavaScript.

Jag borde ha insett att den här dagen skulle komma. Plötsligt fylls högskolan av nya studenter. I ljusgården slåss fack, kår och andra organisationer om uppmärksamheten. Rektor hälsar välkomna i den stora salen. Informatören Torbjörn Bodin ordnar kön till gratisfalafeln. På baksidan lunchträngs vi på de nya solvarma betongblocken längs kajen.

Jag drar mig tillbaka och studerar kurslitteraturen och funderar över min roll som kursledare. Två vägar är möjliga. Den enklaste är att låtsas som om vi har full kontroll och att studenterna tryggt kan luta sig tillbaka och njuta av sin studietid.  Antagligen är det ärligare att förbereda studenterna på att de just har börjat en krävande utbildning som inte erbjuder några enkla svar och att förvirring är ett naturligt tillstånd i skolans värld.

Kursen heter Att bli lärare och frågan är:
– Hur blir man det?

7 thoughts on “Min begränsade visualiseringsförmåga

  1. Har du tqagit intryck av dina ‘liberala’ bloggkamrater och anammat Björklundskt disciplinerande åtgärder? Låter som en sådan: Att bli lärare: gör som du blir ålagd, håll ordning på dig, följ kursuppläggen, skriv som kursledaren vill ha det, examineras vid högskola/universitet!

    Like

    • Usch – som du säger! (Är inte alla egentligen smygsossar?)

      Jo – det finns en auktoritär underton i all lärarutbildning. Vi examinerar dig mot målen. Passar det inte så stick!

      Fast jag försöker skapa små ytor av frihet, även om det inte är alla studenter som uppskattar de här äventyrliga inslagen.

      Like

    • Och ändå måste vi varje dag tro på att just det här vi gör idag är viktigt för min möjlighet att bli en bra lärare!

      Alternativet är att se utbildning som en formell kvalificering avsedd att höja yrkets status (och sen gör jag som jag vill!)

      Like

Leave a reply to Anne-Marie Körling Cancel reply