Bono och the Edge gästar Elvis Costello och plötsligt börjar teven vibrera. På ett bra sätt. Det går att göra bra musikprogram. Costello är en skoningslös sångare.
Bono och the Edge gästar Elvis Costello och plötsligt börjar teven vibrera. På ett bra sätt. Det går att göra bra musikprogram. Costello är en skoningslös sångare.
You’ve got to get yourself together
You’ve got stuck in a moment
And you can’t get out of it
Oh love, look at you now
You’ve got yourself stuck in a moment
And you can’t get out of it
Oh lord look at you now
You’ve got yourself stuck in a moment
And you cant get out of it
intressant val av låt, den beskriver så väl det dagsläget
LikeLike
Ändå är det något svävande och drömskt över melodin som gör budskapet uthärdligt?
LikeLike
Hur menar du?
LikeLike
Texten är nattsvart – melodin är väldigt hoppfull. Den där svåra känslan av att sitta fast kanske är möjlig att leva med, eller till och med njuta av?
LikeLike
Vi har olika definitioner på nattsvart, noterar jag. Att känslan går att leva med, till och med njuta av, blir extra tydlig såhär i valtider. Det är väldigt lite visioner och väldigt mycket omhuldande om bevarande i årets valrörelse, är det inte?
LikeLike
Jag har inte riktigt kommit in i valrörelsen. Det känns som om de riktar sig till någon annan. Som hängiven demokrat skulle jag vilja kasta mig ut i det här och låta mig beröras av retoriken.
I stället blir jag bara trött och inåtvänd av de trötta budskapen.
Jo – lite visioner skulle inte skada!
LikeLike
Visionslösheten tror jag är ett utslag av samma sak som din låt här – ett samhälle som trivs så gott med sakernas läge att man försöker stanna kvar i något som inte längre finns.
LikeLike
Kanske är Bono en bra bild för den ofarlige rebellen – lite trivsamt moralisk.
“Jag kör en Maserati – på etanol – måste ju kunna ta barnen till skolan snabbt” (för att hinna rädda världen)
Det finns säkert djärvare artister.
LikeLike
Han är nog tämligen representativ i den gruppen, ja.
LikeLike
Fantastiskt! Det är så uppenbart hur Elvis Costello triggar igång Bono, Edge, bandet och publiken. Elvis Costello sjunger verkligen brutalt! Man får intrycket av att han – redan första gången han hörde sången – vetat exakt hur den här sången ska sjungas, att han väntat länge på att få göra det och när det väl är dags så är han verkligen uppfylld av sången.
LikeLike