Jag börjar dagen med att skatta åt David Batras beskrivning av Lund (Länk)

– Alla studenterna som präglar Lund. Och att det är småborgerlighetens nirvana. Till och med alkisarna har seglarskor i Lund. Allting är lite småborgerligt.

För att förstå hur kul det här är bör man känna till att det mest maritima i Lund är stadsparksdammen och ett igenvuxet dike som kallas Höjeå söder om staden.

Sen inser jag att den här rivaliteten är lite barnslig och borde vara överspelad. Malmö kan inte med självklar rätt utropa sig till arbetarstad när Lund antagligen har en större tillverkningsindustri.

Vi går en runda i Västra hamnen och ser resterna av Kockums (Saabfabriken) monteras ner. Det ryker och låter.

Här rivs för att få ljus?

Vi kryssar mellan nybyggena och över det hela tronar Turning Torso ouppnåelig.

Även om huset nästan är sönderfotograferat kan jag inte låta bli att ta en sista bild.

De nybyggda husen fylls av glassbarer, gym och förhoppningsfulla gallerier. Vi tittar in på Gallerie Leger som har flyttat från min gata på gamla väster till Dockan. Anders A har också blivit mer mondän. Jag minns hans konst som ganska jordnära.

Efter ett tag skäms jag över att ha skrattat åt Lund. Finns det något mer småborgerligt än en industristad som försöker springa ifrån sitt förflutna? Västra Hamnen känns som en stor uppblåst lekplats och jag skyndar hem till tryggheten innanför broarna.