Vi formas av de nyheter som sköljer över oss. Ibland förstärker händelserna vår världsbild och någon gång händer det att man blir tvungen att ompröva sin position. Dagens morgonradio innebär en påfrestning för min syn på staten som försvarare av individen.
I Israel har en arab fällts för våldtäkt av en israelisk kvinna. Han blev uppraggad av kvinnan och utgav sig för att vara en giftaslysten jude. När kvinnan förstår att hon blivit lurad anmäler hon araben för våldtäkt och får rätt i domstol. Skulle detta kunna ha skett i Sverige? Varför tänker jag på Billy Butt?
Länk till P1 Morgon uppdaterad
Kulturnytt rapporterar att barnpornografilagen numera även omfattar virtuella övergrepp:
Nyligen dömdes en manlig serieöversättare till dagsböter för barnporr. Det handlade om utmanande bilder med japanska mangafigurer, som alltså definieras som barnpornografi. Det är första gången någon döms i Sverige för endast tecknade bilder.
– De här bilderna innebär en kränkning av alla barn, säger Axel Peterson kansliråd på straffrättsenheten på justiedepartementet.
Länk till ljudklipp, DN, Sydsvenskan
Domen öppnar för en moralisk granskning av alla datorspel. Frågan är om domstolen vågar ge sig på litteraturens klassiker? (Platon, Nabokov?) Och varför är just den grafiska bilden straffbar? Frågorna hopar sig och jag tror att den välmenande domstolen kommer att tvingas till en skamlig reträtt när den insett sakens komplexitet.
Om sommarens nyheter fortsätter i den här stilen kommer jag sluta som anarkoliberal rättshaverist. Det var lättare att leva på den tiden jag trodde på staten som garant för frihet och rättvisa.
Tysta tankar 
Det där med att staten var för en liten människa vaktande av frihet och rättvisa är en sanning med modifikation. Du är aldrig så liten som när du ska fajtas mot statens väderkvarnar.
Och jag håller med dig. Har radikalfeminismen och FI lyckat få domstolarna på den vägen är det djup allvarligt. Var går skiljelinjen mellan nymoralism och konst. Det börjar likna dubbelmoralens hemförlovade land USA.
LikeLike
Mats, och här gnäller jag över min dag. Det där är horribelt. Själva sexaffären är en sedolärande berättelse som förtjänar att spridas. Själva domen är förstås ren, skär och chockerande rasism. Hoppas den internationella publiciteten får dem att tänka om.
Jag var chockerad över den föregående domen också. Han lovade belöning mot sex, men gav ingen belöning. Bedrägeri möjligen, men inte våldtäkt.
Den sätter förstås den föregående domen i ny dager. Är det som Plura antyder radikalfeminism i botten även i Israel? I det Israel där jag bodde skulle jag snarare ha väntat mig fördömande av kvinnorna i bägge fallen.
Mangahistorien är inte mycket muntrare den. Trist moralistisk värld vi lever i.
LikeLike
Det känns bättre att gnälla tillsammans!
Frågan är om det går att diskutera det här utan att hamna i en antifeministisk position. Jag känner mig nästan inknuffad och skulle vilja ha lite mer ideologisk övertygelse. Jag brukade tycka det här var enkelt!
LikeLike
senare domen ska det vara förstås.
LikeLike
Det lär bli en deprimerande sommar…
LikeLike
Jag förstår inte kopplingen mellan de två fallen.
Det är ju helt olika bevekelsegrunder.
Det första fallet handlar ju om kulturell överordning kombinerad med otillbörlig lögn.
Det andra fallet öppnar upp dörren till den ofantligt svåra frågan:
Vad är barn och vad är vuxen och hur skall vi kulturellt (juridiskt) hantera denna gräns bortom fertilitetens och de själviska genernas egoism.
Vuxnas sexuella lust till barn är vi tvingade att betrakta som en personlighetsstörning. Om inte annat kan vi inte i andra kulturella rum särbehandla barn relativt vuxna.
Stigmat måste således läggas på den vuxnes lust. Eftersom detta är omöjligt att kontrollera tvingas vi stigmatisera objektet som bär sannolikheten att orsaka sexuell lust.
Konsekvensen av detta blir att barn inte får läsa serier eller böcker eller filmer där barn signalerar sexualitet.
Mangakulturen “leker” med gränsen barn / vuxen och är därför ett naturligt stigmaobjekt.
Som jag ser det är det en logisk kedjekonsekvens av att vilja separera barn från vuxen.
Till saken hör: Hjärnan är inte färdig förens runt 25, man får köpa alkohol vid 20 och man blir myndig och får välja landets ledare när man är 18.
Är det någon som kan se den logiska stringensen.
Konklusion:
Barn skall kunna smygtitta på vuxensex men vuxna skall inte kunna smygtitta på barnsex. Barnsex skall ske i slutna rum – på det där väldigt gulliga och harmlösa sättet.
Ryska Posten.
LikeLike
En koppling är väl att det i båda fallen handlar om att göra väldigt långtgående tolkningar av berörda lagar.
LikeLike
Mats, ser man båda domarna verkar det faktiskt mer som någon slags perverterad kvinnomakt än rasism. Lika otrevligt vilket det än är. Jag blir väldigt frustrerad av sådant för det finns kvinnoförtryck, sexism som behöver bekämpas, men med den här könskampen som pågår tar vi inte ett enda steg i rätt riktning.
Anders, Johan kopplade inslagen väl. Jag vill bara tillägga att manga knappast är vuxenlitteratur. Det är tonåringar som läser manga, det ingår i genren att karaktärerna ser ut som yngre än de beter sig. Så vitt jag kan bedöma är det här en pinsam och otäck överreaktion på en feltolkning.
LikeLike
Helena:
Även om jag håller med dig i mångt och mycket så är jag är rädd att jag måste säga emot om en sak. Manga finns riktad åt i stort sett alla åldersgrupper, barn, tonår, vuxen. Manga betyder egentligen bara att det är tecknade serier (Vilket också gör att det egentligen inte är en genre. I väst använder vi dock manga för serier från Japan, men även det är inte tillräckligt för att göra det till en genre. Det finns allt från söta barnserier om katter, till tonårsromanser, till komedier, till matlagningsmanga, till ganska djupa dramer, till våldsporr etc. Med andra ord: många genrer riktade åt olika åldersgrupper.) och på det viset är de en kulturyttring som vilken annan som helst. Här i Sverige har vi en tradition av att tecknade serier i stort sett bara är för barn och tonåringar, men det betyder inte att så alltid är fallet. Jag har manga i min samling som definitivt är vuxenlitteratur och inte är för barn eller ens tonåringar (inte manga av pornografisk natur utan serier som helt enkelt är för komplexa för att riktigt kunna uppskattas av barn och tonåringar).
Det var bara det.
LikeLike
Tack Ni!
Jag har också en ganska ytlig förståelse av fenomenet Manga. Dock tröstar jag mig med att den antagligen är skyhögt överlägsen kanslirådets.
LikeLike
Helena
Problemet som jag försökte beskriva är att vuxna som samhället av tubuserande orsaker vill klassa som “personlighetsstörda” har möjlighet att läsa serier skrivna för barn.
Detta är en konsekvens av det öppna mediala samhället där människors och även barns dolda drömmar skall publiceras – till allmän beskådan.
Biprodukten är rädslan för det sluttande planet och det stora svarta hålet. Längs till höger absolut närmast det svarta hålet finns – våldtäkt och kannibalism.
Därav den mänskliga egenskapen: Att med outtröttlig kraft försöka skapa tabun och stigma.
Någonstans i våra hjärnor finns egenskaper som krigar om tolkningsföreträdet – om vad som är det viktigaste med livet.
LikeLike
Jag tror också det är nödvändigt med tabuisering, men frågan handlar för mig mer om vad konst är. Litteratur bör inte läsas som handböcker för hur vi ska leva våra liv och jag har svårt att se hur den här formen av censur ska kunna operationaliseras till begripliga kriterier.
Lagstiftning som skyddar verkliga personer förstår jag ambitionen bakom och är glad att det finns förbud mot onda handlingar. Men texter, bilder, sånger handlar om våra drömmar och när staten försöker styra dessa blir jag djupt bedrövad.
Kanske finns det en fara i det som ibland kallas för sexualisering av barnet och barndomen. Jag tror att den idylliserande barnskildringen skapar andra problem. Treåringen experimenterar med träsvärd och gevär i ett försök att konstruera någon form av identitet. Tolvåringen sminkar sig och plutar med läpparna. Jag kallar det nödvändiga faser.
När det gäller lagstiftningen så tycks kanslirådet vilja föra alla barns talan i ett försök att stoppa en tendens i tiden. Ivern att representera det goda skrämmer mig. Jag tycker också det är provocerande med stringtrosor för barn – men det är ingen juridisk fråga. För mig handlar det på sin höjd om föräldraansvar.
LikeLike
Bra skrivet.
Är det så att samhället blivit en ställföreträdande curlingförälder? Om så är är vi på väg till ett totalitärt system jag högeligen ogillar.
Smakråd eller råd vad som är god konst eller som i detta fall vad som är sex eller fantasi har banne mig inte staten med att göra. Här ser jag ett djup problem när moral tanter börjar ägna sig åt något som de ska akta sig noga för. Håll sig till det strikta i lagen och tolka inte in det som inte hör dit. Men det är väl som vanligt moralister och medelmåttor som kan komma på sådant.
LikeLike
Tack!
Antagligen handlar det om den obehagliga känslan:
– Vi måste göra något!
Fast vi vet inte vad det handlar om eller vilken funktion den här kulturyttringen har. Då återstår bara det enda vi känner till – förbudet…
LikeLike
Ja, det blir som i DDR och gissningsvis Stasi…
LikeLike
Vi borde kunna hitta bättre och mer aktuella paralleller. Jag tror inte det är en höger-vänsterfråga. Moderterna är ju de största moralisterna just nu.
Helena säger det bättre:
http://helenavonschantz.blogspot.com/2010/07/det-bidde-inte-dn-det-bidde-en.html
LikeLike
Visst är de det, skrämmande att övriga Alliansen köper det också. Det var ju FP och M som röstade emot lagen en gång.
Och jag menade inte heller att det är en vänster höger fråga utan bara använde detta som en modell för det totalitär jag ser genom att särintresset Kvinnofrid och dess förlängda arm ROKs fått igenom en icke könsneutral lag.
Och hoppas du sett mina icke politiskt korrekta kommentarer hos Helena.
LikeLike
Pingback: Läser du serietidningen Kalle Anka måste du vara pedofil! | Sverige är inte världens navel!