Jag är orolig för hur mediers bevakning av internationell utbildningspolitik ser ut. Det är inte många utblickar svenska folket får för presstödsmiljonerna.
New York Times beskriver regeringens arbete med att genomföra federala och mycket detaljerade kursplaner. Idag tycks varje stat ha stor frihet att utforma egna styrdokument, men nu är tiden mogen för Obama att styra upp det hela. (Länk) De 3,4 biljarderna dollar som erbjuds deltagarna ses också som en bidragande orsak till att processen går mycket snabbt.
Frågan är om de verkligen räcker med en ny måltext och en del oroar sig för bakslag:
“I’m already watching the ravages of the recession cutting the muscle out of efforts to implement standards,” she said. “If states adopt these thoughtful new standards and don’t implement them, teachers won’t know how to meet them, yet they will be the basis on which kids are judged.”
Längtan efter likvärdighet klingar märkvärdigt välbekant. Samtidigt höjs kraven och de flesta stater verkar mer än villiga att underkasta sig den nationella detaljstyrningen.
Increasingly, national standards are seen as a way to ensure that children in all states will have access to a similar education — and that financially strapped state governments do not have to spend limited resources on developing their own standards and tests.
“We’ll have states working together for the first time on curriculum, textbooks, assessment,” said Mr. Duncan. “This will save the country billions of dollars.”
Samtidigt finns det stater som står utanför det hela. De missar miljarderna och frågan är vilket värde deras barns utbildning tillmäts?
But Mr. Stergios pointed out that the other groups had either funding from the Gates Foundation or connections to those who developed the standards.
“We’re really the only ones who had no dog in this fight,” he said.
Jag har försökt följa de engelska och kanadensiska exemplen med detaljerade kursplaner och vet att det innebär en svår prövning för oss som tror att mötet mellan lärare och elev måste innehålla ett visst mått av frihet för att bli intressant.
Honnörsorden i USA är “rigorous and coherent” och det finns en stark tilltro på kursplanernas förmåga att lyfta utbildningen,. På debattforumet Will Federal Norms Help Schools? vädras olika åsikter:
Jag är skeptisk.
Som vanligt.
Ibland blir jag trött på mig själv. Jag vill också vara så där härligt entusiastisk.
Tysta tankar 
Mats – varför denna ambivalens. Det är väl bra att vet VAD ungarna ska ha för baskunskaper när de går ut nian.
Men i svenska sammanhang har staten aldrig sagt HUR du ska förmedla kursplanerna ämnesinnehåll. Det är den pedagogiska friheten som allt för få lärare förstå. Är väl det som är problemet, samtidigt som jag undra hur ni på läroanstalterna förmedlar kunskapen om kursplaner och läroplaner. Sitter ni bara och problematiserar eller lär ni dem att tolka dessa för praktisk tillämpning.
Jag dristar mig till att tro att ni tycker det är för futtigt att lära studenterna hur man ska tolka dem. Därför blir det som det bli.
LikeLike
Vi ser lite olika på de här didaktiska frågorna. Det går inte att frikoppla den metodiska nivån (HUR) från innehåll (VAD) och tidpunkt (NÄR). Framförallt bör läraren även stå till svars inför barnen på den moraliska nivån (VARFÖR?) och nu blir det väldigt långt till beslutsfattarna i de frågorna. Risken finns att det är Bill Gates som sätter agendan… (OK – jag kanske är en smula konspiratorisk idag!)
Men jag ser din poäng. När jag började arbeta på Lärarutbildningen var jag fascinerad över med vilken frenesi lärarna undvek de metodiska frågorna som på något sätt ansågs vara smutsiga. Trots att studenterna ropade efter tips och knep envisades vi med att först försöka diskutera människosyn, kunskapssyn, samhällssyn, uppdrag och annat som kräver en viss reflekterande förmåga.
Några kallar det flum och efterlyser handfasta metoder som fungerar på alla barn i alla miljöer. Kanske har vi svikit några studenter som inte har lyckats skaffa sig de rätta redskapen under utbildningen. De har gått och väntat på något som vi menar att de borde skaffa sig själv.
Men jag är kluven och skäms när jag inser att en del lärare lämnar utbildningen utan att t.ex. kunna leda en dans eller sjunga en sång – sådant som jag menar hör till det grundläggande ledarskapets byggstenar. Vi har liksom olika käpphästar!
LikeLike
(biljard på engelska är miöjard på svenska om jg minns rätt)
En parentes bara…
LikeLike
(men en lite viktig parentes. Det är viss skillnad på storheterna)
LikeLike
Tack – jag har svårt att förstå hur mycket pengar det egentligen är. Men konstaterar att även i ett land som av tradition är väldigt misstänksam mot centralism och statlig styrning fanns ett pris.
Det är Bill Gates pengar och jag vet inte vad det säger om demokratins ansikte? (Tur jag har Mac)
LikeLike
Jag håller med Plura här. Vad som ska läras bör vara klargjort och måluppfyllelsen kontrolleras. Allt däremellan ska vara fritt.
LikeLike