Anne-Marie tipsar om en artikel som säkert kan uppfattas som väldigt provocerande av dem som inte gärna vill se skillnader mellan pojkar och flickor. Hur ska läraren förhålla sig till skillnaderna i skolprestationer? Skulle enkönade grupper tvinga läraren att byta strategi?
Som statligt anställd bör jag inta en försiktig position i den infekterad frågan om könens olikheter och väljer en mumlande hållning.
Ett av manlighetens många ansikten?
Tysta tankar 
Mats du brukar ju inte ha en mumlande hållning annars, varför nu då. För att några politruker tycker en massa trams eller för att vetenskapen strider mot den vetenskap som är förhärskande i landet lagom?
LikeLike
Så här års kan det hända att jag gärna lutar mig tillbaka under korkeken och tittar på de andra tjurarna som stångas mot varandra.
Snart nog kommer uppköparna från Madrid…
LikeLike
Aha – tjuren Ferdinan – akta dig för getingarna…..
LikeLike
Jag tror att det vore bra att ha enkönade grupper ibland, men inte hela tiden. Kanske så att hälften av passen i ämnen som svenska, matte, engelska, idrott, fysik och kemi var samkönade, hälften blandade. Mitt motiv? Vi lär oss och påverkas av varandra, men vi begränsas och hämmas också av varandra. Min förhoppning är att det här systemet skulle innebära att vi begränsas mindre, stimuleras mer och blir mer medvetna om vem vi är, vad vi kan och vad vi vill – oberoende av kön.
Vet inte hur det skulle gå att ordna rent praktiskt dock.
LikeLike
Idag tror jag inte det är möjligt i förhållande till skollagen – men räknar med att bli korrigerad av Plura?
LikeLike
Hittills har jag inte hittat något som ur lagens synvinkel talar för eller emot enkönade klasser eller grupper. Men lagen är så omfattande, så om någon kan motsäga mig dess då bättre. Man pratar bara om elevens utveckling och rätt till utbildning.
LikeLike
Jag har undervisat i grupper där det bara funnits killar, och i grupper där det bara funnits tjejer. Det är väldigt stor skillnad mellan att undervisa i en blandad grupp, i en grupp med bara killar och i en grupp med bara tjejer. Jag vet inte hur stor effekt det faktum att jag är tant gör i sammanhanget, så jag vill inte dra alltför stora slutsatser av det hela men en sak tycker jag mig ändå kunna konstatera med viss säkerhet:
För en del elever innebär enkönade grupper ingen större skillnad. För andra blir det jättefel. Och för somliga elever innebär den renodlade kill/tjej-gruppen en oas i den övriga skolvardagen.
(det fanns ingen könstanke bakom bildandet av grupper, det bara föll sig så)
LikeLike
Vi riskerar att öppna ett forskningsfält med alltför många parametrar.
Risken finns naturligtvis att en uppdelning förstärker traditionella könsmönster och stereotypier och då tror jag att skolinspektionen ingriper utifrån läroplansperspektivet.
LikeLike
Men det här med mixade eller inte mixade grupper tycker jag i sig är rätt ointressant.
I yrkeslivet har jag själv tyckt att man producerar bäst i mixad grupp.
Eftersom jag så gott som hela studietiden, frånsett högskolan, studerat i mixad grupp funkade det bra. För ytterst är det pedagogens förmåga det hänger på att se till att både killar och tjejer är med på tåget.
LikeLike
Även om du råkar tillhöra den stora grupp som funkar bäst i mixad grupp så finns det människor som är annorlunda funtade. Om vi ska kunna ha en rimligt jämställd skola måste vi kunna tänka tanken att dela upp elever i killgrupper respektivet tjejgrupper.
Vi kanske inte gör det, men vi måste tänka tanken, stöta den och blöta den och försöka betrakta den från alla håll, åtminstone så många som möjligt.
LikeLike
Hör och häpna Morrica – jag håller med dig.
Alla killar eller för den delen tjejer funkar i mixade grupper. Det gäller då för pedagogerna att se igenom de etablerade sättet att undervisa för att få en rättvis skola.
Frågan är väl hur många törs?
LikeLike
Plura, den dörren var redan öppen.
LikeLike
Jag är motståndare till friskolor (och kommunala skolor) men i forskningssyfte skulle jag bra gärna vilja starta en pojkskola år 4-9, med 75 % manliga lärare och med speciell inriktning på teknik, företagande och entreprenörskap.
Mitt intresse är vad som skulle hända med lusten att plugga, läsa läxor och viljan att vara bra, duktig eller i det utopiska landskapet lusten att få vara bäst.
Jag känner mig mycket säker på utfallet, men skall vi kunna använda begreppen forskning och vetenskap så måste man ju ha bevis.
LikeLike
Det vore absolut värt att pröva. Frågan är om det kommer att vara politiskt möjligt inom överskådlig tid?
Det vetenskapliga utfallet tror jag är svårt att bedöma…
LikeLike
Nej! Det ser man efter några år när man studerar utfallet av nyskapandet av nyskapande företag.
PS!
Vet du att det numera krävs 20.0 för att komma in på sjuksköterskeutbildningen, i vart fall i Göteborg.
Säger något hur olika manlig och kvinnlig påfågling agerar.
Kan du tänka dig en större andel unga män med 20.0 som väljer att bli sjuksköterska.
Beteendet / utfallet säger också en hel del hur långt kvinnor som grupp kan sträva i ansträngning för att slippa manligt kodade yrkesval.
Kämpa i sitt anletes svett och psyke för rätten att få vårda och omsorga utan ett yttre statusbehov. Det är vackert på en hög mänsklig nivå.
DS!
DS!
LikeLike
Status är ett väldigt svårfångat begrepp och det tycks inte följa rationella mönster – nej jag har svårt att se en kolonn av män som vill vårda! Inte ens om lönen är skyhög.
Så fint du skriver om din gamle lärare:
http://andersbwestin.wordpress.com/2010/07/16/valstandet-rorelse-och-pojkklasser/#comments
Jag är kluven till det här med förebildlighet. Samtidigt är det dumt att förneka dess betydelse!
LikeLike
Frågan är felställd tänker jag men då är jag solstingsorienterande, jag tänker att diskussionen handlar om hur vi faktiskt tillåter oss att vara de vi är och förhåller oss nyfikna på såväl likheter som olikheter. Undervisningar från förr, i stela klassrum tror jag inte på. A-M
LikeLike
Anne- Marie
Stela klassrum. Kan det vara en subjektiv upplevelse.
Jag har följt mina tre barn (två söner och en dotter) genom skolans värld. Från 1990-2010.
Jag har ett visst minne av mycket stela klassrum. Mina söner skrek mentala primalskrik av längtan.
Min dotter trivdes ganska bra. Med 70-90 % kvinnliga lärare och några väldigt trötta män som snart skulle gå i pension.
Mina båda söner upplevde skolan som en mobbinginstitution. Tjejerna fick sommarkurser i teknik medan mina två söner fick läsa teknik 1 timma varannan vecka i nian. Med en lärare som var utbildad fritidsledare.
Jag och några manliga lärare på gymnasiet byggde en teknikvagn för mellanstadiet. Den ställdes i ett förråd. De kvinnliga lärarna tittade på mig som om jag vore ett UFO när jag försökte instruera vagnens funktioner.
Snacka inte om stela klassrum. Jag får ett mentalt sammanbrott. Grundskolan var för mina söner inget annat än en stel staty gjuten av kvinnor.
Försök att förstå att jag är extremt kritisk. Ett bottenlöst missnöje.
Fast att alla kvinnliga lärare var jättesnälla och duktiga – på sitt. Jag kunde inte kritisera dem på ett personligt plan. Men ändå var det ett stort tomrum av icke kunskap. Olika universum. Ungefär som när jag försöker förklara tjusningen med fjärde ordningens delningsfilter för min fru. Hon tittar på mig?
Kan du förstå att problemet existerar fast de de kvinnliga lärarna kämpar av Guds nåde.
LikeLike
Anders, håll i minnet att det du talar om är en enskild skola, och en enskild (du själv) individs upplevelse, och dennes intryck av ett mycket litet antal andra individers upplevelse.
Grundligt subjektivt, alltså, och inte mycket att dra så långtgående slutsatser utifrån.
Har du någon form av vetenskaplig underbyggnad för ditt fria teoretiserande?
LikeLike
Jag tycker nog att det där kravet påvetenskaplighet kommer lite plötsligt. Frågan har har varit bannlyst från forskningen länge och jag känner igen mig i Anders beskrivning – långt in i själen!
LikeLike
Ni pratar ju om att göra ett forskningsprojekt om saken, det känns inte särskilt plötsligt att fråga efter annan forskning inom området då?
LikeLike
Det är svårt att göra fullskaleförsök och de projekt som gjorts inom t.ex. förskolan riskerar att bli väldigt essentialistiska med överdrivna förväntningar på snabba förändringar bara för att det jobbar fler än en man på förskolan.
jag menar att det är att beskriva skolan som en kultur och tror att de flesta anropologer skulle välja att beskriva de värderingar som bär upp denna som “traditionellt kvinnliga” – sedan skulle det antagligen komma 20 sidor om att begreppet är föränderligt och en social konstruktion…
Anders modell är mer instrumentell och kan kanske fungera i sin avgränsning. Vi tror oss ha definierat ett problem och prövar ett sätt att lösa det – utan att fundera alltför mycket över samhälleliga strukturer och huruvida de här mönstren beror på ditten eller datten!
LikeLike
Jag ställer mig ändå frågande till att separera pojkar från flickor och utveckla vissa förmågor, som vi tänker oss att vi har pga kön. Vad händer senare i det som är “verkligheten”, ska vi då åter separeras som kön i olika världar?
LikeLike
Men det är väl just detta som genuspedagogiken gör – fast med omvända förtecken. Då är projektet att träna bort och kompensera något oönskat som man kommit överens om är en social konstruktion och därmed objekt för förändring.
Verkligheten…. Hur menar du?
LikeLike