Vi diskuterar barndomens fostran till sparsamhet. Skolan tog ett stort ansvar och vi tog med pengar som fröken bokförde och jag har starka minnen av böcker och kuponger.
Frågan är varför skolan deltog i det här jippot? Fanns det några formuleringar i Lgr62 som tvingade fröken att hålla på med tramset, som verkligen drog upp skarpa klassgränser mellan oss. Det var väldigt tydligt vem som hade pengar med till det här offentliga sparandet.
Känner ni igen min beskrivning?
Detta var långt innan det blev tuffare att slösa än att spara.
Tysta tankar 
Jo – spara och slösa hörde man talas om. Men någon bokföring av pengar i skolan, nej!
Vi gick däremot till Sparbanken när sparbössan var full. Och staden var så vänlig att öppna ett sparkonto och sätta in fem kronor när jag föddes. Det konto har jag fortfarande kvar av nostalgiska skäl.
Måste vara en Skånsk företeelse det där med skolan.
LikeLike
Väldigt viktiga insikter och dessutom starkt skolrelaterade sådana. Enligt hjärnforskare är skolframgång starkt kopplad till förmågan att skjuta upp belöningar och vad annat handlar det om här?
LikeLike
Den disciplinära sidan var minst sagt oblyg.
Idag är många mer kluvna till det här fostransuppdraget – i alla fall på ytan…
LikeLike
Omedelbart verkar vara melodin idag.
Tillfredsställ din behov direkt och det får förödande konsekvenser. Är detta ett utslag av vår generation som inte fick direkt behovstillfredsställelse när vi önskade oss något.
Och kul hade vi inte jämt, fast man växte upp på bakgården med massor av tjejer och grabbar. Ibland fick man det tråkigt. Tråkighet har hjälpt att man lärt sig vara kreativ, det är när du inte har något att gör saker händer.
LikeLike
Åh, jag tänker på min farfars melodi – om pappa ville ge jag en femöring vet mamma… då skulle jag köpa… och då är jag inte inne på sparandet, men kanske om sparandet och drömmandet. Drömmen om att få spara ihop till något och inte omedelbart få sitt behov tillfredsställt. Det är en fara tror jag. Må gott Mats. A-M
LikeLike
Vilken underbar sång det är!
Och idén att hon berättar för sin mamma vad hon skulle göra om pappa lättade på börsen säger en del om tiden, tror jag.
Om jag fick fem öre
Text och melodi: Felix Körling
Om pappa ville ge ja en femöring vet mamma,
då skulle ja bli så glad så glad så glad,
då skulle ja köpa så mycke med detsamma,
och ja skulle köpa allt vad ja vill ha.
En docka, en stor, som kan blunda och kan titta,
med kläder så fina skulle köpa ja,
och gräddkarameller jag skulle ge åt Britta,
men hon skulle bjuda ja, när ja vill ha.
Och mamma skulle få en ny hatt och en ny kappa,
och ja skulle ha en muff som Stina har,
och sen skulle jag visa alltihop för pappa
och ge pappa pengarna som sen va´ kvar.
LikeLike