Idag har jag varit på mitt andra vattengymnastikpass. Rörelserna sitter bättre nu och jag njuter av det varma vattnet. I kommentarerna till ett föregående inlägg diskuterade vi vad det innebär att bryta mot könsnormer och hur röster ifrågasätter hur djärvt det är att utsätta sig för minoritetspositionen som ensam man bland många kvinnor.
Genusvetenskapen tror jag brukar beskriva männen som mer inlåsta i sin roll eftersom det är mer riskabelt att röra sig från högstatusposition (manlig sfär) till lågstatusområde (kvinnlig sfär). Jag menar att det går att skita i de här hierarkierna – i alla fall under semestern och är ganska ointresserad över eventuella kreddpoäng för politisk korrekthet i form av könsöverskridande verksamhet. Om det blir för omanligt kan jag alltid gå upp på tremeterssvikten och avsluta med tyska hoppet i pik…
Mer problematiskt är det nog med ålder. Idag sänkte jag nog medelåldern till 67 och det kändes en smula besvärligt. Jag vet att ålder inte smittar, men det här var en brutal upplevelse av ungdomlighetens skörhet och jag behöver fundera mer över vad det innebär för min identitet att motionera med pensionärer.
Inom högskolan analyserar vi ofta företeelser utifrån perspektiven genus, klass och etnicitet. Jag behöver fundera vidare över ålderns betydelse.
Jag tröstar mig med åldrandets främste besjungare
Paul Simon – Once Upon A Time There Was An Ocean
“Nothing is different, but everything has changed”
Ålder är en illusion?
Tysta tankar 
Jag tycker nog att du är väldigt fördomsfri och modig, så pass att vi avhandlar dina lektioner en efter en så här i text, efteråt … JAg erkänner, jag skulle inte hålla på med en motionsform där jag är mycket mycket äldre än de flesta, eller mycket mycket yngre. Jag skulle i min löst ihophållna självbild få lite problem, vem är jag att hoppa omkring här? liksom … kanske hade jag gjort det, ändå, trots allt, men inte utan att få hitta på en megastrategi … Grattis! Det verkar givande!
LikeLike
Tja, jag kom att tänka på ett par konsertframträdanden av hushållets musicerande husgudar i vintras. Förvånad konstaterade jag att jag tillhörde gruppen yngre i den grånande skara som rockade loss.
– love, peace and understanding – fyrtiotalisterna ger sig sig inte i första taget. Kallsuparnas tid är förbi så simma lugnt vidare i kölvattnet efter jätteproppen.
Då är det är allt lite juxigare att ta sig över vågorna i den andra riktningen för att möta de unga som inte delar min historia och därför ser fullständigt oförstående ut om jag vid ett valt ögonblick kastar ur mig att livet är som en påse . . .
(gissar ett de gör en gest som symboliserar galenskap när jag inte ser)
Visst gör ålder skillnad men det är inte alls säkert att gammal är äldst.
LikeLike
– och apropå – just nu visas Woodstockfilmen på TeVe och hela vattengympapasset gungar tlll Canned Heat –
LikeLike
Kanske var det musiken som fick mig att känna det verkliga främlingsskapet. Fångad mellan 50-talsrock och schlagerfestivalen i ett tidlöst limbo…
Jag tror att min åldersnoja är hanterbar men det återstår att bevisa en del!
LikeLike
Oh, Woodstock…
LikeLike