Skollagsdebatten och medierna

Som god medborgare läser jag naturligtvis protokollet från riksdagsdebatten om ny skollag. Så får man göra när de traditionella medierna prioriterar bröllop och trams. Jag beundrar politikerna som tar sitt uppdrag på allvar – trots att journalisterna tycks ha tagit semester. I bästa fall förbereder de en genomarbetad presentation av förslagets alla aspekter? En man tror jag vaknar ovanligt nöjd.

Marie Granlund (S) saknar den svenska traditionen av att söka enighet över blockgränserna i skolpolitiken:

Herr talman! För att det ska bli lugn och ro i skolan vill vi socialdemokrater ha en blocköverskridande politik när det gäller skolan och betygssystemen. Vi är inte ensamma om detta. Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och elevorganisationerna har krävt detsamma, för vi drivs av en gemensam övertygelse om att skolan behöver långsiktigt hållbara reformer som på riktigt är väl förankrade bland dem som varje dag finns i skolan.

Rosanna Dinamarca (V) betonar fritidshemmens utsatthet:

Vi vill att det ska framgå av skollagen att fritidshemmen ska ingå i de kvalitetsredovisningar som varje kommun ska vara skyldig att genomföra. Det måste också göras tydligare att det krävs vissa förutsättningar för att verksamheten ska hålla godtagbar kvalitet. Eftersom situationen i många fritidshem är akut och till och med hälsovådlig krävs det snabba åtgärder. Vi vill därför införa ett maxtak för gruppstorlekar på maximalt 20 elever och minst två pedagoger. Även inom fritidshemmen ska personalen vara utbildad och behörig.

Mats Pertoft (Mp) försöker lyfta fram flexibilitetens betydelse:

Det säger någonting om det som jag menar att vi som förtroendevalda är skyldiga att göra: att vidareutveckla svensk skola, inte snäva in. Det är precis där min kritik är starkast när det gäller det här förslaget. Det finns för mycket insnävningar, för mycket detaljregleringar. Det är som om alliansregeringen inte litar på våra skolor, inte litar på våra lärare, inte litar på våra elever. I stället ska vi reglera, reglera och reglera. Jag tycker inte det är framtidsinriktat. Jag tycker inte det är liberalt. Jag tycker inte det passar i vårt skolsystem.

Sofia Larsen(C) tror på den nya portalparagrafens betydelse:

Jag kan lugna Rossana Dinamarca vad gäller kunskapsrätten. Grundskrivningarna är precis likadana som de var tidigare, men vi har lagt till någonting mycket viktigt, en av portalerna i skollagen. Alla elever, oavsett i vilken form man går i skolan, ska kunna utvecklas till sin fulla potential. (min kursivering)Det gäller alla elever. Jag kan lugna Dinamarca på den punkten.

Dinamarca är inte så lätt att lugna:

Jag ska läsa direkt för betänkandet: Det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.

Marie Granlund undrar över det som inte finns med:

Det är som sagt var ingenting om överprövning av betyg, och det är ingenting om lärarlegitimation. Det finns fler saker som inte är med, till exempel betyg i årskurs 6. Av någon outgrundlig anledning har man valt att inte ta med det heller.

Margareta Pålsson (M) är inte bekymrad över att inte förskolorna omfattas av skrivningarna om skolbibliotek:

Jag har aldrig varit på en förskola som inte har haft tillräckligt med böcker. Nu har jag inte varit på alla Sveriges förskolor; det behöver säkert bli bättre någonstans, precis som det behöver bli bättre i många grundskoleklasser.

Efter de inledande uppvärmningsronderna kliver minister Björklund själv in i matchen och tillrättavisar församlingen i landsfaderlig stil. Marie Granlund är inte nöjd:

Återigen försöker utbildningsministern få det att låta som att den stora skiljelinjen i svensk utbildningspolitik går mellan dem som är för kunskap och dem som är mot ordning och reda. Jag kan lova utbildningsministern att jag är övertygad om att alla i denna kammare är för både kunskap och ordning och reda.

Men vad vi inte är överens om är att allting inte var bättre förr. Jag har aldrig sett Jan Björklund blicka framåt, utan det är 50-talets lösningar som hela tiden är förhärskande. Det handlar om att införa nya hemmafruar och stänga ute barn från den svenska förskolan. Det handlar om polishämtning av skolkare.

Som helhet var det nog en ganska klargörande debatt – fri från större överraskningar. Marie Granlund antydde att oppositionen stöder 90 % av lagförslaget och det räcker  långt. Motståndet är luftat och nu handlar det om genomförande.

10 thoughts on “Skollagsdebatten och medierna

  1. Ljuvlig bild och bra så mycket mer intellektuell rapportering än vad jag får i min morgontidning nuförtiden. Jag har letat förgäves efter ledar, eller debattartiklar om skollagen, men den ligger långt i lä bakom prinsessor och fotbollar.

    När det gäller skolkare har jag precis fått två sådana i min klass och jag är häpen och förfärad över hur släpphänt systemet är. Är det så att man inte faller till föga för socialassistenters milda förmaningar händer inget.

    En unge som inte går i skolan bestjäls på sin framtid. Det är verkligen ingen liten sak. Är problemet mobbning eller oförmåga att tillgodose särskilda behov är det skolan som ska bättra sig, är problemet föräldrar som inte klarar av att sätta gränser, då är polishämtning värt att pröva.

    Like

  2. Ja Mats – du har läst på ser jag. Och tagit ut några valda brottsstycken. Visst är detta med lagar ingen sexigt. Eftersom de 10 % skillnaden mellan blocken är känt sedan urminnes tider finns det inget nyhetsvärde.

    Det jag möjligen måste sätta på kontot okunskaper för är den lilla chilenskan Rosannas uttalande om fritidshemmen. Där är hon inte till hundra påläst om dagens ordning. Där har kommunala fritidshem krav på att upprätta kvalitetsredovisning men inte fristående, eftersom dessa inte omfattas av nuvarande lagstiftning.

    Så som alltid, det är komplex materia och inte alltid lätt att hålla rätt på allt.

    Like

Leave a comment