När vi köpte vårt sommarhus följde en gigantisk rhododendron med. Efter snart tre år är vi ganska trötta på den och funderar allvarligt på att såga ner det vintergröna åbäket som skymmer utsikten från köksfönstret. Den bästa tiden att beskära är efter blomning och det är skarpt läge just nu. Busken lever alltså farligt.
Idag hittar jag en underbar lövgroda i busken och plötsligt är jag inte lika säker längre.
Det är mycket att tänka på som trädgårdsägare.
Tysta tankar 
Lövgrodan är väl fridlyst, så spara busken för grodans skull
LikeLike
Det var verkligen en enorm buske, men inte kan du slita bort hela världen för den lilla krabaten!
LikeLike
Frågan är om jag ska bevara busken för grodans skull. Hur mycket djurvän kan man vara?
LikeLike
Du behöver väl inte slita bort busken. Gör som jag klipp ned den och låt den börja om. Det brukar bli bättre så….
LikeLike
Så är min plan – de verkar vara väldigt villiga att återuppstå efter hård beskärning. Och nu lämnar vi alla symboliska nivåer!
LikeLike
Hur i fridens dar vill du klippa ner en så fantastiskt vacker rhododendron?
LikeLike
Det skånska övermodet?
Bakom busken ligger en bokskog med större variation för årstidernas spel. Men man kan nog med fog tala om I-landsproblem…
LikeLike