Diskussionen om betyg handlar om allt möjligt och ofta finns det en upphetsad tvärsäker moralisk underton som gör det svårt att förstå vad som är kärnfrågan. Björklund talar gärna om betygens informativa värde och föräldrars rätt att veta. Betygens motiverande kraft är svår att värja sig ifrån och det är svårt att tänka sig en skola som frivilligt avhänder sig den här disciplinära möjlighet.
Mitt största problem är att jag inte tror på betygens informationsvärde och kanske överskattar deras korrumperande kraft. Ofta sätts betygen utifrån vaga kriterier och bristfälliga underlag. Om målen är mångtydiga väljer de flesta lärare någon form av instrumentalisering som gör bedömningsprocessen möjlig att dokumentera och kommunicera. Till sist handlar det kanske om lärarens auktoritet – att snabbt kunna ge ett tvärsäkert omdöme om elevens prestationer och dessutom leverera en trovärdig förutsägelse om elevens framtidsutsikter och utvecklingsmöjligheter.
Mina absoluta idoler när det gäller bedömning är teveserien Masterchefs programledare Greg och John. De yttrar sig om maten på ett ytterst trovärdigt sätt och jag litar blint på dem. Dessutom verkar deltagarna tacksamma för att få ta del av deras omdöme.
Tysta tankar 
Att kriterierna är illa formulerade, ogenomtänkta och svårtolkade bidrar i hög grad till den korruption du pratar om, visst är det så. Men det innebär inte automatiskt att betyg per se är förkastningsvärt, det innebär att kriterierna behöver arbetas om av människor som faktiskt vet vad de gör.
LikeLike
Jo det är lång väg mot att skapa värdighet i de här processerna – just därför är John och Greg sådana föredömen i sin glasklara auktoritet. Samtidigt som de värjer sig från förenklingens frestelser.
LikeLike
Håller med Morrica – fast jag skulle vilja lägga till en dimension till. Hur är det med kompetensen för att sätta betyg och skriva skrifliga omdömen? Tycker mig se ett kunskapglapp där.
LikeLike
Plura, visst finns ett kunskapsglapp, ett utrymme där många glada entrepenörer gör sig en vacker peng på att åka omkring och hålla ‘utbildningsdagar’ och ‘workshops’ som i förlängningen oftast inte ger något alls.
Bristen på seriösa fortbildningar i ämnet är lika skriande som bristen på resurser avsatta för ändamålet, och resultatet blir att lärare gör så gott de kan, men tycker synd om och vill uppmuntra och kompensera och ibland ställa sig in i rätta familjerna och vips så har vi den situation vi har idag.
LikeLike
Jag ser ett omöjligt uppdrag – och delvis ett meningslöst uppdrag.
Det kan vi inte ändra på genom utbildning.
LikeLike
Nej, inte ändra för dit hör oxå att skolledarna ger rätt förutsättningar att genomföra det hela med en berövad metodik. Men med en dåres envishet behövds kompetens för att lyckas.
Har sätt allt för mycket sagor och floskler samt person bedömningar i omdömena till ingen nytta för eleven för att veta var kunskapsmässigt h*n befinner sig. En som jag tycker lyckats med detta är Bergtorpsskolan i Täby, fast den är ju fristående så de gäller väl inte som gått exempel.
LikeLike
Visst sjutton går det att ha vettiga kriterier och att kontrollera måluppfyllelse. Mycket vore vunnet redan om man på låg- och mellanstadiet kunde kontrollera att alla kan läsa, förstå det de läser och hjälpligt kommunicera muntligt och i skrift, ja de fyra räknesätten är det inte så dumt att ha i bagaget också.
I mina ämnen tycker jag att betygskriterierna är rimliga och lättkontrollerade. Förmåga att kommunicera och förstå. Läsa, skriva, lyssna, tala med fungerande kommunikation – inte korrekthet i centrum. Kunde inte ha skrivit dem bättre själv.
LikeLike
För att fungera i längden måste betygskriterierna också vara formulerade så att de täcker in en kontinuerlig intressebaserad inlärningsprocess och går att utvärdera på ett inom kriteriernas ramar oförutsägbart sätt.
LikeLike
Och just detta gör dem en aning mystiska…
LikeLike
Johan, varför måste de det?
LikeLike
Här måste ett feltänk föreligga. Varje elev måste sätta upp konkreta mätbara mål för sin kunskapsinhämtning.
Det är säkert så att eleven måste ställa sig frågan: Kan man få allt? Svaret kanske är: nåja inte allt, men jag väljer att sätta mina mål. Mål som hjälper mig att planera min insats och ser till att hålla mitt fokus för att nå de krav kriterierna ställer för att nå betyget jag vill nå.
Resultatet används sedan för att följa upp, analyser och utvärdera målet. Satte eleven för högt mål för sig själv eller var det fel på pedagogiken?
LikeLike
Håller med Morrica, varför måste de det? Ska man få lägre betyg om inlärningsprocessen är hackig och om man inte alltid är så intresserad, men lär sig ändå? Och varför i all sin dar skulle betygskriterierna behöva gå att utvärdera på ett oförutsägbart sätt?
LikeLike
Jag tror inte det är utvärderingen som behöver (eller ska) ske på på ett ioförutsägbart sätt utan själva inlärningsprocessen.
Nu förväntas barn lära sig saker enligt vissa kurvor och varnas om de inte följer den normala banan. Samtidigt är betygen ett mått på kunskaper vid kursens slut och de här två tankesätten är svåra att förena. Ibland händer det att bitarna faller på plats och att helheten skänker ljus åt delarna!
LikeLike
Vad är svårigheten? Du säger det ju själv så tydligt – inlärningsprocessen är en sak, kunskapsnivån i slutet av kursen en annan. Den första har inget som helst med betygen att göra, den andra är vad betygen skall baseras på. Jag förstår inte alls vad som är svårt att förena?
LikeLike
Så länge vi håller isär det formativa och summativa finns det inga problem alls – men de flesta menar nog att lärarens uppgift är att göra bedömningstillfällena till något mer än mnätningar och en del ser till och med proven som lärandetillfällen.
Men om vi hittar en nivå som är tillräckligt transparant utan att vara banal – inga problem!
LikeLike
Efter att ha bedömt prov och satt betyg under mitt första år som lärare så borde jag ha en del att säga, men icke, jag är ju så trött. Men att jag inte tror MER på betygen nu än innan, det kan jag ju iaf nämna.
Ville bara återknyta till de mycket kunniga bedömarna i Masterchef – och det att Greg, med sin sweet tooth, gillar efterrätterna som John inte vill ha …
/Janis
LikeLike
Även om de är lysande auktoriteter så går det att hitta sprickor i fasaden. Absolut!
Kanske är det just detta som gör programmet så bra?
LikeLike