Efter en vecka i England börjar jag förstå vidden av centralstyrningens skadeverkningar. Nu backar politikerna och försöker återskapa någon form av livsluft i skolorna genom att uppmana de framgångsrika (“outstanding”) skolorna att bilda akademier enligt svensk modell.
Jag läser favorittidningen The Guardian och inser att den här kontrollivern, som regeringarna har visat sedan 90-talet, demoraliserat lärarkåren och lärarutbildarna långt mer än vi kan förstå. Det är svårt att inte drabbas av klaustrofobi när man bläddrar i kursplanerna. Myndigheternas försök att uppfinna den “lärarsäkra” undervisningen skrämmer mig.
- Most schools will become academies, says Gove
- Simon Jenkins: A cloak for more central control(Börja här!)
- Case study: Cuckoo Hall primary school
- Blair’s big idea comes full circle
Jag rekommenderar Simon Jenkins artikel som innehåller en historieskrivning över hur det gick till när Labour och Tories gemensamt bestämde sig för att reglera fram kvalitet.
Tidigare försök att privatisera omgärdades av rigorösa regelverk:
Patten’s 1993 act had 308 sections, with 1,000 amendments added during its passage, all to regulate what were supposedly liberated schools. Never was so much legislation hurled at so trivial a problem. Cart-loads of regulations arrived at every school. I know of no headteacher who claimed to receive less paperwork as a result of the act.
Den accelerande byråkratin har alltsedan 90-talet varit en stor börda för lärarna och hotet om inspektioner har betonat den formella nivån. Pappersarbetet är alltid lättast att inspektera.
Simon Jenkins driver tesen att det handlar om medelklassens försök att skydda sina avkommor från invandrarnas och arbetarklassens barn. Då blir friskolorna en lagom maskerad väg ut ur den formen av rättviseskapande som nu har misslyckats fullständigt.
Slutklämmen är en kraftfull plädering för den kommunala nivån:
Dreary abuse of local democracy is being mounted yet again to cloak a bid to “nationalise” schools. The key to better education must lie elsewhere, deep within these institutions, in their ethos, morale and staffing. Good schools are underpinned not damaged by civic commitment and civic pride. Gove’s centralism ill befits a government whose leader once proclaimed his localism. But that was before he commanded power at the centre.
Den engelska skoldebatten är hård men rättvis.
Den svenska skoldebatten är förutsägbar och trist. Forskningen gör anspråk på att visa vägen men frågorna är fler än svaren. En del misstag kanske vi måste göra själv?
British schools are not good enough. This is widely acknowledged. As a generalisation, good schools have got better, but not bad ones. After decades of research, still no one knows if a smaller class, a new building, a simpler curriculum, a better-paid teacher or a bigger budget makes any difference.
Hence there has been little measurable value in the doubling of resources going to schools over the last decade, during which time local councils have been all but relieved of financial responsibility for them. Centralisation of school policy has delivered nothing.
The Times ger sin bild:
Tysta tankar 
Kontroll – Inspections, har aldrig varit bra. Det kommer att självdö här precis som i UK.
Och som sagt vad, forskningen är väl inte värdsbäst på att argumentera och vara entydiga i att driva en linje. Problematiseringen tillhör forskningens egna kammare som inte tillför mycket i debatten.
Det är väl även det jag tycker mig lägga märke till när dom ska lära ut vad kursplaner, läroplaner, mm innehåller för lärarstudenaterna. Istället för att undervisa hur de ska användas problematiserar man kring dess innehåll och tillämpning. Synd. Eller ska jag vara glad för att det därmed finns en marknad att rätta till tokighetena som lärs ut.
För skolan har en ångest över styrdokumenten för att insikten i stort är dålig om tillämpningen och hur man ska förbättra det pedagogiska arbetet.
Åter igen, staten bestämmer VAD som ska undervisas i och VAD målen med det pedagogiska arbetet är. HUR är fortfarande varje skolas och lärars uppdrag. Detta kan inte bestämmas på central nivå.
Och skolan borde vara jättetacksam för att de har en “processkatalog” för vad innehållet i processen ska vara och vad man ska uppnå. Finns ingen annan bransch som har det så förspänt vare sig offentlig som privat.
LikeLike
Visst är det så!
Skolorna har inte varit särskilt duktiga på att förstå eller ta tillvara på den frihet som den nuvarande läroplanen ger. I stället har verksamheten ofta styrts av dolda traditionen och jag möter fortfarande studenter som tror att det står i läroplanen att man ska läsa om vikingatiden i årskurs tre…
LikeLike
Skrämmande att de inte vet skillnaden mellan läroplan och kursplan. Inte undra på att det ser ut som det gör. Om de hade det minsta elementär kunskap om innehållet i dokumenten skulle det säkert se annorlunda ut i skolan.
LikeLike
De gör som sina handledare – det är säkrast så!
LikeLike
Med andra ord säger du att handledarna antingen är inkompetenta, vilket jag inte tror, eller skrämmande okunniga och borde direkt plockas bort som handledare….
LikeLike
Så skulle jag inte se det – men det som kallas lokala arbetsplaner har ofta en väldigt stark ställning när det kommer till det konkreta planeringsstadiet och studenterna har ofta svårt att se skillnader mellan de olika nivåerna.
Men det är mycket som traderas direkt. “Så gör man här”
LikeLike
Förtydligande – det står inte i kursplanen att man ska läsa om vikingatiden i årskurs tre!
Jag tror det var i LGR62…
LikeLike
Tja, det var skillnad det. Om du säger det i en lokal arbetsplan blir det ju lite konstigt oxå. För det är det dokument du använder för att sätta upp målen för hur skolan ska genomföra det pedagogiska arbetet.
Medan det här med vikingatiden kommer att styras av nya kursplanerna, där det för varje år där betyg ska ges, finns ett tydligt krav VAD man till exempel ska läsa just det året i historia.
Och du menar på fullt allvar att det är så ur illa att man hänvisar till läroplanen från 1962. Om det varit Lgr80 kan jag förstå att stofilerna inte vet något om Lpo 94 och separeringen av kursplanen.
Nu blir det ju tillbaka till ett dokument i Skola 2011 med del 1 som är läroplan och del 2 som är kursplan. Om nu regeringen kommer att antaga detta som förordning. Har hört glunkas att departementet inte är nöjd med Skolverkets arbete.
LikeLike
Jag är väldigt förtjust i dina glunkningar! Livet är allt bra spännande….
Jag är rädd att vi är på väg in i en VAD-kursplan och diskussionerna om historieämnet antyder att politikerna gärna vill se en tydlighet om vilka perioder som är betydelsefulla.
Alltså – detaljstyrning….
LikeLike
Visst – inte mig emot att lärare lär ut vad som helst. Men då ska vi inte prata likvärdighet och rättvisa om detta den yttersta av detaljstyrning.
Vad jag inte förstår är varför man är så in i hoppsan benägen att anstränga sig så mycket att man oxå ska välja kunskapsinnehållet som lärare – när man kan vara lat och ta det någon tänkt ut vad ungarna ska lära sig och göra det sitt egna vis. Det är precis vad mål- och resultatstyrning går ut på.
LikeLike
Plura, en bra lärare bestämmer innehållet med sina elever och låter inte det dimpa ner på dem ovanifrån. Det är också vad läroplanen förordar. Jag orkar inte slå upp den exakta ordalydelsen, men vi åläggs att välja material, innehåll och arbetssätt i samråd med eleverna, med hänsyn tagen till olika lärstilar och preferenser. materialet ska INTE totas ihop i lärarlagen och sedan slängas ut som grupparbeten eller projekt på motvilliga elever.
När det gäller lokala kursplaner tolkar jag dem som ett dumt pedagogiskt knep. Tanken var att lärarna genom att tvingas göra om de nationella kursplanerna till lokala skulle tvingas ta till sig de föregående. Effekten blev snarast den motsatta – en fördröjning av implementeringen av LP94.
LikeLike
Jo visst – elevinflytande är inte skolans bästa gren och jag förstår om många barn ger upp och inriktar sig på att knäcka koderna för belöning.
När det gäller lokala planer och innehållsplanering är det en blandning av bekvämlighet (vi gör som vi brukar) och ett försök att skapa ordning eller som det heter nuförtiden – progression.
När jag gick i skolan började vi med Hembygdskunskap. Det var ett fint och hederligt ämne…
LikeLike
Helena – en bra lärare bestämma HUR de förmedla kunskapen. Men det verkar som du och Björklund är på tvärs med varandra om synen på kursplanerna som tagits fram i Skola 2011.
Och visst “bra” lärare kan bestämma innehåll utan att det dimper ner från ovan. Men glöm då i samma stund likvärdighet och rättsäkerhet.
Samtidigt förstår jag inte alla lärares två-årings beteende – kan själv så….
LikeLike
Frågan om stoffval var ganska enkel på den tiden det gick att överblicka faktamängden i världen. Då kunde vi tala om allmänbildning och svenskämnet var väl ett bra exempel på att det fanns en sorts kanon som lärare var överens om som grunden i ämnet.
Idag har de mesta av de här hierarkierna vittrat ner och skapat ett intressant tomrum. Ska läraren utgå från barnens intressen och utveckla deras språkglädje – eller handlar det om att till varje pris banka in klassikerna som kommer på det nationella provet (?????????)
LikeLike
Väldigt bra jämförelse Mats! En motiverad och engagerad elev kan lära sig hur mycket som helst. Vårt jobb är att se till att de behåller sin motivation och sitt engagemang om de har det och att se till att de får det om de inte har det. Dit kommer man inte med färdigtuggat material.
Plura, likvärdighet är inte detsamma som att alla gör samma sak. Likvärdighet kan lika gärna vara lika rätt att påverka, lika chans att nå målen.
LikeLike
Jag blir alltid nervös när någon säger likvärdighet – risken är stor att ordet döljer mer än det förklarar och just nu tror jag att de flesta menar “göra samma sak på samma sätt”. Kanske ställer Skolinspektionen upp på den här förenklade tolkningen och då är vi riktigt illa ute.
Det måste finnas något sätt att förklara frirummets avgörande betydelse för kvaliteten, jag kommer bara inte på hur…
LikeLike
Helena och Mats – Jag använder inte order likvärdig i betydelsen att det ska vara lika. Som jag uppfattade kritiken från Davidssons utredning om mål i grundskolan var det just bristen på likvärdighet i både läroplanen men framför allt tolkningen av nu existerande kursplaner. Där, precis som du Helena säger, varje lärare fritt har tolkat vad som krävs.
Och i min värld är det rätts osäkert. Tanken bakom Davidssons utredning och beslutet förra året av riksdagen var att de nya kursplanerna ska ha en tydlighet i VAD som ska utbildas inom varje ämne. Därmed har man skapat en form av likvärdighet som inte är lika med lika. Bara för att du sagt vilka central moment som ska undervisa om innebär det ju fortfarande ett friutrymme för lärare att bestämma innehåll inom ramen för momentet och på vilket pedagogiskt sätt det görs på. Därmed är det enligt mitt sätt att tänka likvärdigt.
Att sedan det finns förenklande tolkningar håller jag med om. Även om Skolinspektionen har som ett av sina mål att inspektera i klassrummet kommer du alltid att var utsatt för ett godtycke beroende på den enskilde inspektörens prefernsramar. En brist som all auditar har och som i längden innebär att det inte går att kontrollera regelefterlevnaden.
Det enda fungerande system är just mål- och resultatstyrning där skolans resultat talar om hur bra eller mindre bra man uppnår ställda krav i de nationella målen.
LikeLike
Jag trodde inte att du tillhörde den onda sidan och hoppas och är glad att vi försöker reda ut skillnaden mellan de här VAD och HUR.
Samtidigt är det en svårartad förenkling att skilja dem åt och jag tror ibland att vi måste överge de där fyrkantiga didaktiska frågorna. Ungefär som de s.k. fyra F:n inte var särskilt genomtänkt som utgångspunkt för en diskussion om kunskapens väsen. Det var liksom allt för en alliteration.
Men vi får väl lita på Davidssons försök att skapa ordning och tydlighet. De kursplaner som jag har sett för åk 3 är svårartat överlastade.
LikeLike
Det kan jag hålla med om kursplan år 3. Det oroveckande är ju att Skolverket haft 1000 pers knutna till sig för att plocka fram det och däribland forskningen. Ju fler kocka destå näringsrik soppa.
LikeLike
Jag känner igen mönstret från vårt kursplanearbete på högskolan. Alla vill gärna visa sig lite extra duktiga och se till att varje aspekt täcks upp. Man vill ju inte att det ska komma någon lobbygrupp springande och skrika:
– Varför står det ingenting om “folkdans för rödhåriga”????
OK – det var inget bra exempel…
LikeLike
Jo, det vore väl ett kul ämne.
Det var väl precis vad som hände Skola 2011 när historikerna började babbla om vikingatid mm och kristna om kristendomens roll i religionskunskap eller vad nu heter….
LikeLike
Jo man lyckades göra “sockenkyrkornas betydelse” till en storpolitisk fråga!
LikeLike