Jag lyssnar på kulturradions klassiker och presentationen av bröderna Grimm och deras omsorg vid nedtecknandet av sagornas autenticitet. Idag tror jag inte att de här berättelserna skulle passera det moraliska nålsögat.
När blir en saga meningsfull och funktionell för barnet? Programmet ställer svåra frågor till pedagoger och föräldrar – vågar jag lita på barnets förmåga att tolka de brutala och grymma historierna?
Jag famlar efter Bruno Bettelheim I sagans värld och undrar om det finns plats för diskussioner om de här frågorna i en målstyrd utbildning.
Tysta tankar 
Varför skulle det inte vara det. Allt måste väl sättas i sitt sammanhang.
LikeLike
….och då ska vi förbjuda Pippi Långström, Ronjarövardotter m fl Astrid Lindgrenböcker. De är ju inte precis politisk korrekta med dagens språkbruk.
LikeLike
Jag vill placera det här i “Den utbildningsvetenskapliga kärnan”, men tror att det finns olika tolkningar av var den här sortens kunskap hör hemma.
Flumhörnan?
LikeLike
Flumhörnan?
Vet inte precis – själv använder jag Ronjarövardotter och Rumpenissarna när jag ska få publiken att begripa det här med ifrågasättande – FEM VARFÖR.
Det är ju ett retoriskt knep att prata om “Vo’för är det på dette visset?” så vi blir ett land av Rumpenissar och inte så förbålt korrekta och icke ifrågasättande. Vi har ju en tendens att följa upp – alltså bara gå utan ifrågasätta.
Japan med sin strikta och minimalistiska kultur befolkas av reflekterande Rumpenissar. De ställer alltid frågan varför när de inte riktigt tycker sig kommit till pudelns kärna.
Snipp, snapp så har vi definierat utbildningsvetenskapens kärna, om utvärderingar eller bedömningar, metodiken att göra formativa bedömningar och utvärdera varför vi inte når de mål vi satt upp. En beprövad metod baserad på vad som kommer från sagans värld.
LikeLike
Tack för tipset – jag tror att Utbildningsvetenskap är ett hallon med många kärnor.
Jag undrar om folk kommer att ta till sig den där förkortningen UVK?
LikeLike
Det är ju alltid en viktig fråga i all utbildning, även av vuxna. Hur förstår mottagaren det jag säger? Hur tolkar barnet mina ord? Kommunikatör och god pedagog är väl synonymer?
Det svåra med sagor är att de ofta är mångtydiga. Sånt passar ju inte in i en “bäst i klassen”-skola, skulle jag tro. Sagan tolkar barnet som det vill. Där tar det fasta på sånt som det tycker är intressant och spännande. Att 1 + 1 = 2 ger inte så många möjligheter till tolkningar, vad jag kan förstå, och det svara bara på vissa typer av frågor ett barn kan ha om livet. Sagan kanske kan finnas inom ämnet Livskunskap?
Kan vi lita på barnets förmåga att tolka brutala och grymma sagor? Står det inte i läroplanen någonstans att barn är kompetenta? 😉 Och blir dom skrämda och får mardrömmar så kanske det är en helt adekvat reaktion på grymhet. Eller?
LikeLike
Jag tror också att de här mer oförutsägbara utbildningsmomenten riskerar att maarginaliseras i förhållande till allt nyttigt evidensbaserat som ska tryckas in.
LikeLike
Jag har läst Bröderna Grimm för mina tre barn och minns att jag var förvånad över deras kommentarer och reaktioner. Barn kan gå igång på något vi viftar bort och vifta bort något vi tycker är hårresande. Jag tror att det finns någon slags geni i bröderna Grimm som vuxna inte helt kan ta till sig. Någon sorts tillfredsställande moral- och fantasi-näring just för små barn.
LikeLike
Jag älskar Bettelheims ibland nippriga psykoanalytiska försök att tillmäta sagorna någon form av tidlöst djup i de kollektiva arketypernas värld och ser hur många pedagogiska användningsområden som helst – men det bygger verkligen på en barnsyn som inte är orolig.
Det är svårt att sätta ord på det och antagligen ännu svårare att stå ut med insikten att vi inte riktigt vet vad som händer i mottagaren. I en målstyrd skola blir det på gränsen till hånfullt med moment som inte entydigt går att bedöma det pedagogiska värdet av.
Fast vi vet ju vad Einstein sa till kvinnan som frågade om hur man gjorde sina barn smarta?
– Läs sagor, sagor, sagor…
LikeLike
Men Mats vad i all sina dagar har målstyrning med bedömning av sagors pedagogiska värde att göra.
Målstyrning har inget med VAD du ska uppnå utan HUR du uppnår dem. Och det är förskolans och skolans frihet att välja. Då kan även bröderna Grimm rymmas i det lika väl som Astrid Lindgren.
Det är väl här pedagogerna springer fel när de inte vet vad målstryning är för något.
Hädiska tanke är det lärosätena som undervisar blivande förskollärare och lärare fel i vad målstryning är för något?
LikeLike
Pedagogik som aktivitet med ett syfte = om aktiviteten inte har ett väl definierat mål är det inte en pedagogisk handling.
Målstyrning innebär en rationalisering som gör att de här utflykterna i jungianism ytterligt riskabla. Vi vet inte så väldigt mycket om effekterna av sagor. Det kanske är lugnare att låta bli?
Men jag förstår din poäng!
LikeLike
“vågar jag lita på barnets förmåga att tolka de brutala och grymma historierna?” Hur ska barnen tolka historierna? Finns en önskad tolkning? Tolkar alla vuxna historierna på det sättet? Jag tänker att det handlar om vad barnen ska få ut av berättelserna. Mår barn bäst och utvecklas de mest av att höra tillrättalagda och snälla sagor? Mår vuxna bäst och utvecklas mest av detsamma?
LikeLike
Nej, att kratta manegen är inte utvecklande för varken barn eller vuxna. Det är ett stort samhällsproblem vi har idag att allt ska vara så förbolt politikst korrekt. Där vi har ledare och chefer som är kissnödiga i onödan.
LikeLike
Vi kommer nog inte undan förhoppningen om den “goda och nyttiga ” tolkningen. Det normativa ligger inbyggt i skolans natur och det kanske är tur – men ibland tror jag att vi berusar oss med den här beskäftiga präktigheten.
LikeLike
@Plura
Målstyrning. Mål är ett framtida önskvärt tillstånd, något man vill uppnå, d v s VAD. Metod, d v s hur du når målet, svara på frågan HUR. Jag skulle dessutom (helt utanför målet med den här tråden) vilja hävda att Lpfö är en vision, inte en plan. På stadsdelsnivå börjar visionerna sakta bli lite mer som målformuleringar, d v s SMART:a.
@Mats
Intressant definition av pedagogik. Det är så lätt att tro att allt är pedagogik idag. Blir det kanske en fråga om hur man definierar den pedagogik handlingen som gör om Grimm hamnar innanför eller utanför. Vilket du kanske har försökt säga hela tiden? Kan jag använda Askungen för att belysa matematiska och naturvetenskapliga problem? För det är väl Björklunds vision av pedagogik? Lite snävare än din, eller? Och är det att göra Grimm rättvisa?
LikeLike
Maths – Tja till vissa delar har du rätt. Håller med om att jag tycker det är visioner som står i Lpfö98, Lpo94, Lpf94.
Men nu har staten i sin villfarelse kallat det för nationella mål i dokumenten. Och det kommer det att göra även i Skola 2011 samt nya skollagen.
För att riktigt jobba med SMARTA mål måste man bygga upp en målformulering som beskriver slutpunkten för arbetet. Därför måste skolhuvudmännen bryta ned de nationella målen på sin nivå. Därefter ska förskolechefen eller rektor göra det på enhetsnivån. Men det räcker inte, därefter ska de “riktiga” SMARTA målen göras på mikronivån (Arbetslag). Och ska beskriva målet, arbetssätet och hur och när målet utvärderas.
Och mål är både processmål (HUR du genomför saker) i arbetsplanen/måldokumentet och innehållsmål (VAD elever ska nå för mål för att klara kunskaper) IUP.
Hoppas det blev lite tydligare.
LikeLike
Plura:
Förutsättningen för att de här processerna som Plura så utmärkt beskriver är att det finns ett visst tolkningsutrymme på lokal nivå.
Jag tror att det krymper nu. Eller läser du lagen på ett annat sätt?
LikeLike
Nej det krymper inte. Man har till och med lagstiftat om att skolan ska vara mål- och resultatstyrd.
Om m någon krympning sker är det i fall Skolinspektionen kommer ut med föreskrifter som minskar det. Lagen är bara golvet.
Läs gärna kommanade nummer av Skolindicatorn nästa vecka.
LikeLike
Det ska bli spännande!
Antagligen måste inspektörerna instrumentalisera sina förväntningar och jag hör skräckhistorier om hur de prövar sina käpphästar i mötet med komplexa processer.
LikeLike
Mats du skriver – jag hör skräckhistorier om hur de prövar sina käpphästar i mötet med komplexa processer – det är just det.
Jag har själv examinerat andras processer. Och det ska ärligen sägas, vilket jag tro är en stor brist med dagens inspektörer, du kan endast se att det som beskrivs på kartan överenstämmer med verkligheten.
Du kan inte som utomstående påstå att det är rätt eller fel. Vad du måste göra är att se om de resultat som kommer ut i skolans fall överenstämmande med de nationella målen. Om inte har du en sak som ska förbättras för att öka måluppfyllelsen.
Det här ett fält som kräver mångt mycket mer av den som inspekterar än bara pedagogisk erfarenhet.
LikeLike
Jag ska nog vara försiktig med mina kritik. När vi sätter betyg på studenters VFU är det inte alltid klockrena processer.
Först ska jag förstå kriterierna
sen ska jag förstå verksamheten
sen ska jag förstå studentens tolkning av verksamheten och sin funktion i denna…
LikeLike
Då förstår jag hur du tänker, men jag tror du blandar ihop saker på slutet. Även om det finns processmål, har jag ännu inte sett något om HUR vi ska jobba. Det överlåter man väldigt noga på oss. Vi ska själva få göra misstagen, inte någon i ledande ställning. Hela poängen med det här systemet är ju att vi ska utforma själva arbetet själva. Vill jag läsa Grimm för mina barn och hittar en lämplig ingång, då kan jag göra det.
Och nu tror jag att jag vet varför vi ska läsa Grimm. Någonstans ganska nyligen har jag läst att ett bra sätt att leda in barn på att läsa och skriva, är genom att läsa för dem. Kan inte komma på var jag har länken så här i en hast. Det behöver inte vara naturböcker, det kan vara sagor av alla de slag, allt från pekböcker till kapitelböcker. Även Grimm.
LikeLike
Maths du skriver – Även om det finns processmål, har jag ännu inte sett något om HUR vi ska jobba – det är just det mål- och resultatstyrning handlar om. Det har inte staten med att göra eller någon annan i dagen system.
Möjligen önskar sig Björklund det genom kontroll via Skolinspektionen, men det kommer inte att ske mer än att man till en begränsad del kan överätta nationella prov.
När Persson en gång i tiden skrotade SÖ, som hade krav på både VAD och HUR, innebar det att den pedagogiska friheten kom. Men det verkar som hela skol-Sverige levt i en koma sedan tjugo år tillbaka och inte sett eller vilja se den frihet man faktisk har att uppnå de nationella målen.
LikeLike
Men i en förskola utan uppnåendemål och nationella prov – vilken funktion får skolinspektionen där? Förutom att kontrollera personalens arbetssätt, förhållningssätt… eller om vi ska vara ärliga:
– metoder!
LikeLike
Det beror på vad du lägger in i det. En av sakerna i tillsynen är att se att de mål verksamheten har korrsponderar mot de nationella målen i läroplanen, likabehandlingsplanen mm. Det som är lagbundet.
Om det inte finns mål på huvudmomenten i Lpfö 98 blir det “smisk på fingrarna”. Däremot kan inte inspektörerna säga att det ena eller andra målet är fel eller rätt. Det måste alltid bero av två saker.
För det första att det ligger inom ramen för de nationella målen. För det andra att det speglar verkligheten på mikronivån (läs arbetslag).
Sedan det här med uppnåendemål i dagens Lpo 94. De kommer att försvinna i och med Skola 2011. Och kursplanerna kommer hårare att styra Syfte, VAD och Betygskriterier på nivå A, C och E. Men inte HUR lärarna jobbar för att eleverna ska nå de kunskaper som krävs.
Och skillnaden i resultatredovisningen är att i förskolan är det verksamhetens resultat på Utveckling och lärande och normer och värden som ska redovisas. Inte barnens. Däremot är det just det som ska redovisas i grund- och gymnasieskolan.
Och hela mitt resonemang om förskolan bygger på vilka metoder och genomförndet av metoderna det är frågan om i förskolan.
LikeLike
Det där med skolinspektörer är intressant. De hade varit på min arbetsplats ett tag innan jag började där förra året. Av vad jag kan se så verkar de driva en linje som jämställer Reggio Emilia med Läroplanen. Det ska helt enkelt vara låga bord! Är det neutralt och bra?
LikeLike
Det är en ny verksamhet som söker sin form. I bästa fall kan man kanske beskriva den som tidsbundet och naiv – men jag kan tänka mig mycket elakare sätt att maktutövningen.
LikeLike
Små barns vägar till läsning är ett oändligt spännande ämne. Våra studenter läser Carina Fasth som lyckas sätta fingret på viktiga frågor när det gäller språk och mening.
Även om det känns lite olycksbådande att inte få något HUR tänker jag att vi ska vara mycket tacksamma för denna lilla ruta av frihet.
LikeLike
Visst kan det verka skrämmande att inte vet HUR. När portfolion kom för drygt 10 år sedan, sa alla inom förskolan: tala om för oss HUR vi ska göra. Det känns som en ganska typisk reaktion i den här branschen. Och som Plura skriver, så verkade ingen fatta sin egen frihet.
Men den friheten innebär ett ansvar: vi måste skaffa oss kunskaper och verktyg för att själva ta oss till målet. Det kan upplevas väldigt tungt för många. Själv har jag trivts ganska bra med det.
Sedan kan jag se att det blir lite skillnad om man ser det ur dagis/förskolans eller skolans perspektiv. Kraven på uppnående är ju närvarande i skolan, men inte hos oss.
LikeLike
Även om vi inte sägs ha några mål att uppnå ligger det en stark förväntan i luften som antagligen styr mer än vi vill erkänna. Jag möter många förskollärare som lägger ner mycket tid på att sortera upp aktiviteternas eventuella följder under olika målrubriker. De prickar av och använder läroplanen för att legitimera sina handlingar.
Jag har svårt att förstå hur de skulle göra för att komma utanför.
Men igen – frihet är skrämmande!
LikeLike
Maths:
Det är nog precis det jag försöker säga på mitt insinuanta mumlande sätt…
LikeLike