Jag diskuterar könsroller med några killar som ska bli lärare. Vi funderar över hur anpassningen till en kvinnlig kultur fungerar och har en gemensam erfarenhet av skuld:
– Det är lördag, jag har jobbat hela veckan, lägenheten är städad och jag har gjort allt jag ska. Jag sätter mig och spelar mitt våldsamma datorspel i sex timmar. När min flickvän ringer och frågar vad jag gjort… så ljuger jag.
Den här berättelsen upprepas med små variationer. Alla tycks ha en stark bild vilket som är “det goda beteendet” och är också beredda att ge upp en del av sin frihet för att bli accepterade. De blir säkert bra lärare.
Call of duty?
Tysta tankar 
Hur menar du?
LikeLike
Anpassningsbarhet är en viktig förutsättning för att de ska kunna etablera sig. Ibland önskar jag att det kombinerades med en gnutta strategiskt tänkande.
LikeLike
Ah, du ser anpassningsbarhet i deras agerande? Jag såg ett koketterande med en offerroll, och anade att det inte var den parallellen du ville framhålla!
Då förstår jag, och ställer istället följdfrågan: är det män som behöver uppvisa denna anpassningsbarhet för att kunna etablera sig eller gäller det lärarstudenter över lag?
LikeLike
Välformulerat Morrica!
Det jag tänkte när jag läste det här inslaget var att så där gör jag också. Koketterar med min offerrroll… that’s me.
I mitt fall handlar det om familjekampen vem är duktigast, som ibland kan bytas mot vem är det mest synd om. Min man och jag är ganska jämspelta. I ett nyare förhållande handlar det lika ofta om att framställa sig själv i bättre dager – praktiseras också av bägge könen.
LikeLike
Kanske det finns inslag av koketterande – men det kändes inte så. Det var snarare förvånade över att andra killar gjorde på samma sätt och lite undrande över var den här konstiga skuldkänslan kom från.
Jag tror nog ändå att det har något med ett komplicerat förhållande till manlighet och aktiviteter som de inser inte kommer ge dem poäng – varken i skolan eller parförhållandet.
Fy – det här blir komplicerat och väldigt personligt. Jag funderar vidare över det s.k. tolkningsföreträdet. Om datorspelen är en form av privat fantasi och männen är beredda att ge upp dem så lättvindigt, då anar jag att de vardagliga förhandlingarna blir ganska förutsägbara.
Kanske stämmer de att offerrollen är bekväm och lockande. Jämfört med förövarpositionen är den helt klart att föredra.
LikeLike
Är inte det där snarare vårt protestantiska plikt och duktighetsarv. Gör man ingen nytta behöver man urskulda sig. För sig själv, andra eller både ock.
Det är inte i alla kulturer man skryter med hur mycket man jobbar.
LikeLike
Kanske – jag tror det har en aning med de här spelens våldsamma karaktär.
LikeLike
Om du i tanken byter ut killarna mot tjejer i samma situation, blir det någon skillnad? Skulle hon frejdigt svara ‘Jag har ägnat sex timmar åt att raida i Blackwing Lair’, tro, eller skulle hon svara lika undanflyende som killarna gjorde?
LikeLike
Duktiga killar! städat och jobbat hela veckan och allt det där! Jag tror att det är i de raderna förklaringen ligger… varför framhäva allt det, innan erkännandet om spelandet? Nytta vs nöje?! Jag brukar säga att jag grejar, och då kan det inrymma lite av allt, trots att jag kanske toksurfat eller ägnat mig åt grymt obskyra sysselsättningar, onyttiga förstås. Vi lever i en prestationskultur av sällan skådat slag.
LikeLike
Jag tycker att det är väldigt kul med spel och har svårt att spela lagom. Nätspel som C.S. och WoW håller jag mig därför långt ifrån. Sådant får vänta till pensionen. När jag ser mina hålögda, bleka elever förstår jag precis.
LikeLike
Jag är inte alls säker på att det har med manligt/kvinnligt att göra och är egentligen ganska kluven till begreppet “skuld”.
Å ena sidan är det samvetet som gör oss till människor och å andra sidan är de där reglerna förtryckande för individen.
Min antagande om könsstereotypa mönster förtjänar att ifrågasättas – antagligen är undantagen legio. Frågan är vilka “guilt pleasures” som går att jämföra med?
LikeLike
Vågar du prova tanken att du kanske inte alls behöver leta efter några typiskt ‘kvinnliga’ guilty pleasures? Variationerna finns på individuell basis, även kvinnor har verktyg, slaktar skoningslöst i CS och renoverar bilar, och män stickar, broderar och spelar Mariabingo.
LikeLike
Jag är beredd att prova vad som helst! I dagens Sydsvenska fanns en inspirerande artikel om kvinnor som höll på med någon form av våldsam rullskridskoåkning i lag. Det verkade helkul – men gruppövningar räknas väl inte?
Frågan om kollektiv skuldbeläggning fungerar underligt. Om skolan tror att pojkarnas skolproblem beror på våldsamma datorspel tror jag att den tanken flyttar in i det allmänna tänkandet och även privata relationer.
Diskurser, diskurser, diskurser…
LikeLike
Om skolan tror att pojkarnas skolproblem beror på våldsamma datorspel och den tanken upprepas tillräckligt många gånger så visst flyttar den in i det allmänna tänkandet – men det betyder inte att den är riktig. Tänk om det är tvärtom. Tänk om pojkarnas våldsamma datorspelande beror på skolproblemen? Om vi inte tänker tanken åt det hållet utan biter oss fast i vår egen präktiga övertygelse om att vi gör rätt riskerar vi att förvärra problem istället för att lösa dem.
Och det vore ju synd.
FYI – de flesta våldsamma datorspelen är gruppaktiviteter.
LikeLike
Den kollektiva sidan av spelandet är nog ganska okänd för de flesta som nog lever med bilden av spelaren ensam, överviktig och asocial. Jag tror inte det spelar någon roll att forskningen påvisar nyttan av aktiviteterna – folkhälsoarbetet behöver sina myter.
Jag håller med dig. I en skola som dränerats på innehåll, mening och gemenskap är WoW ett starkt alternativ. Du behövs!
LikeLike
Ja, den är nog det – ändå är onlinespelandet en social aktivitet. Spel som WoW är uppbyggda för att man ska spela tillsammans – de flesta uppdrag kan man klara ensam men det är många gånger svårare än att man klarar dem tillsammans. Främlingar hjälper varandra, möts i guilds och lär känna varandra eller träffas i ett party, kämpar tillsammans ett par timmar.
Är man borta saknar någon en, när man kommer tillbaka är människor glada att se en igen. Och inte bara för att de saknat en stabil tank, utan för att de faktiskt saknat en som person.
Du har så rätt – en skola där man sitter av tiden väger lätt i jämförelse.
LikeLike
Jag blir alltid nervös när vi är överens. Tänk om det blir som en vana?
LikeLike
Det tror jag inte *eg*
LikeLike
Håller med MrsS. Jag tror vi kan skylla Luther för att det är så himla pinsamt med ertappad med att inte göra något nyttigt och att den känslan är könsöverskridande. Dessutom har vi ett kulturmönster som gör att vi reagerar mot “onytta”. Visst har vi väl den senaste tiden reagerat på den grekiska pensionsåldern i en blandning av avund och “ja se bara hur det kan gå”. . .
LikeLike
Toffelrollen eller offerrollen?
LikeLike
Nog måste det finnas fler – typ: vuxen?
LikeLike
Lägg till bitter, butter, toker och trötter så har vi väl vuxenrollerna. Därför är det bäst att spela så mycket WOW man kan while the going is good. Carpe diem!
Jag kanske ska ta intryck och byta ut “Varför mördar man sin dotter” mot “Twilight” eller Paasilinna som kvällslektyr?
LikeLike
Går Twilight att att läsa?
Paasilina är väl på gränsen till accepterad i kultursfären?
Jag tror på den barmhärtige sybariten.
LikeLike
Twilight går att läsa som kurslitteratur på universitetsnivå till och med!
LikeLike
OK – är det bra?
LikeLike
Ja – det tar ungdomar på allvar, och det öppnar en möjlighet för t ex lärare att faktiskt få en inblick i vad som fångar deras unga elevers fascination
Visserligen ett år efter att hypens vågor stillat sig, men är det en vettig föreläsare ger det insikter ändå.
LikeLike
Håller med – IGEN!
LikeLike
Klokt av dig
😉
LikeLike
Låt inte det stiga dig åt huvudet…
LikeLike
Skulle jag? Så ödmjuk som jag är?
*flinar glatt*
LikeLike
“Nog måste det finnas fler – typ: vuxen?”
Att bli vuxen man, i det här samhället, är kanske att bli toffel – att förneka sina egna behov och egenskaper?
LikeLike
Gäller det bara män?
LikeLike
“Gäller det bara män?”
Antagligen inte. Men det är en intressant fråga.
Har du någonsin hört talas om någon kvinnligt toffel?
LikeLike
minus t
LikeLike