Hos IKT-pedagogen hittar jag ytterligare en pärla!
Som statligt anställd kanske det är motsägelsefullt att försöka markera en sorts avstånd till handen som föder mig – men jag vill verkligen inte vara en del av den här moraliserande kontrollkulturen. Det är nog en väldigt svensk idé att definiera staten som “god” och jag är bekymrad över de förhoppningar som knyts till att staten ska ge status och kvalitet åt skolan och förskolan genom lagar och inspektioner.
För några år sedan spelade jag in en rockvideo tillsammans med funktionshindrade barn. Vi utgick från Grease och sedan dess älskar jag filmen – nästan lika mycket som de här barnen gjorde.
Inte heller kommunens fritidspolitik är fläckfri!
Länk till nyhetsinslag 1978
Idag har Malmö en Europas bästa skateparker. Länk
Tysta tankar 
Men Mats
Exakt samma saker sker ju ständigt även i nutid. Titta på Rapport och Aktuellt eller lyssna på radion och läs tidningar. Att moralisera över tidens skeenden är nog det enda verktyg som människan har när den försöker läsa av processer som skapar framtida konsekvenser.
Jag tycker dessutom att de hade rätt i sak. Vi har ju fått det samhälle som de inte ville ha. Dvs ett extremt kommersialiserat mediesamhälle som gör allt för att tillfredsställa folkets limbiska system.
Dagens feministiska rörelse argumenterar med exakt samma verktyg.
LikeLike
Desto större anledning att hålla staten på avstånd!
LikeLike
Det beror på hur man konstruerar staten.
Jag vill ha en statlig skola som styrs av en icke politiskt styrd “skolriksdag”.
Allt handlar om vem som skall ha makt över framtiden. Du gillar inte staten.
Jag gillar inte den skrupulösa superegoistiska kommersiella medieindustrin.
Just nu har den senare långt mer makt över människors hjärnor än staten. (dvs det långsiktiga vi)
Det formar samhället i en viss riktning. En riktning som garanterat bygger ett segregerat samhälle mycket långt bortom det sk folkhemmet.
Hur man än gör så finns det negativa biprodukter. Det är väl det som det handlar om. Att välja mellan vilka negativa biprodukter som man tycker mest illa om.
LikeLike
Jag tror inte att folkhemmet är möjligt att återupprätta och när man ser tillbaka på de ideologiska följderna av kontrollsamhället är det tveksamt om det ens är önskvärt.
Samtidigt klarar vi oss naturligtvis inte utan ett långsiktigt vi – idag ser det mer ut som om EU och valutasamarbete intar den positionen av att försöka dämpa individuella och nationella utsvävningar.
P.S. Jo jag gillar nog staten lite grand. Jag är bara förvånad över med vilken frenesi den omfamnas och ses som garant för olika saker.
LikeLike
Jag tror inte heller att det gamla folkhemmet går att återupprätta.
Däremot vill jag med lagar och regler rikta samhället mot en högre grad av kunskap och en mindre grad av lögn och manipulation.
Vi kan börja med reklamen. Sätt lögnribban lågt.
LikeLike
Menar du att dagens lagar inte är tillräckliga? Det har väl gått från att vara en intern (tänkt självsanerande) branschgranskning till att vara en nämnd som tillvaratar konsumentens intressen?
LikeLike
Jag är lite nyfiken, Mats? Var ser du denna frenesi? Jag tittar och tittar men ser den ingenstans, och står mycket förbryllad men rätt nyfiken inför dina ord.
LikeLike
Lärarnas Riksförbund och folkpartiet leder väl marschen. men den kommunala världen är väldigt känslig inför hur pappa staten vill ha det. Enstaka undantag (Vellinge och flyktingpolitiken) sticker verkligen ut.
På ett plan är det naturligtvis rätt att det finns lagar och sanktioner – men samtidigt är det oroande att en del är så bekräftelsesökande och lyssnande inför nya påbud. Statens makt att forma tänkandet genom medieråd, ungdomsstyrelser och liknande är naturligtvis nästan parodiskt övertydliga exempel. Frågan är om Skolinspektionen kommer att vara lika tidsbundet naiv? jag har fått rapporter som tyder på det.
Statens makt att styra forskning och högre utbildning är motsägelsefull. Björklund vill ha full kontroll samtidigt som lärosätenas autonomi ska utvecklas. Jag är rädd att vi tränas i att simulera självständighet samtidigt som vi utvecklar ledtrådsökandet till nya höjder.
På allvar tror jag att många människor trivs väldigt bra i fångenskap och att vi ibland konstruerar våra egna bojor eftersom frihet är så ångestskapande. Att ligga rätt i förhållande till statens nuvarande politik skapar nog en viss trygghet. Åtminstone för de lärosäten som ska ansöka om examensrättigheter.
LikeLike
Hur borde det istället se ut, tycker du?
LikeLike
Jag vet att den gamla modellen där forskningsmedlen fördelades inom lärosätena inte var bra. Det lär ha varit en svågerpolitik utan like och kanske är den här gången en smula anständigare.
När det gäller maktfrågor är väl transparens och mångfald ledord. Nu tar staten ett järngrepp över lärarutbildningen och det tycks vara politiskt möjligt. Frågan är om andra institutioner lika villigt hade rätat in sig?
LikeLike
Jag tycker att saker ska ligga på rätt bord. Skolan ska inte förstatligas för att staten är så duktig på att sköta saker och ting. Skolan ska förstatligas för att skolans kvalitet och likvärdighet är en nationell angelägenhet. Vi i Valdemarsvik kan inte skita i hur skolan sköts i Haparanda och vice versa. Graden av demokrati och mänskliga rättigheter i Sverige hänger ihop med kvaliteten och likvärdigheten i skolan. Hela landets välfärd, konkurrenskraft står i vågskålen. Varför ska man få makt över det i Vellinge?
Anders förslag med skolriksdag är intressant. Vi borde sträva mot bredare lösningar när det gäller skolan. Men framför allt borde vi börja kontrollera skolans resultat så vi vet när vi gör fel och när vi gör rätt.
LikeLike
Väl formulerat! Det handlar inte om romantiserande och trygghetssökande, det handlar som du skriver om att skolan är för viktig för att vara kommunalpolitikers enskilda angelägenheter, och alltför många ungdomar har redan kommit i kläm.
LikeLike
Hur ser ni på högskolors autonomi? Kan ni tänka er andra aktörer här?
LikeLike
Hur menar du? Tänker du på fristående högskolor, företagsägda högskolor eller kanske filialer till högskolor i andra länder?
LikeLike
Kanske är ägandet mindre intressant. Till sist opererar både förskolor och högskolor på en marknad där det gäller att locka till sig kunder.
Nu försöker vi kombinera marknadsekonomi med planekonomi (lagar, planer, tillsyn, sanktioner) och det skapar en dubbelhet som vi försöker lösa genom att dela upp undervisning och resultat. Om vi bara mäter utfallet kan vi bevara myten om aktörens frihet att använda olika metoder.
I verksamheter där produkten är svår att mäta (förskolan, forskning) blir det här extra problematiskt. Jag menar alltså att skolinspektionens arbete inte bara är uppföljande och utvecklande (bra) utan även ideologiskt normativt och begränsande (dåligt).
Ett exempel är rekommendationen om att var 20:e förskollärare skulle vara genuspedagog. När jag läser den lokala uppföljningen (ingen nationell är gjord(?) tänker jag att det är nog tur att kommunerna valde att göra egna prioriteringar. Trots hotet om inspektion och sanktion.
LikeLike
Så hur menade du med frågan om högskolors autonomi? Jag får inte alls grepp om vad det är du frågar efter?
LikeLike
Vi för ett ganska abstrakt resonemang om förhållandet mellan utbildningsinstitutioner och staten. Ibland finns det tydliga uppdrag och ibland är det mer otydliga värden. Den klassiska akademien värjde sig ifrån varje form av styrning och vårdade bilden av fri forskning bortom nytta och belöning.
Idag hoppar vi mellan de här idealen och anpassar retoriken efter målgruppen. Lärarutbildningen är det tydligaste politiska projektet med oerhörda förväntningar på att kunna lösa samhällets svåraste problem genom ganska fyrkantiga reformer.
Jag skulle gärna vilja se läroanstalter som aningen mer självständiga i förhållande till staten, men med ett hot om indragna examensrättigheter är det en högst riskabel dans.
Det är inte helt enkelt att förstå hur universitet styrs och de få exempel på stiftelsedrivna säten är intressanta. Är det friare?
LikeLike
Jag vill ha uppföljning och kvalitetskontroll på allt. Studenterna ska veta vad de får. Här vet jag att det redan är bättre än på nittiotalet, men jag vet inte om den granskning och ranking som finns räcker.
I övrigt är jag inte tillräckligt insatt för att yttra mig. Vad är dina svar på dina egna frågor?
LikeLike
Leif Mathiason sammanfattar nog min position i senaste numret av Pedagogiska magasinet.
Ingen länk än?
http://www.pedagogiskamagasinet.net/
Det motsägelsefulla i att en regering som systematiskt nonchalerat utbildningsvetenskaplig forskning nu utger sig för att vara högskolornas beskyddare samtidigt som man bryter loss den utbildningsvetenskapliga delen och vill detaljstyra den. Det handlar inte om uppföljning eller kvalitetskontroll – det är politisk styrning. Tillsammans med de små bidragen ger det liten möjlighet till bred kritisk forskning.
Jag menar att den nya skolpolitiken är lika ideologisk. Kanske är det inte staten jag är emot utan sättet som de här förändringarna har genomdrivits som gjort mig misstänksam.
Talet om nationell likvärdighet är ganska ihåligt när viljan att utjämna klassklyftor är mycket begränsad. Men jag är inte beredd att ge upp hoppet om skolan som en arena för rättvisa. Inte än.
Uppföljning och kvalitetsarbete tror jag fungerar bäst på lokal nivå. England är på väg att överge sina inspektionsrutiner (“name them and shame them”) och satsa på lokalt utvecklingsarbete. Det borde vi också göra.
I förskolan, fritidshem, skolan, grundskolan, gymnasiet och högskolan.
Det här med rankingtal är väl det största skämtet? Att mäta yrkesutbildningars kvalitet genom att titta på examensarbeten, andel disputerade, citeringar och nobelpris…
LikeLike