Jan Björklund har trogna beundrare och många ser honom som skolans räddare. Nu hoppas jag att utbildningsministern även vill se sig som bildningsminister.
Det är en ny position att gå från att vara arg kritiker och opinionsbildare till att ta ansvar för helheten. De retoriska förenklingarna som fungerade bra i debatten ska omsättas till vardagligt arbete.
Churchill var en utmärkt premiärminister i krig och Jan Björklund var kanske rätt person att genomdriva de dramatiska förändringarna av skola och lärarutbildning.
Nu börjar det verkliga jobbet och det räcker inte med slagord om “läsa, skriva, räkna”. Det är skolan som helhet som räknas. Jag är nyfiken på ministerns människosyn och kunskapssyn. För nog bör det vara möjligt att tala om sådana storheter även i framtiden?
Vad är visionen? Förutom att bli “Bäst i klassen”.
Tysta tankar 
Även om Björklund kan vara tvärsäkert jobbig så har han egenskap som 99 % av politikerna saknar.
Han vågar vara ärlig utifrån sin egen ståndpunkt.
Jag har lyssnat på honom många gånger. Han står upp och svarar enkelt och tydligt.
Maud Olofsson är Björklunds motpol. En jäkla manipulativ lögnare som aldrig svarar rakt på en fråga.
Att Björklund sedan har arvet från militären kan han i efterhand inte ha ogjort.
LikeLike
Jag är väl motvilligt beundrande inför effektiviteten och är lite trött på demoniseringen av Björklund. Det är precis som du säger – han svarar enkelt och tydligt.
För oss som jobbar i skolan och dagligen handskas med komplexa problem är de här förenklingarna ytterst provocerande, men OK, jag vågar inte tänka mig Maud Olofsson som utbildningsminister!
Det där militära arvet är antagligen också på gott och ont. En nödvändig förmåga till avskärmning och fokusering på målet. Strategi och taktik i skön förening. Som barn dyrkade jag Churchill och var mycket besviken på det engelska folket som röstade bort honom efter andra världskrigets slut.
LikeLike