Det där vulkanutbrottet skapar overklighetskänslor och de ofattbara mängderna rök och aska reducerar oss till statister i naturens skådespel.
Sigur Ros gör musik som förkroppsligar den här obevekligheten. Just när kroppen skriker att de måste sluta – då har sången bara börjat.
Sigur Ros – Hoppípolla
Sigur Ros – Glósóli
Sigur Ros – Sæglópur
Sigur Ros – Svefn – g – Englar
Nästa gång jag ser en vacker solnedgång kommer detta att vara soundtracket för ljusets brytning i sotpartiklarna från det stora utbrottet som förändrade vår syn på civilisationen och människans förhållande till naturen. Aldrig mera “full kontroll”.

Vi har aldrig haft full kontroll, visst är det en vacker tanke?
LikeLike
Att acceptera livets skörhet – ja det är en vacker tanke.
Långt bortom religionens försök att blidka makterna.
Sedan kanske vi mår bäst av att försöka upprätta öar av ordning i kaoset?
LikeLike
Jag tror inte vi kan låta bli att göra det, det ligger i vår natur som människor att försöka skapa ordning och trygghet. Farligt blir det när vi tror att vi har kontroll över allt omkring oss och börjar förlita oss på detta.
LikeLike
Jag hör på radion om flygbolag som vill tumma på säkerhetsreglerna och ifrågasätter myndigheternas auktoritet att bestämma när de får flyga.
Sådan är kommersialismen och snart brister den sista fördämningen av trygghet. Staten skulle ju skydda oss.
Visst har Maud en särskilt rolig min när hon INTE vill betala ut stöd?
http://www.dn.se/nyheter/sverige/naringsministern-emot-flygstod-1.1080151
LikeLike
Det har hon. Inte så trevlig, men rätt roligt onekligen.
Kanske den sista fördämningen av illusorisk trygghet – staten är vi, ingen riddare i skinande rustning eller en storförälder som ställer sig emellan och tar smällarna för oss.
LikeLike
Jag tycker du ska testa Ólafur Arnalds, lite samma tema!
LikeLike
Tack – jag börjar sakta inse att det finns ett liv efter Beatles…
LikeLike