Det är snart dags för oss som arbetar inom högskolan att räkna ansökningarna till höstens kursstarter. En kvalificerad gissning är att den könsmässiga obalansen kommer att förstärkas inom högstatusutbildningarna. Motsatsen vore en sensation. Pelle Billing (länk) diskuterar två möjliga förklaringar till utbildningsval och jag citerar utförligt:
Låt oss göra ett tankeexperiment för ett ögonblick. Tänk dig en värld där svenska pojkar år efter år får bättre betyg än flickorna, och därmed lägger beslag på långt fler högskoleplatser. Tendensen är att nästan dubbelt så många unga män tar ut en examen från högskolan jämfört med de unga kvinnorna, och denna trend har accelererat det senaste decenniet. Vilken förklaringsmodell skulle vara mest sannolik från ledande personer i jämställdhetsdebatten?
1)Det finns en strukturell underordning av kvinnor i samhället som gör att skolan och högskolan är manligt kodade domäner som missgynnar flickors inlärning och leder till en betygsdiskriminering i förhållande till deras kunskaper. Vår negativa förväntan på flickorna, och föräldrars prioritering av sönerna, förstärker flickornas systematiska utsatthet ytterligare. Vi måste därför genast vidta åtgärder i skolan och högskolan, och utbilda samtliga lärare i hur dessa områden kan göras mer välkomnande och tillgängliga för flickor och unga kvinnor.
2) Flickorna skapar sina dåliga studieresultat genom att de byggt upp en anti-pluggkultur där det anses coolt att inte plugga. Flickorna överskattar även sin egen förmåga och detta överdrivna självförtroende ligger dem till last. Det skulle vara bra om vi kunde påbörja ett samtal om könsnormer så att denna situation kan förändras på sikt.
Pelle antyder att de flesta nog skulle välja förklaringsmodell 1 om det hade gällt gällde flickors prestationer och det är svårt att inte hålla med honom.
Ordföranden i Delegationen för jämställdhet i högskolan Anna Ekström använder ett mycket smalt perspektiv för att förklara pojkars bristande studieframgångar. Det kallas “antipluggkultur” och tycks vara en starkare determinant än både klass, ålder, geografi och etnicitet. Med en sådan modell behöver vi inte ställa besvärliga frågor om skolans innehåll eller struktur.
Länk till Aftonbladet
I det sorgliga kommentarsfältet diskuteras huruvida pojkarna försöker stjäla offerpositionen från flickorna. Tack – men nej tack!
Rent spel?
Tysta tankar 
Jag minns hur det var när jag var liten. När det var grupparbete var det alltid flickor som fick vara sekreterare och göra jobbet medan killarna lekte. Detta mönster har sen följt med hela livet – på gymnasiet och universitetet såväl som i familjelivet. Problemet har väl varit att killar/män har kommit undan med att göra hälften så mycket och ändå håva in samma eller högre belöningar som de “duktiga” (läs lurade) flickorna. Nu återspeglar betygen verkligheten men frågan är om övriga belöningar i samhället kommer att följa. Sålänge traditionen är att vi kräver mindre av killar för samma belöning så kommer vi nog iallafall inte få se några prestationshöjningar på den fronten. Både lärare och föräldrar måste därför ta sig i kragen och börja ställa samma krav på våra pojkar som vi har på tjejerna.
LikeLike
Sofia
Din förklaringsmodell är ofattbart naiv och okunnig.
“Ta sig i kragen” tillhör den metafysiska delen av verkligheten.
LikeLike
Hej Sofia!
Frågan är om “betygen speglar verkligheten”? Var har du fått den tanken ifrån? Undersökningarna visar att flickorna överbelönas i förhållande till de nationella proven.
Jag är osäker på vem du menar med “vi” och känner inte igen mig.
Bilden av att flickor som “fick vara” sekreterare är intressant. Det skulle kunna tolkas som ett privilegium att vara den som styr arbetet.
Menar du att skolan/förskolan är en könsneutral arena?
LikeLike
Det skulle kunna tolka som om det rörde sig om ett privilegium, det skulle också kunna tolkas som att skribenten upplevde att det var den roll som fanns kvar, alltså ‘fick vara’ i betydelsen ‘fick nöja sig med att vara’.
LikeLike
Jag tolkar det som om många flickor gör fröken en tjänst genom att spela med och låtsas vara intresserade av verksamheten.
LikeLike
Varför gör de så, tro? Vad vinner de på att göra fröken den tjänsten, och vad förlorar de på att låta bli?
LikeLike
Som jag minns det så var sekreterarrollen något som flickorna självmant tog, dels för att läraren uppfattade det som att de “tog ansvar” och dels för att de slapp ägna sig åt innehållet i arbetet. Sekreteraren var också oftast den som tog sig friheten att stycka upp arbetet i delar där de själva kunde ta de lättaste (det som läraren redan pratat om) eller ge dem till sina kompisar och dumpa de oklara delarna på någon kille, helst den tysta och blyga som inte sa emot så mycket. Samtidigt om det slog fel så var sekreterarrollen den perfekta ursäkten, det var alltid någon annans fel om det blev kaos “jag är bara sekreterare”…
LikeLike
Jag är själv svag för sekreterarrollen vid tråkiga men viktiga möten – den perfekta basen för dold maktutövning och manipulation (en tautologi?)
LikeLike
“– den perfekta basen för dold maktutövning och manipulation (en tautologi?)”
Visst är det, men någon tautologi behöver det inte vara. Manipulation kan vara både öppen och dold och en form av dold maktutövning, men inte den enda.
LikeLike
Ohh!
Dessa strukturer. Ett ord som det saltas med överallt när man inte verkar ha lust att begripa de egentliga orsakerna.
Oavsett strukturell över- eller underordning används uttrycket som ett substitut för att slippa ta i frågan.
Man kan debattera strukturer i oändlighet men det är först när man gör något som det blir en faktisk skillnad.
LikeLike
NU tänker jag skriva en aningen ogenomtänkt och mycket oformulerad kommentar, men eftersom det inte hindrat mig förut, så varför inte:
Om man tänker sig pojkarnas antipluggkultur som ett uttryck för att de i skolan inte möter något som tillnärmelsevis liknar den mer intressanta fritiden, skulle det kunna vara en förklaring (som vore lättare att enas runt, och mer konstruktiv)?
Jag tänker mig killarnas dator- och tv-spel, deras tittande på Simpson och Family guy på tv och internet, deras musikintresse och Youtube:ande. Hur konkurrerar skolan med det?! Och så kommer de till engelskalektionerna, till exempel, och kan en massa engelska och blir totalt uttråkade av att bara se läroboken, och sitta still och räcka upp handen.
Det är en antipluggkultur sprungen ur uttråkning, inte ovilja mot att lära – det gör de ju för fullt där hemma, när de tittar och spelar och interagerar med andra via uppkopplingar till hela världen. De kräver mer än tjejer gör. Om man nu får generalisera. Men ofta är datorn killarnas leksak mer än tjejernas, iaf i yngre år. Och så länge skolan inte är intressantare, so why bother?
LikeLike
Det är nog en utmärkt analys!
Du sätter fingret på att pojkarnas motstånd inte handlar om en ovilja att lära – snarare är det en protest mot den förnedrande upplevelsen av att vara förvarad och uttråkad.
Jag brukar be nya studenter hitta på en metafor för skolan och obehagligt många män beskriver den som ett fängelse. För flickorna tycks det vara en mindre obehaglig upplevelse – det kan vara att relationen till fröken är en oproblematisk förlängning av förhållandet till modern.
Om skolans sorterande funktion tidigareläggs får det stora konsekvenser för dem som inte insett att det gäller att anpassa sig alltid och överallt – annars…
LikeLike
Menar ni att flickor INTE tycker att det är ökentråkigt att sitta och stirra i engelskaboken och räcka upp handen? Nej, jag måtte misstolka era ord.
LikeLike
Det kan vara en överlevnadsstrategi att ge upp hoppet om mening.
Eller att det räcker med en uppskattande blick från fröken för att dagens tomhet ska sköljas bort.
LikeLike
Tror du verkligen det?
LikeLike
Nja – men det behöver inte vara en bra strategi…
LikeLike
Definitivt inte.
Ett par intressanta frågor i sammanhanget kan vara:
Varför känner elever att de behöver ta till en sådan strategi?
Är det verkligen bara flickor som hänfaller till dylikt?
LikeLike
Det som Giddens kallar embedment eller på konstig svenska urlakning är väl ungefär detsamma – en sorts uppgivenhet inför det faktum att man hamnat i en situation och samtidigt en viss beslutsamhet att skydda de vitala delarna av sin personlighet mot alltför närgångna lärares försök att krafsa sig igenom skalen.
Jag tror att flickorna har lättare att relatera till och eventuellt även identifiera sig med fröken/läraren. Därför blir flickorna också lättare att manipulera, och på sikt också förvaltare av skolans tradition.
Jag möter en del av dessa traditionsbärare på lärarutbildningen. De har alltid älskat att leka skola och nu får de tillfälle att göra det på riktigt!
LikeLike
Vad är det då som datorn och TV -spelet erbjuder. Exakt detsamma som skogen, mopeden, luftgeväret, slangbellan, kojbygget, MC:n, högtalarbygget, gokarten erbjöd mig och mina killkompisar på 60 – talet. Dvs frigörelsen från det kvinnliga samt att vara funktionella “sociotoper” i mansblivandet. (tävling, hemlighet, nyskapande, gränsöverskridande, gruppgemenskap, unicitet, status i en salig röra)
På 60- talet var ändå ca 60 % av högstadielärarna män (åtminstone på min skola.)
Och dessutom fanns några ämnen som tilläts vara “manskodade”. Träslöjd, gympa, teknik och fysik.
Hur är det nu?
Jag påstår: Att få göra kön är den centrala drivkraften.
Dvs: Tvärtemot rådande föreställningar.
Vi har att välja på: Att acceptera och förstå det kreativa könsgörandet eller tåla en välfärdsstagnation. Det handlar om att sikta den kreativa kraften mot sådant som bygger mervärde. För bevisligen kan män bygga “kreativa arenor” inom världar som “trampar luft” eller bygger dystopier. Därav den rådande invandringsproblematiken.
Teknik = Praktisk Konst
LikeLike
Jag glömde en grundläggande fråga:
Varför leker pojkar med pojkar? Varför har evolutionen skapat denna egenskap? När man analyserar och hittar svaren på denna fråga så hittar man kanske svaret på vad som är fel i den svenska skolan.
LikeLike
Det faktum att lärare, föräldrar, medelålders bloggare och samhället i allmänhet pekar ut det som något anmärkningsvärt om pojkar leker med flickor och tvärtom, kan det tänkas spela in?
LikeLike
Morrica – menar du att den här beskrivningen är en del av det s.k. särskiljandet som då med Hirdmansk logik upprätthåller könsmaktsordningen?
Jag tror att Anders fråga handlar om något annat mer generellt – men det kan naturligtvis vara så att detta könsuppdelningsmönster (som är väldigt starkt i åldern 3-5 år) också är ett kulturbundet mönster
LikeLike
Nej, Mats, vore världen så enkel som Hirdman et al, eller Anders för den delen, utmålar den som att vara vore problemet löst på en kafferast.
Och det är ungefär min poäng, det finns många aspekter i detta, och vägrar man bortse från sin egen tendens till generaliseringar och förenklingar så förblir problemet.
LikeLike
Som lärare (och bloggägare) är jag väldigt glad att både Hirdman och Anders finns. Min teknik är polariserande av positioner och någon form av diskret omfamning när vi upptäcker att det ibland går att mötas bortom ideologier och teorier.
LikeLike
Jämför inte mig med Hirdman. Hirdman sprider irrläror.
Jag vet mycket väl att det finns många dimensioner och orsakssamband. Jag har dock bestämt mig att tugga det spår som av flertalet förnekas eller förträngs. Det som jag upplever vara den blinda fläcken.
Andra parameters diskuteras ständigt av andra så varför skall jag lägga tid på detta.
LikeLike
Mats, det låter som att du i någon mån väljer att använda dig av polariseringen i akt och mening att få folk att se sin egen låsta position, att du håller fram dem som envetet upprepar samma sak oavsett vilket ämne man diskuterar som en slags skrattspegel?
Det är en effektiv teknik, föreställer jag mig, även om risken finns, som överallt annars, att den slutar vara effektiv när den blir vardag.
LikeLike
Jag menar nog att både Anders och Hirdman förkroppsligar teorier och i den meningen bör vara möjliga att jämföra. En del menar att det går att skilja mellan ideologier (irrläror) och teorier (förklaringsmodeller, men jag menar att en sådan uppdelning är svår att förklara och väljer att tala om positioner:
– Vad händer om jag ställer mig på den kullen? Vad ser jag då?
Anders vilja att pröva biologiska förklaringar är jag svältfödd på inom akademien där Hirdman har firat triumfer – men jag tror att båda synsätten behövs. De likhetsfeministiska försöken att monopolisera debatten gör mig deprimerad, men jag behöver inte göra om deras misstag.
Morrica – bakom den här tekniken tror jag att de flesta anar att jag har en hållningäven när jag spelar oskyldig och neutral. Men undervisningsidén är klar:
– Om du gör de här filosofiska antagandena om kunskapens eller människans natur, vilka konsekvenser får det för din syn på undervisning?
Sedan finns det kanske en och annan student som genomskådar den här leken och ställer mig mot väggen. Det var nog därför jag började blogga.
LikeLike
Jag läser Noréns dagbok och prövar den omvända tesen:
Konst = praktisk teknik
Den asociala besattheten av skapandet är besvärande och ibland helt omöjligt att infoga i sociala sammanhang. Samtidigt är det en imponerande produktion som kommer ut ur den här formen av själviskhet.
Han kastas mellan längtan efter gemenskap och vissheten att han behöver ensamheten för att kunna skriva.
Antagligen reproduceras myten om det manliga geniet samtidigt – jag är inte säker på om han hade accepterat beskrivningen av verksamheten som “att göra kön”. Men perspektivet skänker ett visst sammanhang åt de 1600 sidorna.
LikeLike
Visst är konst ofta en praktisk teknik. Men ändå finns en ganska tydlig skillnad. Många män är bevisligen helt ointresserade av det som brukar benämnas Konst. För många är det nog långt mer lockande med sådant som kan MÄTAS på enklare sätt: Hastighet, kraft, ljudstyrka, basnivå, synlig komplexitet, funktioner i system.
Kanske är det just den bortglömda gruppen av pojkar/ män som orsakar att medelbetygen för pojkar är 10-15 % lägre än för flickor.
Pojkar som skall bli framtidens Norén fixar nog den svenska skolan en aning bättre.
LikeLike
Den där diskussionen om en skola som producerar framtida nobelpristagare genom tidig träning uppfattar jag som absurd. Jag tänker nog mer ungefär som Peter leMarc :
LikeLike
Jag tillhörde iofs plugghästarna i skolan (i varje fall från högstadiet och uppåt), men jag måste säga att skolan till största delen var ett slöseri med tid och resurser utan like—och ofta väldigt tråkig.
Framförallt ställer jag ifråga om klassrumsundervisning generellt sett är rättfärdigbar i den omfattning vi har. Många begåvade elever (situationen kan vara annorlunda för genomsnittet) skulle lära sig mer fortare och med mindre möda om de fick studera på egen hand. De grupparbeten vi hade slösade ännu mer tid än undervisningen (som jag förstår ur andra hand är dessa ännu populärare idag än på min tid).
Den som inte passar in i skolan är inte automatiskt en bråkmakare—han kan mycket väl vara någon som inte vill se hur halva hans dag slösas bort utan att han kan göra något åt saken. Om detta kallas “anti-plugg kultur”, då är frågan om anti-plugg kultur är någonting negativt—eller kanske ett tecken att skolan måste anpassa sig till eleverna…
En observation som jag ofta har gjort är att flickor/kvinnor är mycket villigare att utföra flitarbeten, rikta in sig enligt reglerna, osv., än pojkar/män. Här är en stor del av förklaringen att söka.
LikeLike
Jag tänker som du – skolan föraktar osjälvständiga ledtrådssökare med ena handen och uppmuntrar beteendet med den andra
LikeLike
Inte för att vara näbbig, utan bara ärligt nyfiken – hur jobbar lärarhögskolorna mot denna självmotsägelse?
LikeLike
(ursäkta namnförvirringen)
LikeLike
Nja – det är liksom själva grunden för vår verksamhet så det får nog bli en ganska försiktig självkritik…
LikeLike
Det är inte lätt att vara elev idag.
LikeLike
Eller student!
LikeLike
Nej, inte student heller. Men innan man varit student har man varit elev, och i era studenters fall – efter att man varit student så kommer man att ha direkt betydelse för elevers tillvaro.
Det är en kedja där varje länk gör skillnad.
LikeLike
Just idag är den här frågan alldeles för nära och jag hittar inget sätt att skriva om det på ett distanserat sätt.
Högskolementor bedömer och sätter betyg på studenters verksamhetsförlagda tid. Betygskriterier ska göra situationen rättsäker för båda parter.
Kan jag med bibehållen självaktning sätta betyg på någons självständighet?
– Var det så här du ville att jag skulle vara självständig?
LikeLike
Killar har inte en antipluggkultur, de har en lärandekultur
Skolan däremot har idag bevisligen en kvinnokultur. Där man anser att kvinnor skall vara bättre än pojkar.
Här är ett typiskt exempel.
“det borde ju vara tvärtom, säger Judit Béres Lagerquist.”
http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/pojkarna-presterar-battre-an-flickorna%281774977%29.gm
Oroa er inte, snart är det tvärtom och då lägger ingen 80.000 kronor för att ändra det för att killar är sämst på allt anses helt i sin ordning av nuvarande samhälle.
“Ett skäl är nog att kvinnorna först nu utnyttjar sina fina betyg till att konkurrera ut männen i traditionellt manliga yrken och utbildningar.”
http://www.aftonbladet.se/debatt/article6954887.ab
Vilket såklart anses helt i sin ordning
Att männen utnyttjar sig arbetslivserfarenhet för att konkurrera ut kvinnorna om toppjobben däremot hur reagerar samhället och politiker på det?
Där ser vi antimanskultur.
LikeLike
Jag inser att jag måste läsa in mig (alternativt fråga mina arbetskamrater) om det här etnologiska kulturbegreppet som tycks sväva fritt och vara både beskrivning och analys samtidigt.
Som det nu används innebär det både en ideologisering av förhållningssättet och en legitimering av att bekämpandet sker på det idémässiga planet. DJ:s arbete fokuserar på hur de här obehagliga tankarna ska motarbetas – skolans arbetsformer och innehåll är sakrosanta.
LikeLike
Den första länken är fantastisk:
“?Det har varit så här under flera år och vi vet inte varför. Det hela är så komplext. Jag tror inte att till exempel flickornas studieambitioner är lägre än pojkarnas. Men i övrigt kan jag inte svara på vilka anledningarna är till att betygen skiljer sig åt, säger Judit Béres Lagerquist.”
Suck – nu gäller det att lägga band på sina konspiratoriska och revanschistiska drag!
LikeLike
Tittar man på denna video som tydligen visar lärarkollektivet Arabyskolan i Växjö så slår det mig:
Könsfördelningen hos lärarna ligger nära 50/50 % och ändå så glömde man tydligen gymnastikläraren Sven.
Den motsäger i vart fall inte min starka hypotes om att könet har stor betydelse.
LikeLike
Oemotsagd är du i detta påstående!
På gränsen till oemotståndlig i din påstridighet.
LikeLike
Jag är påstridig eftersom jag funderat över detta ända sedan 70 talet när jag själv gick på högstadiet. Med tiden så har jag endast blivit mer och mer säker i min ståndpunkt.
Jag är så pass säker att jag anser att man skulle utföra seriös forskning på detta.
Tillåt på försök, med specialtillstånd från regeringen, sk pojkteknikskolor där lärarna minst till 60-70 % skall vara män och då speciellt inom de ämnesområden som behandlar en av den manliga hjärnans stora lockelser – dvs funktionella strukturer. (teknik, industriteknik, data, fysik, matematik, musik, design, geobiologi mm)
(KTH har visst ett lärarprogram som man skulle kunna hämta dessa lärare. http://www.kth.se/student/kurser/program/cl/ht07/mal )
Jämför sedan studieresultaten på dessa skolor med övriga skolor.
Jag garanterar ett positivt utfall.
Snälla – Bara som ett insitu – forskningsprojekt. Det kan man väl bjuda på mitt inne i denna genusomfamningskultur.
LikeLike
Jag förstår hur du menar. Tyvärr är forskning en hårt politiskt styrd verksamhet och jag tror inte att du ligger mitt i den berömda fåran.
Mitt råd blir därför:
– Säg inte upp dig förrän du fått pengarna…
LikeLike