Vi arbetar med begreppet ledarskap och jag läser Svd understreckare om dr Lütz med visst intresse (länk)
Boken öppnar förresten med att slå fast att Hitler var just normal, monstruöst normal. Icke psykiskt sjuk. Liksom Stalin.
Att beskriva diktatorer som dessa som galna är att banalisera de historiska katastrofer som hör ihop med deras namn, skriver Lütz. Det var bland annat uthållig målmedvetenhet och brutal effektivitet som gjorde deras förbrytelser möjliga; ingen psykiskt sjuk är i stånd till något liknande, menar han. Illgärningarna var onda, och avskyvärda, helt enkelt.
För den klarsynte dr. Lütz är normal för övrigt något av ett skymford.
Lärarutbildningen försöker hantera spänningen mellan normalitet och normativitet på ett ganska naivt sätt. Myten om den “gode läraren” reproducerar sig själv i betygskriterier och VFU-tradition.
Tysta tankar 
Det blir problem när man ska psykologisera personers beteende.
Då kan analysen av personer bli fel. Illustreras väldigt väl i boken jag läste här förliden, “I hans majestäts tjänst”, om svenske militärattachén i Tyskland under trettiotalet och andra världskriget Curt Juhlin-Dannfelt. Där framstår inte inte nazitledarna som galna figurer.
Och skolan ja – den gode ledaren finns väl bara i sinnevärlden. Dock håller jag med din stenstod – tydlighet och stabilitet – bör beteckna lärkåren.
LikeLike
Jag tror att tydlighet är övervärderat – kanske innebär det att utrymmet krymper för andra tankar.
Folk som pekar med hela handen bör nog jobba inom trafikpolisen.
LikeLike
Beror vad man lägger i ordet tydlighet. Lägger du den negativa klangen, som du gjorde nu håller jag med.
Men tydlighet ur ett positivt synsätt bygger på att budskapet kommer fram.
LikeLike
Vi ska inte polarisera i onödan (även om det är min hobby)
Understreckaren (och antagligen även boken) är betydligt mer nyanserad och problematiserande av det som vi slarvigt kallar normalitet. Ledarnas roll är ofta att definiera innehållet i denna. Kanske är det ännu mer skrämmande om gruppen skapar normerna?
LikeLike
Jo visst är det just det som är skrämmande. Det framgår tydligt i boken jag nämnde i mitt första inlägg.
Hitler & Co var duktiga på att utnyttja just dessa normer i gruppen. Tyskarnas missnöje med fredsöverenskommelsen i Versailles, den kollektiva förnedringen.
LikeLike
Frågan är om massans tyranni eller tyrannens tyranni är att föredra?
Säg att det finns en tredje väg!
LikeLike
Det är lättare att göra uppror mot tyrannerna än mot folket.
Mardömmen är när tyrannen gifter sig med folket.
LikeLike
Tja, det ser man väl i sin prydo i Kina.
LikeLike
Allt är väl beroende på jordmånen för tyranniet. Om jag skulle få välja är det väl tyrannens tyranni att föredra. Historiskt har de gått under. Se bara på Hitler, Mao, Stalin och Polpott.
Säkert finns det en tredje väg. Hittar den inte just nu.
LikeLike