Det obehagliga dödsfallet på parkeringsplatsen utanför Landskrona skakar om nyhetsvärlden. Det är inte längre “mord” utan rubriceras som “grov misshandel” och “vållande till annans död”.
Tidningarna har försökt agera återhållsamt, men på nätet frodas hatet i Facebookgrupper och andra forum. Namngivning och utpekande gör situationen upphetsad och stämningen kunde varit bättre i staden som länge har plågats av motsättningar mellan befolkningsgrupper.
En del debattörer försöker kyla ner konflikten genom att påpeka att det är individer som begår brott, medan Sverigedemokraterna inte är sena i att blåsa under motsättningarna. Muslimska trossamfund gick ut och tog avstånd från händelsen – varför behöver de göra det? Idag anges den misstänktes ursprungsland (Libanon), men polisen skyndar sig att ta avstånd från alla teorier om att etnicitet skulle spela någon roll.
I stället lanserar polisens talesperson genusperspektivet och vänder den anklagande blicken mot “manligheten”. Kanske är det ett försök att avleda det infekterade etnicitetsperspektivet – men varför är det mer politiskt korrekt att lägga skulden på gruppen män?
( länk)
23-åringen är libanesisk medborgare, vilket näthatarna tryckt på. Vilken betydelse har ursprunget?
Ingen alls, enligt polisen.
– Man ska snarare lägga ett genusperspektiv på det här än ett etniskt perspektiv, säger Tommy Lindén. Manligt beteende. Om det hade suttit en kvinna i bilen och någon hade tutat på henne så hade det nog inte slutat så här.
Jag blir en smula trött och tänker att det möjligtvis handlar om gruppen landskronabor, 23-åringar, bilägare eller rödhåriga som relevanta förklaringsmodeller. I sista hand kanske det är en ren dåre utan impulskontroll? Varje försök att förklara den här formen av ondska riskerar att ramla platt till marken inför tillvarons obegriplighet.
Kanske är det bättre att hålla fast vid individteorin?
Men då behöver vi mer information om personen och jag är inte säker på att det blir lättare att förstå det som inte går att förstå.
Tysta tankar 
Det tycks ju, av officiella tidningsartiklar att döma, inte som om den andra inblandade mannens impulskontroll varit helt oklanderlig heller. Det är inte helt ofarligt att gå fram till någon annans bil och skrika snorunge, många reagerar med upprördhet på sådant.
Är det inte sedan länge dokumenterat att just i samband med framförande av motorfordon sjunker människors toleransnivå och impulskontroll, samtidigt som aggressiviteten stiger, eller är det bara jag som tror det för att jag sett Michael Douglas på film? Jag vill därför lansera teorin att denna händelse har mer med platsen (parkeringsplats, inte staden eller butiken eller något sånt) och situationen (2 bilförare som hetsade upp sig mot varandra) att göra än något annat.
Är jag helt ute och cyklar, tro?
LikeLike
Tja – kanske inte helt fel. Om det nu är så i denna situation vet jag inte. Men när två andrenalinstinna hannar finns bakom ratten är det inte osannolikt.
Fast jag måste säga att damerna i Stockholm har lika låg toleranströskel som män i trafiken. Om de sedan går ut och slår folk på käften vet jag inte. Fast man kan ju inte vara helt säker på det heller. Nu har ju en kvinna utfört dubbelmord utanför familjen. Så allt kan hända även om det är ovanligt.
LikeLike
Jag skulle inte vilja möta mig själv på IKEA:s parkeringsplats! Din teori är minst lika bra som de övriga!
LikeLike
jag kan bara tala för mig själv men märker en tydlig förändring i mig både då jag sätter mig på cykeln eller då jag händelsevis kör bil. Jag blir lättretad, sur, svär mycket och får anstränga mig mycket för att inte göra något dumt. TROTS att jag är kvinna. Vad är det som händer med mig och så många andra i trafiken?
LikeLike
Tragisk händelse. Men jag blir lika rädd för alla reaktioner.
Vem är det egentligen som vet detaljerna kring förloppet.
Jag känner ett stort obehag inför min egen person eftersom jag vet att det finns en hypotetisk situation i framtiden som även skulle kunna få mig att bli benämnd som mördare.
En person kommer fram och skriker och viftar och säger att jag körde som en bildrulle fast jag inte hade en aning om detta. Till slut så känner jag mig så hotad att jag buttar till den andra. Otur tänker jag när den andra snubblar på “gråsugga 1” och sedan slår bakhuvudet i “gråsugga 2”.
Nästa dag får jag läsa om mig själv som en livsfarlig mördare.
LikeLike
Det är något med bilen som trycker på väldigt primitiva revirknappar. Kanske är det upplevelsen av allsmäktighet vid gaspedalen som snabbt förbyts till sårbarhet på parkeringsplatsen som är svår att hantera?
LikeLike
Jag börjar tro att jag gjorde rätt som sålde bilen. 😉
Fast om jag får spåna lite så kanske man tar bilen för att man ska hinna mer och då är man stressad och med stressen tryter tålamodet. Och ilskan blir svårare att förhindra när man blir pressad för att man inte hinner.
Går eller cyklar man klarar man ändå inte av att göra allt det där som ofta måste gå snabbt och då infinner sig möjligen ett lugn som gör att man inte lika lätt brusar upp. Och skulle man ha mycket brått så måste man röra på sig mer och då kan det kanske vara så att man får utlopp för eventuell ilska och inte orkar bli arg.
Som sagt, endast lite funderingar som inte alls är speciellt genomtänkta och definitivt inte vetenskapligt belagda.
Och som nämnts i kommentarerna ovan, undrar jag också lite över om den häktade mannen har blivit alltför provocerad av ord som kanske inte borde sagts. En sådan här händelse är minst av allt så svart eller vit som det kan tyckas.
LikeLike
Det är väl den sista frihetsymbolen i ett genomreglerat samhälle som gör att vi blir förbannade när “sopprötter och virrpannor” inte kan flytta på sig för att jag ska fram. Hänsyn är inte precis ett ord som står högt på modet i trafiken.
Ett känt faktum är faktiskt den om fysisk aktivitet. Är man arg sur och tvär eller på nysvenska förbannad är bästa medicinen för att bli av med agget fysikaktivitet. Då får andrenalinet utlopp och man får lugnande endorfiner istället. Kroppens eget narkotika.
LikeLike
Ett gott råd – någon gång ska jag överväga att följa det!
LikeLike
http://curiousheathen-eng.blogspot.com/2010/04/motor-mania.html
Redan 1950 kände man till problemet med adrenalin och bilköring
LikeLike
Tack Morrica!
LikeLike