Dubbelratad – lågt ratingtal

Nej det handlar inte om ratingtal för universitet.

Bo Rothstein skriver i Expressen om att de pojkar som misslyckas i skolsystemet sannolikt inte kommer att bli framgångrika i yrkes- eller kärleksliv. Kvinnor har en tendens att välja bort män med lägre utbildning, status och inkomst. Dessa kommer då sannolikt att förvisas till de dubbelt ratades eviga utanförskap. Frågan är om det är en lämplig hämnd för patriarkatets synder?

Länk

Många ser i dag kvinnornas starka frammarsch inom utbildningssystemet som ett sätt att åtgärda en historisk orättvisa där kvinnor varit underordnade och män varit överordnade. Men man glömmer då bort vad mäns och kvinnors olika partnerselektion innebär för de utsorterade unga männens framtida livssituation. Dagens generation skolpojkar bär ju rimligen inget ansvar för den brist på jämställdhet som råder, men såsom skolan fungerar i dag kommer en stor grupp av dem att få leva sitt liv som tillhörande gruppen “de dubbelt ratade”.

Talking Heads – Road To Nowhere

22 thoughts on “Dubbelratad – lågt ratingtal

  1. Nåja – på söndagar passerar ett museumtåg med turister!

    En elegant passus i texten är Rothsteins avfärdande av homosexualitet som lösning på problemet med lågstatusmännens partnerlöshet.
    – Vad fan skulle vi göra?

    Like

  2. Stackars unga lågutbildade män!

    Men de högutbildade kvinnorna väljer kanske inte alls bort de lågutbildade männen? (Varifrån kommer förresten siffrorna om sannolikheten för männen att bilda familj?) De kanske tycker de är som gjorda för att gifta sig med – och så får vi tillbaka hemma(frun)föräldern och så blir allt som förr och långa dagisdagar är ett minne blott och allt blir rena idyllen! Bättre än förut, förresten, när fäderna nu inte är frånvarande!
    För män gör ju allting bäst – egentligen. Antagligen dominerar de utbildnings- och arbetsmarknaden, och om de inte gör det så är de inte bara ratade, utan dubbelratade! Som när de är förkylda, då är ju män MYCKET MER förkylda.

    Ursäkta, jag är fånig och formulerar mig illa – men jag blir inte måttligt irriterad! (Men passusen om homosexualitet som alternativ – den var riktigt rolig! ) /Janis

    Like

  3. Det är väl som i Trubbel:
    och jag jag kände det som även jag var ratad!
    Jag ville slåss och gick mot mitt livs nederlag…

    Jag vet inte riktigt varför du blir arg. Rothsteins poäng är väl att det här är är en ganska farlig situation på många plan. Utanförskapet tar sig nya former och jag ser inte att det vilar någon bön om kladdig medkänsla.

    Bevara oss…

    Like

  4. Frågan är om det kan bli modernt med en liten guttural lågutbildad man som sköter marktjänsten? Eller om kvinnorna verkligen vill lämna ifrån sig förmånen att vara hemma med sina barn. Förvånansvärt många av mina medvetna frigjorda kvinnor förvandlades till praktmammor när de fick barn – att dela lika gällde allt utom föräldradagar som tillhörde modern.

    Erfarenheterna från Norrland pekar väl mot att många klassresande högutbildade kvinnor återvänder till hembygden och gifter sig “en riktig karl” – ett ohyggligt könsstereotypt upplägg som jag tror Anders skulle kunna ge en härlig biologisk förklaring på.

    Du beskriver det som en enkel logik och att de stackars männen får skylla sig själv – var tog strukturerna vägen? Är verkligen skolan könsneutral? Och klassneutral? Och etniskt neutral?

    Like

  5. Janis har helt enkelt inte förstått skillnaden mellan att vara en hona och en parasithona.

    Dvs de skillnader om vissa försöker trolla bort i långa och många ordsammansättningar

    Hokus Pokus Fillijokus sa trollpackan.

    Like

    • Parasithona – är det ett fulare ord för troféhustru?

      Jag försöker ta bort de värderande laddningar. I många kulturer är mannens arbetsinsats försumbar och det är ganska provocerande ur vårt nordiska nyttighetsperspektiv.

      Like

    • Hoppsan! Nej Janis har verkligen inte förstått skillnaden, för jag förstår ju inte ens innebörden av “parasithona” – eller ens valet av termen “hona”, egentligen.

      Mitt inlägg var ju inte det mest genomtänkta – ibland skriver man spontant! Men jag blir rätt trött ibland på debatten om killarna som skolan inte når – när diskussionen kunde handla mer om vad skolan gör för/med både killar och tjejer. Tjejerna som “lydigt” knäcker skolkoden – skulle det då vara så bra? Om diskussionen mer handlade om VAD skolan ger eleverna, oavsett kön, så vore den intressantare. Arbetsmarknaden har förändrats och fortsätter förändras – rustar vi verkligen eleverna, killar och tjejer, på bästa sätt?

      Like

      • Det blir fort djupt och jag tappar också tråden i de biologistiska resonemangen. Det är liksom en teori bland andra – jag gillar att Anders håller den aspekten vid liv och delar ibland hans oro.

        Men en del ord är väldigt provocerande från min politiskt korrekta skolhorisont.

        Samtidigt är det spännande att fundera över hur männen hanterar det här historiska nederlaget. Rubbas patriarkatet i grunden – eller tar det sig nya uttryck?

        I en annan tråd diskuterades prestationsprinsessor och jag delar inte Anna Ekströms uppskattning av det här förhållningssättet. Lydnad och anpassning är övervärderade egenskaper och ger inte nödvändiga kunskaper för 2000-talet.

        Samtidigt är jag rädd att vår övertro på utbildning kommer att få sig en knäck snart.

        Like

        • Ähh
          Inte provocerande. Det är pedagogiskt i den stund att man vill tänka efter en stund. Uttrycket parasithona har inte jag hittat på. Det är ett evolutionsbiologiskt uttryck för den första hanen på jordklotet. “In the beginning” fanns endast honor. En mutation uppkom. I första skedet “sågs” dessa som parasithononor eftersom de lade ägg inne i en annan hona. Utvecklingen fortgick och hanen vart ett eget kön – men likt förbaskat en parasithona om man vill vara väldigt primal.

          Grundtanken är dock. Kan någon tro att evolutionen av honor och parasithonor under hundratals miljoner av år skulle skapa två karbonkopior.

          Vad är sannolikheten för detta. Någon borde väl kunna göra en matematisk statistisk analys på detta tex med SPSS.

          Egentligen så var det denna tankekedja som jag åsyftade. Åtminstone är det i dessa logikkedjor som jag befinner mig när jag försöker begripa genusdiskursen och könskäbblet.

          Like

  6. Könlöshet (eller karbonkopior) känns väl inte så lockande för de flesta av oss. Läroplanens krig mot “könsstereotypier” kan få underliga konsekvenser om vi inte diskuterar målet.

    P.S. Så bra på sannolikhet är jag inte!

    Like

  7. Just det Mats.
    Där skrev du något väldigt klokt. Vad är liksom målet? Hur skall det bli sen.
    När målet är uppnått skall detta sedan hållas konstant.

    Jag tänker på alla tvåkönade varelsers “behov” av att göra kön (könsurvalet). Skall detta bara upphöra med en knapptryckning.

    Ja herregud. Hur långt har de tänkt! Egentligen.

    Like

  8. “Är verkligen skolan könsneutral?”

    NEJ! Tyvärr inte. Och det är ett hot mot inte bara pojkarna, utan även mot landets framtid som helhet vilket jag tycker är synd eftersom den svenska kulturen, i mitt tycke, är (var?) värd att bevara.

    Like

  9. Och min poäng är att många av de bortsorterade pojkarna förmodligen hade kunnat driva utvecklingen framåt, men eftersom de blev ratade så tidigt tappade de hoppet (för så fungerar djuret människan). Jag är också inne på linjen att det finns biologiska skillnader och att pojkarna, generellt sett, är mer individuella och kreativa, medan flickorna är kollektiva och lydiga. Därför är det inte så konstigt att systemet ser ut som det gör. Politikerna slår ju två flugor i en smäll. Flickorna gynnas (“könsmaktsordningen”) och politikerna formar fram lydiga väljare. Problemet är bara att Sverige inte är en skyddad verkstad (så länge till). Men det problemet är nog egentligen inget politiskt problem eftersom vi redan nu ingår i EU-projektet (supernationalstaten). För mig är det dock ett gigantiskt problem – men jag är kanske bara lite konservativ som gillar kultur och personlig integritet. Och, ja, kultur/integritet hänger ihop med utbildningssystemets utformning ur ett makroperspektiv.

    Like

  10. För att skruva till det.
    Jag har sett Anders B Westins cementartade inlägg förut, och om jag minns rätt så är han väl med sin vetenskaps-ideologis motsvarigheten till prästen i Bjästa (liksom Rothstein inom sin vetenskaps-ideologi), liksom Reinfeldt är statsministrarnas motsvarighet till prästen i Bjästa.

    OBS, det är INTE en komplimang.

    Bästa att påpeka det då man aldrg vet vilka typer som läser detta, med tanke på att en som Bo Rothstein alls tillåts komma fram svenska media (vissrligen i en kvällstidning och de räknas ju av tradition som någon sorts både(?) idé(?)- och formmässigt B-lag. På samma sätt som män räknas till A-laget, och kvinnor till B-laget, därför att det råkar vara PRAKTISKT för innehavare av manligt kön att dela upp verkligheten på detta sätt, och för att denna grupp själva ansr sig ha rätt till en avelskossa och en marktjänstgöringsslav. På så vis slipper denna grupp att både utveckla sitt sätt att se på världen och att var).

    Om Rothstein är seriös i sitt resonemang här borde någon snarast skjuta av karl´n.’ Med flera. Vargar i skogen är mer värda än Rothstein.

    Like

  11. “Jag förstår inte din koppling till konservatism?

    Vad är det du vill bevara?”

    Ja, det är inte helt lätt att förklara men jag kan ju göra ett litet försök i alla fall. Jag tillhör den där kategorin som tycker att mycket faktist var bättre förr. Och bara för att förtydliga menar jag inte att det betyder att kvinnan ska stå vid spisen och att mannen ska jobba 200 timmar i veckan. Om de som det gäller inte vill ha det så, för då är det okej.

    Det jag inte tycker är okej är de invandrarghetton som vi, på kort tid, har byggt upp bland annat genom miljonprogrammen. Jag gillar heller inte att respekten för äldre är borttagen och att universitetet håller på att bli en förlängning av gymnasiet (en containerförvaring utan några större krav på kunskap).

    Och varför har det blivit så? I mångt och mycket beror det tyvärr på att begreppet “jämställdhet” har kidnappats av etablissemanget (feminismen). Utan någon djupare analys antas “könsmaktsordningen” som en sanning. Det är exv därför som pojkarna inte tas omhand på bästa sätt i skolan. De tillhör ju kategorin “förtryckare” som “måste” skolas om via genusdogmerna.

    Jag noterar att detta leder till ett samhällsförfall av tidigare sällan skådat slag. Folk mår, överlag, dåligt. Speciellt ungdomarna – och inte bara pojkarna.

    Det är här den konservativa biten kommer in. Jag gillade Sverige när de andra länderna hade oss som en förebild. Nu är vi mer ett avskräckande exempel. Utom för EU, som ser jämställdhet på samma sätt som svenska feminister som också vill ha mindre integritet.

    Jag gillar helt enkelt inte kontrollsamhället som håller på att byggas upp. Det luktar för mycket 1984. Tänk bara på Beatrice Asks senaste utspel – som många feminister i och för sig anser vara för mycket, men det beror nog bara på att de hellre tar ett steg i taget genom ändamålsglidning för att det inte ska märkas.

    Like

    • Tack, jag förstår.

      Frågan är väl vilka dörrar som är stängda? Jag kan också längta tillbaka till den gamla trygga tiden, men tror inte det är möjligt att återskapa en position som byggde på industriellt försprång och billiga råvaror.

      Jag försöker förstå vilka lösningar som bygger på nostalgi och vilka möjligheter som faktiskt finns att forma framtiden.

      Begreppet konservatism är riskabelt och idag representerar feminismen ibland en mycket sentimental form av konservatism – en tid då staten skyddar grupper på ett förminskande sätt.

      Like

Leave a reply to Dubbelratad Cancel reply