Jag jobbar med en kurs som behandlar “entrepenöriellt lärande”. Efter en viss misstänksamhet inser jag att det faktiskt finns något spännande i tanken på att försöka hitta kraften i kreativiteten. När jag läser artikeln om Apple i Sydsvenskan drabbas jag av insikten om att det ibland gäller att våga gå före.
Om Steve Jobs skulle svarat på frågor hade han kunnat säga: Det struntar jag i. För Apple är inte företaget som sätter stor tilltro till fokusgrupper och kundundersökningar. I det avseendet har Apple samma inställning till sina konsumenter som Henry Ford, som en gång sade:
”Om jag hade lyssnat på vad mina kunder hade velat ha, hade de sagt en snabbare häst.”
Ja – jag har en Mac…
Tysta tankar 
Mac är värdelös – för tekniker.
LikeLike
Jag vet – för 20 år sedan avfärdade Pedagogiska centralen Mac för skolbruk (“det är bara en skrivmaskin” och skickade 200 lärare på DOS-kurser. Sedan köptes datorer till klassrummen och jag vågar påstå att det är den mest misslyckade IT-satsningen i skolhistorien.
Utfallet var bedövande lågt och de flesta packades inte ens upp. Så går det när tekniker får bestämma…
LikeLike
Jag glömde min ironi.
Har jag någonsin tidigare påpekat det stora sveket. Att det under 70 talet vart så att tekniken blev något som katten släpat in och att därmed skolsystemet dränerades på tekniker.
LikeLike
Jag minns Compis-datorerna min högstadieskola investerade i på 80-talet. Det var grejer det! 😉
LikeLike
Mest intressant är nog den nervösa optimismen som gjorde att många skolor investerade i de här apparaterna. Ingen vågade liksom stå utanför.
Ungefär som postkodslotteriet!
LikeLike
Mats
Nu var du ironisk.
Jag som tekniker använder mig av windows eftersom tekniker har utvecklat program för tekniker i denna miljö.
Att den andra människoarten som gillar ikoner och bilder använder Mac är väl känt i även våra kretsar.
Förresten är miljön numera nästan lika men likt förbaskat krävs windows för att kunna använda kvalificerade teknik och beräkningsprogram.
Men man kan ju göra som min son. Köpa en Mac och ladda in Windows.
LikeLike
Jag hade nästan glömt den här gamla striden och känner mig ganska hemma i båda världarna – men så är jag också naturvetare i förskingring…
LikeLike
I min värld är SPSS det mest teknologiska jag kommer i kontakt med – och det finns som mac.
En del av mytologiseringen av Apple handlar nog om dominansen inom mediavärlden.
LikeLike
Mats
Det var därför jag skrev “den andra människoarten”, dvs den som älskar att bygga myter.
Jobs har för mig ända från början varit en modern variant av en frikyrkopastor, om än mycket smart, men frikyrkopastor likt förbaskat. Församlingen heter Apple och profeten Mac.
Jag är nog född till denna jord för att likt en målsökande robot upptäcka mytbildare. Det är nästan som ett straff och ett öde.
LikeLike
Mitt senaste inköp för 100 kkr.
http://www.datakustik.com/en/products/cadnaa/
LikeLike
Grattis! Hoppas ni blir lyckliga tillsammans.
Är det någon form av akustisk CAD-variant? Så spännande.
Studiovärlden har väl annars vacklat mellan PC och mac?
LikeLike
Ja där har du rätt. Studio världen har vacklat.
Ja det är en akustisk cad variant. Man bygger 3 d landskap / städer och lägger in byggnader, vägar, järnvägar, industrier, motorbanor, vindkraftverk mm och sedan räknar man i all oändlighet.
Faktiskt ganska häftigt.
LikeLike
WOW! Menar du att programmet räknar åt dig? Och du sen kan veta om byggnaden fungerar akustiskt?
Vem bryr sig om MAC-PC då!
LikeLike
Visst är det fantastiskt med datorer och den mänskliga förmågan att bygga digitala modeller.
Men i samma stund känns det obehagligt. Programmen kan med tiden bli så fantastiska att jag som högburen akustiker kan ersättas med en Knapptryckrarnisse. (vi är inte där men det kan bli så)
Det har ju redan skett inom musiken. Riktiga musiker ersätts mer och mer av knapptryckning, kodning och sampling. Det enda folk behöver är en tjusig sångare/sångerska som kan påfågla det sexuella begäret.
LikeLike
Jag tänker att det kan bli som inom musiken – vi letar efter skavanker som tecken på mänsklighet.
Längtan efter det perfekta ljudet, det perfekta reverbet… nej den där renheten vill vi inte ha. Men det är klart att man gärna vill ha en fullgod ljudupplevelse om man går på konsert, oberoende av var man sitter!
Kanske det där med artister som symboler också är ett övergående fenomen. Jag tänker att det finns en del starka individer som tar kontrollen över hela produktionen – just för att komma förbi det här manipulativa branschtänket.
Men det krävs nog en hel del integritet för att inte bli en bricka i musikfabriken.
Och så finns det sådant här ytterlit förvirrande:
LikeLike
Det var en intressant vinkling i riktningen från det spontana till det ordnade.
Här är en variant av det omvända:
Aaron Coplands balettmusik Billy the Kid för modern jazzcombo.
LikeLike
Den öppna prärien – jag gillar presentationen: Det är musik som skulle tilltala lyssnare från varje genre!
Är det möjligt?
Men nyfikenheten är väckt!
LikeLike