Jag tänker att det är möjligt att beskriva naturen i metaforen “krig”. Det är en ständig kamp om utrymmet, näringen och ljuset.
Stenshuvud var för inte så länge sedan ett kalhygge, men nu frodas träden på den branta klippan. Just den här stenen har antagligen försökt hävda någon form av äganderätt till platsen långt innan eken växte upp och krävde utrymme. Nu är de förenade i en symbiotisk omfamning enligt gangstervärldens motto:
– If you can´t beat them, join them!


Den sista bilden tycker jag liknar tjuren Ferdinan som slickar matadoren när han får se blomman.
LikeLike
Jag kan tänka mig att det är en mycket långsam och utdragen slick!
LikeLike
Jo, men vara inte tjuren Ferdinans mycket långsam och utdragen slick eller minns jag fel……
LikeLike
Då är vi på samma linje, linje lusta…….
LikeLike
Jovisst – och dessutom rejält kärleksfull!
LikeLike
Nu hamnade kommentaren fel ovan. Den skulle ju vara här :=((
LikeLike