Kursstart för Språk och meningsskapande. De här skarvarna är underliga – studenterna håller på att skaka av sig föregående kurs examination och det tar en stund att ta sig in i den nya modulen.
Fokus ligger på ständigt aktuella läs- och skrivutveckling, men jag är inte säker på att kursens litteratur pekar i samma riktning som utbildningsministerns tankar om dessa färdigheter. Det finns en stark betning av något som vi kallar “meningsfulla sammanhang” och formaliserad träning är glest representerad i litteratur och undervisning. Kanske borde vi ta in företrädare för denna riktning? På skolorna lever traditionen i högönsklig välmåga (Vad är det?)
Nästa vecka ska vi prata om studenternas egna läsminnen och det är ett spännande ämne. Jag tror att de flesta lärde sig läsa – trots skolan.
P.S. Märks det att jag har ett trädtema?
Tysta tankar 
Kul Mats – jag tillhör väl dem som lärde mig läsa trots skolan.
På lågstadiet och mellanstadiet fick jag höra att jag var dum, pga att jag har, som det då hette läs- och skrivsvårigheter. Det rederade ju i att jag inte ansträngde mig mer i språk än at jag klarade nästa utbildningsnivå.
Det var väl först i tredje ring i gymnasiet jag fick reda på problemet. Min svensklärare tycket jag skrev intressanta uppsatser men att orden svor ibland.
Efter det förstod jag att det inte var något fel på hjärnkontoret, frånsett att det kopplade fel ibland. Och när jag började på Teknis i Stockholm började mitt läsande. Men det var långt utanför det jag som logiker läste på Teknis.
Som logiker levde jag länge i villfarelsen att det var kunskapens moder. Det var först när jag för ett antal år sedan hade förmånen att diskutera kunskapsprogression med dom som kan detta som jag insåg det viktiga.
LUS fungerar som mätinstrument på en progression. När man försöket göra samma på matematikens område med MUS gick det åt skogen.
Fick tvärt i vuxen ålder inse att problem formaliseras genom det skrivna ordet som gemensam bas för att lösa ett matematiskt problem. Något som jag bort varit observant på redan under Teknistiden, eftersom det var så vi löse konstruktionsproblem.
Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, se till att ungarna utvecklar sitt språk oavsett vilka biologiska problem man har med språkträningen. Utan ett utvecklat modersmål kan du inte lära dig andra språk eller matematik……
LikeLike
Jovisst är det spännande – men det är inte självklart att alla har den där passionerade kärleken till språket och läsandet som växer ur ett livslångt umgänge med böcker. För många är det smärtsamma minnen och personliga misslyckanden som rivs upp.
Det är enklare att prata om metoder:
– Gör så här så blir det bra!
LikeLike
Visst är det så – minnen som rivs upp.
Min berättelse var bara ett försök att beskriva att man måste försöka av dramatisera detta. Tänk bara på skillnaden mellan kungen, kronprinsessan, prinsen och prinsessan.
Alla har dom smärtsamma minnen och personliga misslyckanden när det gäller just det jag beskrev.
Kungen genom sina stakningar i att läsa manus, kronprinsessans svårighet att läsa in kunskaper – därför frågor hon för att lära sig – som många uppfattar som hennes intresse för ett ämne.
Prinsen som fokusera på desgin istället för ord, som svär när han ska prata i offentligheten. Slutligen prinsessan som mot alla odds är briljant i hjärnan och lyckats ta en fil kand i konstvetenskap.
Så allt är väl hur man lyckas övervinna sin egen smärta av att ha ett handikapp som inte syns.
LikeLike
Det är en ganska stor grupp studenter som brottas med de här svårigheterna. På ett plan finner jag det djupt hoppingivande att de vill hjälpa andra som går igenom samma problem.
Å andra sidan oroar jag mig för en viss revanschism.
Många handledare har väldigt liten tolerans inför blivande lärares språkliga svårigheter. Det tycks handla om kärnan i yrkesstoltheten – handstilen och stavningen.
LikeLike
Ja så är det nog.
Men dessa människor är duktiga korrekturläsare men urusla författare. Man orkar knappt igenom två meningar i deras text innan man smäller ihop pärmarna.
LikeLike
jag drömmer om det perfekta äktenskapet mellan formalister och funktionalister
LikeLike
Språk är viktigt, oerhört viktigt, i synnerhet när det gäller texter som får konsekvenser för andra människor. Ett osakligt, otydligt eller illa formulerat omdöme kan leda till att mottagaren tolkar texten på ett helt annat sätt än avsändaren avsåg, och detta kan i sin tur leda till en, helt i onödan, försämrad skolsituation för den elev texten handlar om.
Det är viktigt att studenter på högskolan får lära sig och öva sig i konsten att formulera sig väl, när de väl börjar jobba behöver de ha förmågan.
LikeLike
Precision, tydlighet, exakthet… jo det är säkert en färdighet värd att odla.
På ett djupare plan kan vi fundera över förhållandet mellan språket och det som orden representerar. Drömmen om ett neutralt språk bortom tolkningar kanske innebär en form av maktutövning i förhållande till dem som uttrycker sig mer känslomässigt/situationsbundet?
Men du har naturligtvis rätt: Språk är makt. Även om Foucault antagligen skulle ha sagt att makt är språk.
LikeLike
Det skulle han förmodligen, men faktum kvarstår – språk är makt.
Den som uttrycka sig känslomässigt och situationsbundet när man uttalar sig om andra människor, som man ju gör i t ex ett skriftligt omdöme, löper en stor risk att utöva sin makt på ett sätt som i längden blir destruktivt och tvingande för den omskrivne.
Tänk t ex på en formulering som ‘eleven är alltid pigg och glad’, som vid första ögonkastet kan tyckas enbart positivt laddad. Denna formulering ställer inte bara upp en förväntan på hur eleven skall vara, den riskerar t ex att leda till att om eleven under sommaren gått in i puberteten med dunder och brak och mitt i hormonstormen blivit en butter och avvisande tonåring hamnar allt för mycket fokus under nästa läsår på humörförändringen och allt för lite på elevens kunskapsutveckling.
Formuleringen ‘pigg och glad’ kan också bli en tvingande etikett, en fasad eleven känner sig tvingad att leva upp till oavsett vilka mörka drag som gömmer sig där bakom, eftersom ‘pigg och glad’ är vad omgivningen vill ha av eleven.
Det finns fler konsekvenser denna till synes oskyldiga formulering kan få, konsekvenser som kanske kunnat undvikas om formuleringen hållits på en saklig nivå istället.
Språk är makt, och vi måste vara noggranna i vårt maktutövande så att vi inte i all välvilja ställer till det för dem vi har ansvar för.
LikeLike
Om man förtydligar det ytterligare.
Det skrivna ordet är makt, eftersom vi är gravt skriftspråkliga.
Ett tecken är väl skillanden mellan oss som skriver kommentarer på din blogg och de som bara läser. Därmed får dom skrivande ett slags tolkningsföreträdet.
LikeLike
Bra förklarat Morrica. Du lyfter fram den dolda normativiteten som alltid lurar under ytan och språket vaggar in oss i en falsk trygghet av trevlighet.
Jo visst har den skrivande människan alltid ett övertag i förhållande till läsaren. Tidigare har vi diskuterat Platons beskrivning av förhållandet och varför Sokrates aldrig skrev ner sina dialoger. vi andra är inte lika radikala och nöjer oss med den tama inbjudan till tankeutbyte som en blogg är.
Men som bloggägare har jag alltid privilegiet att kunna ta bort obehagliga ord – och ändra mina egna…
LikeLike
Nej Plura, du har inte riktigt förstått.
Språk är makt. Inte skriftspråk. Språk. Den som har språket i sin hand, den som har förmågan att tala med bönder på bönders vis och med lärde på latin har också förmågan att nå fram med sitt budskap relativt oförvanskat*
Vi pratar här om hur viktigt det är för tredje part, den omtalade, den som inte har möjlighet att påverka hur budskapet formuleras, att avsändaren, dvs den som uttrycker sig använder ett sakligt och tydligt språk.
Ett exempel: Läraren A skriver ett omdöme om eleven B. Omdömet läses av läraren C, som utifrån omdömet skapar sig en bild av eleven B. Avsikten är att läraren C, den som tar emot eleven B, ska veta vad eleven B har lärt sig, behärskar och känner till redan.
Om läraren A formulerar sig otydligt blir läraren Cs bild av eleven B otydlig, den kan rent av bli felaktig. Detta gör eleven Bs start hos läraren C sämre, och kan påverka hela eleven Bs framtid i skolan.
Om läraren A formulerar sig sakligt och tydligt blir situationen en helt annan.
Därför är det viktigt att läraren A formulerar sig sakligt och tydligt och använder ett så korrekt språk som möjligt. För att ge eleven B bästa möjliga förutsättningar, helt enkelt.
Oavsett om omdömet ges skriftlig eller muntligt.
*oförvanskat betyder i sammanhanget ungefär utan att ha förändrats
LikeLike
Allvaret handlar också om de här dokumentens status som offentliga handlingar. Att Björklund nu väljer en genmerell sekretessbeläggning är fegt och dumt – men det är delvis en annan diskussion!
LikeLike
Visst är språk uppdelat i en muntlig kultur, som länge varit förhärskande i skolans värld och en skriftlig kultur. Det är väl det som är just problemet när vi ska svänga till kravet på dokumentation. Då blir det som du säger inte helt stringent.
Min tanke och poäng är den, att givetvis när jag står på scen har jag makten över ordet, allt beror på hur duktig jag är att sända detta till omgivningen. Problemet är bar när vi ska utvärdera detta utan någon skriftlig dokumentation.
Muntliga berättelser har en tendens att förvanskas beroende på vem som lyssnat. Därför blir det ovanligt mycket tyckande och tro i den typ av värderingar. Och det som ibland kallas skvaller – fjädern som blir en höna.
Därför är skriftspråket avgörande och det som är det central i de nya förordningarna och skollagen. Även om vi har olika prefernser på ordens betydelse har vi i det skrivna ordet en dokumenterad utgångspunkt i värderingen. Därför är det A och O att inte de skriftliga omdömena innehåller värderingar om elevers uppförande eller otydliga utvärderingar för att det saknas adekvat underlag. Här finns det mycket att övrigt önska.
LikeLike
LUS och MUS går väl att stå ut med – i Malmö har vi något som kallas RUS (Relationsutvecklingsschema).
Där gick min gräns…
LikeLike
Och på vilket sätt mäter man RUS?? Är det promillehalten eller??
Och i vad består evidensen???
Jag är skeptisk – finns det något evidensbaserad modell för hur man ska uppföra sig. Börjar i så fall att likna hovprotokoll eller sociala koder som olika samhällsklasser har.
Skeptisk till tusen……
LikeLike
Bra då är vi två!
Jag vill inte ens länka till det…
LikeLike
Äsch – man ska inte vara småaktig:
http://www.rusmodellen.se/
LikeLike
Tja, det såg ju inte helt vetenskapligt ut.
Verkade mera som två glada förskolefröknar som gjort något som de osorterat hängt upp på en delmängd i Lpfö 98.
Och som bekant ska förskolan inte utvärdera barnes utveckling utan bara hur arbetslaget lyckas i sin pedagogik.
LikeLike
Men det är ju så kul att mäta barn…
Och föräldrarna tycks bli väldigt imponerade!
LikeLike
Kul och kul….
Barn utvecklas men det är inte i dimensionen kunskapsutveckling. Barn lever i nuet.
Är dagens föräldrar “lost in translation”?????
LikeLike
Jag kommer ihåg glädjen över att mina barn fick sina första tänder i “rätt” tid. Normaliteten skänker kanske den nödvändiga tryggheten i en förvirrad tid. Frågan är om skolan ska göda den här osäkerheten?
LikeLike
Tycker inte skolan ska göda denna osäkerhet. För när är livet tryggt och säker hela tiden?
LikeLike