Små tårar – Tindersticks på KB

Tindersticks – Tiny Tears

Jag kastas från lantlivets stillhet till storstadens pulserande nöjesliv. I kväll kollar jag in Tindersticks på KB. Min karriär som indiekille går lite ryckigt och snart kommer Rasmus och Fredrik att tillrättavisa mig om vad som egentligen är indie eller inte.

Enya?

KB

14 thoughts on “Små tårar – Tindersticks på KB

  1. Enya ger ut skivor på Warners och går därmed fetbort från indiesfären.
    Tindersticks lär ha givit ut en skiva på Island som ju var ett indiebolag med framåtanda en gång, men som nu sedan länge är uppköpt.
    För om jag inte är helt felinformerad handlar indie om former för utgivning av musik, inte hur den låter eller om försäljningssiffror (även om indieartister blivit ett begrepp).
    Tom Waits fick en miljonsäljare med Mule Variations sedan han hoppat över till indiebolaget med det underbara namnet Anti.
    Fast allt det där visste du väl redan? 😉

    Like

    • Tack!
      Jag är glad för all information. (Trodde länge att det handlade om musik från Indien…)

      P.S. Enya är väl rave, som de säger i reklamen!

      Like

    • Jo det var magiskt. Tempot var Lambchopskt, vibratot Aaron Nevilleskt, scenshowen buttert Van Morissonsk – och helheten väldigt egen!

      Ofta går man på konsert för att höra gamla hittar. Detta var något annat.

      Like

  2. Band kan vara indie men också handlingar kan också vara indie. Detta kan göra saker lite förvirrade. Därför exempel: Att lyssna på Orup kan vara indie men Orup som artist är inte speciellt indie. Daniel Johnston är däremot indie men jag vet inte hur indie det är att lyssna på honom med tanke på att han är känd. Ja du fattar.

    Därför kan det vara indie att lyssna på Enya.

    Du kommer säkert Fredrik och rättar mig…

    Like

  3. Rasmus: funderar man inte som “indie” på varför det är så mycket regler kring att vara Independent? Är posen eklektisk? eller definitiv? Med det undrar jag: kommer indien bli som punkaren, behålla samma attribut och vara igenkänd genom det, eller rör sig ‘identiteten’ med tiden?

    Like

    • Det finns väl en glidande skala:
      1) Wannabe
      2) Hangaround
      3) Prospect
      4) Fullvärdig medlem?
      5) President?????

      Fast det kan också vara ett mentalt tillstånd – att bejaka sin inre “indie”

      Like

    • De hemliga/dolda föreställningarna och normerna är det som jag tycker är fascinerande med poser/identiteter/jagen. Samhörigheten ligger mycket i att känna till de små nyanserna inom subgruppen.

      Förhållningssättet är definitivt medan vilka band och attribut som gäller ständigt förändras. Få handlingar kan vara indie över tid. Helst ska du var först med att lyssna på ett band som inte ens är tilltänkt…

      Like

      • Spännande! Då tänker jag att det måste finnas någon form av grupp som bekräftar positionen? Du är liksom beroende av någon som talar om att du är oberoende (independent).

        Antagligen är detta en ganska logisk postmodernistisk individualism – en dold tävling om att vara friast. Smalast vinner.

        På 50-talet romantiserade jazzälskare äldre musiker från New Orleans. De skulle helst vara tandlösa alkoholister och tanken var nog att det fanns något som vi i brist på annat skulle kunna kalla “äkta”. Är det samma dröm?

        Like

  4. Spännande detta.
    Jag tror att vi måste ta det från början.

    Uttrycket Indie spreds under 90talet (i sverige av Tidingen SA (SoundAffects) och POP. Till en början var det ettt uttrycks som endast betecknade akter som släppte musik på bolag som oberoende av de stora amerikanska kulturförlagen, Warner EMI mfl.

    Ett nästa steg var att ta till sig punkens DIY estetik och inkorporera den i identiteten. Lyssnar du på oberoende band så anammade du DYI estetiken. Det är först få vi kan tala om den stil som vi idag kallar för indie. Främst manifisterade i pandalooken som hade sin kulmen under lollipopfestivalen 96.

    För egen del använder jag mig av begreppet i ursprungsmeningen. Vilket blir svårare och svårare då dinosarierna är på väg att dö ut.

    Om man återgår till grundfrågan, “Är Tindersticks Indie” kan vi konstatera att deras skivbolagstillhörighet är independent. Men Stuart Staples kostymbärande och croonersjungande ligger långt från den DYI estetik som tex SY har drivit till sin spets.

    Like

  5. Tack!
    Inre tillstånd hos utövaren
    Attityd till skapandet
    Egenskap hos objektet
    Relation mellan utövare och publik
    Distributörens ägandeform
    Sångarens kläd- och sångstil
    Historisk förankring i tradition

    Men SY – vad är det? (Tips – googla inte!)

    Jag måste nog gå den långa vägen och lyssna in mig!

    http://www.myspace.com/vitpals

    I kväll på Banca di musica

    Like

Leave a comment