Jag är vanemänniska och en del av dessa vanor överraskar mig själv. På lördagsmorgnar klockan åtta sänds modeprogrammet Stil och trots att jag inte är det minsta modeintresserad njuter jag av de välgjorda reportagen. Veckans tema är Oscarsutdelningen och de fantastiska kreationer som kvinnorna bär på den röda mattan.
Männen åtnjuter inte samma frihet. Koden är strikt smoking och de som försöker experimentera med udda färger eller tillbehör avfärdas som clowner. Den intervjuade liknar smokingen vid en rustning eller uniform som mannen ikläder sig innan han går ut i strid. Det svarta strama signalerar tidlös makt – oron för att avvika från den trånga normen signalerar något annat.
Nervositet.
Jag anar att Anders B har en teori om varför det ser ut så här?
- A non smoking outfit
Tysta tankar 
Det du beskriver brukar i min värld kallas dresskod. Alltså du klär dig efter vilket sammanhang det är.
Till skolan – sunkig tröja och byxor.
Till banken – minst kavaj och Etonskjorta till nöds slips.
Till styrelserummet – diskret konstym, vit Etonskjorta och matchande slips.
Till bankett med majestäet – klassisk marinblå kostym, vit Etonsjkorta och diskret slips.
Till Nobelfest eller annan “bättre” fest typ bröllop – frack med där tillhörande utstyrsel och har du ordnar hänger du på dig järnskrotet.
Det var några manliga dresskoder beroende på var du ska.
LikeLike
Frågan är varför friheten tycks vara oändlig för kvinnorna vid Oscarsgalan – medan en prickig näsduk till smoking reducerar den värdige gentlemannen till en pajas.
Visst gäller det att behärska konventionerna men jag tänker att det måste finnas en viss frihet att experimentera med gränserna. I det här fallet lider jag med en instängd manlighet som tror sig signalera tidlös styrka och makt – men egentligen är helt fångad av regler.
Kanske är jag bara avundsjuk…
Men det är spännande att se med vilken lätthet styrelsekvinnor anpassar sig till den här kulturen och börjar “powerdressa”.
LikeLike
Pingback: Bloggstafett: Internationella kvinnodagen « Nattens bibliotek