Anna Sundman Marknäs skriver på SOS om attackerna mot den svenska skolan.
Hon utgår från Hargeaves och beskriver erfarenheterna från Ontario då ett fungerande decentraliserat skolsystem detaljreglerades i slutet av 1990-talet. Jag menar att det är ytterst likartade förhållande och att vi har mycket att lära av de de här striderna. I Toronto strejkade lärarna för rätten att påverka undervisningen.
Tysta tankar 
Den friheten har väl lärarna sedan tjugo år tillbaka. Att de inte utnyttjar den är en annan sak.
Innan mål- och resultatstyrning via läro- och kursplaner infördes kan vi snacka om detaljstyrning. Då var varenda krona styrd av av staten för undervisningen och även metodiken. Begrepp som SÖ och länskolnämnder har man tydligen glömt bort i debatten.
Så jag förstår inte vad klagandet gäller?
LikeLike
Det fanns en period när lärarna förväntades tänka själv (1994-2010?) – en del blev skräckslagna och mindes den gamla SÖ-tiden.
Jag tror att du och jag är överens om att det gäller att konstruera situationer som ger utrymme för att anpassa undervisning efter barnen inom ramarna.
Det som hände i Kanada var en reaktion på decentraliseringens baksidor och klassisk repression.
LikeLike
Vi är helt överens om det.
Och den friheten finns fortfarande. Lusläser jag nya skollagen är det precis vad som kommer att ske i fortsättningen också.
Det är väl bara Björklunds taskiga översättning av ordet control. Liknar det som många kvalitetsmänniskor gjorde för tjugofem år sedan, översatte ordet fel. För control är inte kontroll utan styrning. Det är något helt annat och det är det hela kapitel 4 i skollagen handlar om. Där är det dessutom riktigt återgivet.
Så Björklund och hans rädda lyssnare bör bli som kärringen mot strömmen och gå till källan innan man darrar på manchetten och tror att det är ökad kontroll och detaljstyrning.
LikeLike
Det känns tryggt – kan du tänka dig att inte rollen av att vara “Slaven på vagnen”?
LikeLike
“Slaven på vagnen” – hur tänker du då?
LikeLike
http://www.faktoider.nu/memento.html
Någon som påminner makthavarna om deras dödlighet (och maktens skörhet)
LikeLike
Visst är det så – man måste alltid bli påmind om sin dödlighet.
Frågan är då – varför är alla skolmänniskor rädda för den dödlighet som innebär att Björklund som andra översätter ett ord fel?
Eller är det historielösheten?
Kan märka det när min kollega, med fyrtio års erfarenhet av skolväsendet, drar på om SÖ och länsskolnämnderna hur dagens lärarkår sitter som levande fågeholkar och förstår nada när vi utbildar skolan i mål- och resultatstyrning.
Om dom tycker att dagens regler är detaljstyrande är det en västanfläkt i fröhållande till hur det var innan 1990.
LikeLike
Jag tror också att en total återgång till detaljstyrning är omöjlig. Särskilt som Kanada och England håller på att omvärdera den äppelkindade skolpolitik som vi delvis försöker genomföra.
Priset för kontroll var för stort och talet om likvärdighet visade sig innebära “likhet”.
LikeLike
Lärare ska tänka! De ska tänka, ta makten över sin profession och över sin närhet till eleverna. Alltså inte makten över eleverna utan kunskapen de besitter i klassrummen. Den tysta läraren är lika farlig som det tysta klassrummet. Vi måste våga orda om det vi gör. Vi måste ta ställning för barnen, för vårt yrke. Men det finns mycket, mycket att göra, och börjar prata om, för yrket har fått sig en knäpp på näsan, och lärare är inte alltid den lärare man önskar… så verkligheten ser så olika ut. Lärare bemöter heller inte lärare gott alltid. Det är stora utvecklingsområden.
Jag är väldigt glad över min lärarutbildning. Den var knepig i sin synbara enkelhet. Nu i efterhand vet jag. A-M
LikeLike
Jag också stolt över den lärarutbildning vi har och mer än en aning mörkrädd inför den okunniga kritik som folk slänger omkring sig.
Kanske är det politikens villkor som gör att allt måste förenklas – men måste HSV och skolverk sprattla med i den här cirkusen?
Frågan är om det går att återerövra professionen efter den här förnedringsmarschen som Björklund har iscensatt. En del goda krafter har fått nog.
LikeLike
Angående Pluras (har för övrigt svårt att tala med/skriva till signaturer) undran om vad som är problemet. Du har rätt i att det pedagogiska frirummet ökade i och med införandet av Lpo94. Jag kan också min läroplanshistora. Problemet då var att man inte implementerade paradigmskiftet på ett systematiskt och genomtänkt sätt. Många lärare har vittnat om att de stod handfallna inför det nya. Enklast då att fortsätta som innan. Det jag ser i den nya läroplanen och de nya kursplanerna är en ökad detaljstyrning. I Lpo94 fanns exempelvis få eller inga stoffangivelser, det finns det i de nya förslagen till kursplaner. Antalet nationella prov ökar. Från SKLs sida vill man detaljstyra lärares arbetstid. Jag ser tendenser i Sverige till den övertro på standardisering som funnits i USA, Kanada och England. I dessa länder är kritiken nu massiv, då man inte ser förbättringar i elevernas lärande, tvärtom. Undervisningen tenderar att bli platt och ytlig då man undervisar för provens lättmätta faktakunskaper.
Att, som du säger, bortse i från Björklund och hans misstolkningar blir lite märkligt då han är landets skolminister. Många lärare och andra lyssnar på vad han säger, i stället för att “gå till källan” som du kallar skollagen. Hans retorik kring skolan blir i vissa läger vägvisande. Vi kan inte bara avfärda honom som en stolle vilken som helst, han har ju faktiskt makt att sätta dagordningen.
LikeLike
hej Anna!
Kul att du hitta hit. Spelet mellan Björklund och hans beskyddare (lakejer?) på skolverket är ett ämne för sig. En hel del av hugskott och tokerier kommer ut som ganska genomarbetade förslag. Ibland känns det som en seger för tradition (eller byråkratin) – en möjlig tolkning är att politikerna inte styr över politiken och då kanske det är ett allvarligt demokratiskt problem.
LikeLike
Mats där satte du fingret på en viktig punkt.
Som jag förstått är det poletrukerna på departementet som sätter dagordningen.
Läroplanen för förskolan är ett bra exempel på det. De sakkunniga jobbar just nu om förslaget från Skolverket. Så det är inte med automatik vad myndigheten gör som sedan blir en förordning dit läroplanerna hör.
LikeLike
Anna – det var ju synd att du tycker det! Tur att du hitta till Mats blogg. Här för vi livliga debatter fast många av oss har signaturer av ett eller annat skäl.
Håller helt med dig att bekymret är implementeringen 1994. Regeringen Carlsson fokuserade på budgetsanering på den tiden och tyckte väl att denna fråga inte hade en så stor dignitet att det fordrades pengar för att skolan skulle börja tillämpa de nya läroplanerna.
Sedan var det väl ett medvetet val man då gjorde att skilja på kursinnehåll som kursplanerna styr och lärarnas pedagogiska arbete som styrs av läroplanerna. Att man nu slår ihop dem till ett dokument bygger på Davidssons utredning som just konstaterade att det i praktiken var Lgr 80 som tillämpades ute i skolorna.
Detaljstyrning, tja om du menar att kursplanerna innehåller mer detaljer, ja. Och jag kan inte tycka att de är särdeles klargörande utan kommer att bli lika svårtolkade som de existerande. Däremot är det väl bara ett av huvudmomenten i läroplanen som förändras – Kunskaper. Där försvinner strävansmål och uppnående mål som begrepp om jag tolkat det rätt.
Och jag har inte sagt att Björklund i allt är en person att avfärda. Han har i vissa stycken skapat mycket för att få igång en död skoldebatt i samhället i stort.
Vad jag kritisera honom för att han är dåligt påläst när han ska framföra sina förslag. Om det har att göra med att han inte är en detaljmänniska eller inte ska jag låta vara osagt. Kan det också vara så att skolmänniskor vill diskutera detaljer istället för strukturer och helheter. Då stor sig Björklund slätt och tjänstemännen på departementet får ta över.
LikeLike