22 thoughts on “Svenska språkets två fulaste ord

  1. Jag gillar ordet implementera om det verkligen görs. Jag gillar inte ordet implementera om det sägs att det ska göras och inte blir gjort. Jag måste slå i ordboken så jag vet riktigt.
    Jag gillar inte ordet Jante, ett namn, men jantelagen då … och så gillar jag inte ordet exkludera i pedagogiska sammanhang.
    Ha det… Anne-Marie

    Like

    • Jag håller med Anne-Marie – det är allt för mycket snackverkstad hos somliga som använder ordet implementera. Mer verkstad så blir det mer. Men det kanske är så att ordet mäta saknas i kopplingen.

      Mäta – är ett ord som jag mött mycket allergi kring i skolan. Varför vet jag inte riktigt för det som mäts blir gjort.

      Like

    • För mig har ordet alltid ett uppifrånperspektiv – jag värnar myten om att idéer utvecklas underifrån.

      Men top-down är lättare att förstå. Det är chefens uppgift att se till att alla tänker “rätt”.

      Like

      • Jag förstår ditt problem. Kanske en fossil företeelse i den offentliga sektorn.

        Men så går det inte till idag när man utvecklar organisationer. Chefen av idag har uppgiften att predika värdeskapande och få medarbetarna att röra sig framåt, det jag så envist beskriver som mål- och resultatstyrning.

        Men jag kan hålla med att i andra kulturer i världen är det top-down som gäller.

        Like

    • Hållbarhet kan inte vara ett självklart egenvärde. Den här längtan efter stabilitet är psykologiskt möjlig att förstå i ett samhälle där allt förändras väldigt snabbt men utifrån mitt historiematerialistiska perspektiv blir det underligt om de ideologiska strukturernas stabilitet tillmäts ett eget värde.

      Den tröghet som finns i systemen kanske är bra som ett skydd mot ytlig opportunism (skolan som institution) men jag tänker att det föränderlighet är ett överlevnadsvillkor.

      Like

      • Frågan Mats är väl, ska det vara anarki i systemet eller inte?

        När jag såg om husokupationerna i Lund på slutet av sextiotalet och perspektivet med drygt fyrtio år i ryggen fanns det mycket gått i det hela.

        Men när övervintrade anarkister i pensionsålder går och skanderar blir det patetiskt.

        Hållbarhet för mig är att strukturen ska hålla över tiden men att innehållet hela tiden förbättras.

        Like

        • Här finns det utrymme för en mängd nyanser som vi inte fångar in.

          Skolvärlden är ganska trött på okynnesförändringar och de flesta lärare tar starkt spjärn i sina erfarenheter när de utformar sin undervisning.

          Jag tror det är bra.

          Att upphöja strukturen till ett högre värde menar jag är farligt. Innehåll och form hänger samman på ett ganska mystiskt (kaotiskt?) sätt.

          Like

        • Tja, så resonerar alla som fortfarande vill var något form av skrå eller hantverksväsen.

          Och så mycket har jag utbildat i min dagar att jag vet att det underlättar ofantligt om du har struktur i vad du gör. Då slipper du uppfinna hjulet var eviga gång.

          För sanningen är den, även om du har samma struktur att hålla dig till så skiftar innehållet vid varje framträdande.

          Och det är just den mystiken inte skråväsendet förstått. Människokraft eller humankapital är flyktig materia inte strukturkapitalet.

          Like

        • Ibland funderar jag om det gäller mig själv också? Hur mycket struktur behöver jag i mitt liv för att må bra?

          Just nu har jag haft en hel del musikundervisning och i ren självbevarelseiver har jag försökt hålla ett ganska strikt program – de här sångerna ska jag gå igenom.

          Samtidigt tycker jag själv att min bästa sida som lärare är att kunna plocka fram låtar efter stämning och anpassa programmet till gruppen.

          Men det är naturligtvis en risk – tänk om jag glömmer en grundläggande sång…

          Like

  2. Kolla den här beskrivningen: Stark hållbarhet innebär att samhället inte tär på naturresurserna, medan de som förordar svag hållbarhet nöjer sig med att samhällets totala kapital inte minskar. Svag Hållbarhet mäts genom att samhällets kapital delas upp på realkapital (Kr), naturkapital (Kn), human-kapital (Kh) och socialt kapital (Km). Samhällets totala kapital är K = Kr + Kn + Kh + Km och så länge K inte minskar är utvecklingen hållbar. Vid stark hållbarhet kan naturkapital och annat kapital inte räknas mot varandra på samma sätt, och man pratar om ett nödvändigt ”kritiskt naturkapital”.
    VVEM i hela världen kan lita på att detta räknas ut hos alla de kommuner, organisationer, brancher och andra som skriver detta i sina fina deklarationer. Alltså, vem vågar ifrågasätta. Men håll med om att det är väldigt PK just nu?

    Like

    • Om logikern i mig ska frågasätta formeln så är storheterna inte adderbara.

      Hur mäts realkapital, i pengar eller vad? Vad mäts naturkapital i, pengar per ton virkesmassa eller järnmalm eller är det bara återvinningsbart material vi pratar om?

      Humankapital är det kostnader för inköp av konsulttjänster eller står det för utbildningskostnader eller vaddå?

      När jag beskriver humankapitalet är det det värde man kan åsätta kunskapen hos en individ med. Det går inte att räkna ihop ett antal skallar och tro att du får ut något värde av det. Dessutom är humankapital inte hållbart över tiden. Det är endligt.

      Och sist men inte minst vad är socialt kapital? Är det de ekonomiska vinningarna som individers nätverk ger eller?

      Så de som hittat på formler har nog inte riktigt matematiskt tänkt igenom det hela. Och då faller teoremet. Storheter som inte har ett mätsamband har inget samband. Därmed blir det lite kvasevetenskap över det hela.

      Like

Leave a reply to anne-marie körling Cancel reply