Christer och jag var på samma seminarium med Roger Klinth. Mitt kritiska bloggjag är på semester (kanske beroende på att jag håller med Roger i allt väsentligt) Därför hänvisar jag till Christermagister och diskussionen om Kön och utbildningsframgång.
Frågan är :
– När blev det ett problem att pojkar inte längre kan hävda sig inom utbildningsvärlden?
Tysta tankar 
Det enkla svaret i frågans fullständiga förlängning:
– Jag är mycket räddare att i mörkret möta en desperat ung man än motsvarade ung kvinna.
LikeLike
Aha – handlar det om rädslan för en urspårad manlighet som famlar efter resterna av det som en gång varit kontroll?
Den här filmen skrattar mina studenter åt. Jag funderar över vad det roliga är?
LikeLike
Så kvinnor bör alltså kliva åt sidan för att männen inte ska riva bygget, helt enkelt?
LikeLike
Det tror jag inte är aktuellt, eller lämpligt – eller politiskt möjligt.
Männen kommer väl föra samma tillvaro som adeln under borgerskapets högtid. Lite löjlig och otidsenlig men med betydande makt.
LikeLike
Ditt val av tempus är intressant. När och var ligger denna framtid där männens lott som Machiavelliska makthavare tycks given och självklart? Är den en följd av Anders rädsla, eller den framtid vi går faktiskt går mot? Eller är det samma sak?
LikeLike
Ja det blev väldigt gåtfullt och jag vill inte gärna sia om framtiden. Antagligen blir kategorierna manligt/kvinnligt ganska ointressanta när de stora ekonomiska krafterna sveper förbi. Jag försöker undvika att se männen som frälsare och tror att Anders överdriver sambandet mellan manlighet och teknik – samtidigt som jag är kritisk mot en självbelåten teknikfientlig förskolekultur…
Jämställdhet kanske är en produktivitetsfaktor – på samma sätt som det var viktigt för Sverige på 30-talet att få tillgång till begåvningsreserven i arbetarklassen. Men idag är det frågan om männens potential tas tillvara i skolan?
En tolkning är att de straffar ut sig själv. Flickorna har bättre strategisk förmåga.
LikeLike
Mats
Den var kul.
Men är det inte uppenbart att detta tankespår är det centrala.
Det är i vart fall drivkraften för mitt intresse i hela genusfrågan. Det löjliga könskriget som inte fattat varför samhällen blommar och dör.
Dvs mångas totala blindhet inför begreppet : Funktionella selektionsarenor.
Det verkar vara en rysk video. Är det något man misslyckats med i den ryska kulturen så är det väl att skapa funktionella arenor för manligheten.
Har jag inte fattat det helt fel drar kvinnorna det största lasset medan många män hälsar på flasköppningen.
Jag kan från min horisont se bekymmersamma tendenser även i vårt kära land, samtidigt som man dagligen får läsa upprörda artiklar om att bara 16 % av medlemmarna i bolagsstyrelserna är kvinnor.
Man kan ju undra varför vissa frågor är så populära medan andra verkar vara så väldigt ointressanta.
Det är bevisligen mer intressant att bry sig om några promille av befolkningen än de 50 % som ligger till vänster om toppen på normalfördelningskurvan.
På 70 talet var det precis tvärtom. Jag trivdes bättre då. Och dessutom gillade jag musiken från den tiden.
LikeLike
Det finns en dansk debattör som har skrivit en bok om män i förskolan “Vilse i damdjungeln”.
Det är en djupt hatad bok i genusvetarkretsar och tas ofta fram som ett exempel på försåtlig biologism. Men nog är det intressant att se hur den ryska manligheten famlar efter något att hålla sig i.
Skratten tror jag handlar om vår egen rädsla för att tappa kontroll och värdighet – och en lättnad över att vi fortfarande lyckas sätta på oss ett par byxor.
LikeLike
Så manligheten behöver alltså en egen arena för att inte… krympa? skrumpna? förgås? bli galen? gå bärsärkargång? eller något helt annat? Och denna arena besudlas? upplöses? förtvinar? mjuknar? om kvinnligheten beträder den?
Intressant i filmen, tycker jag, är hur mannen är bekymrad över det trilskande klädesplagget men aldrig ens för ett ögonblick blir löjligt, hur han ger de skrattande tonåringarna (och publiken på YouTube) utrymme att vara barnsliga och skratta genom att ignorera dem och avslutar det hela med sin värdighet intakt.
LikeLike
Vem har talat om en egen arena?
Jag tänker att problemen handlar om motsägelsefullhet. Å ena sidan förväntas de vara väldigt annorlunda och lyfta/frälsa en verksamhet. Å andra sidan ska de passa sig väldigt noga för att representera den traditionella manliga maktordningen.
När det gäller förskolan var arenan stängd för män fram till 1960 och de män som har vågat sig in därefter har sällan varit långlivade.
Allegorin med Körsbärsträdgården antyder att det inte är allt igenom rationella mönster vi möter. Falludi skriver i Ställd om män i kris reagerar. Intressant är att det verkar vara stabil arbetarklass som hanterar arbetslöshet bäst jämfört med medelklassens män som har en skörare identitet.
Men det finns många obehagliga exempel på hur hotade män reagerar när världen skälver.
Den ryske mannens värdighet är nog en gåta för sig. Avskärmning eller alkoholförgiftning?
LikeLike
Jag tolkade in detta med enskilda arenor i Anders rätt flummiga inlägg om funktionella selektionsarenor. Kanske menade han något annat men lyckades formulera sig på ett sånt sätt att det ser ut som om man vill säga enskilda utan att säga det rent ut.
Kanske är det avskärmning, kanske alkoholförgiftning, kanske är det faktiskt den värdighet som kommer sig av att vara så trygg i sin egen roll att man kan kosta på sig att låta en grupp ungar skratta.
LikeLike
Mats
Vi nuddar nu mitt intresse för verkligheten. Det komplexa spelet mellan könen.
Vad är det som bygger välstånd. Delvis tillfälligheternas spel. Det ena ger det andra. Vi har haft tur!
Frågan är om vi klarar av att simulera och styra den i övrigt kausala processen genom att förstå vad vi egentligen håller på med. (scenografierna har en tendens att dominera synfälten)
En sak är dock säker. Att enbart ha närfältsperspektivet jämlikhet /jämställdhet räcker inte. Felprogrammerad jämlikhet leder till ojämlikhet i nästa skede.
Vi måste också förstå oss på de drivkrafter som kan skapa bekräftelse och kreativitet i framtiden och vilka kunskaper som har förmågan att generera både bekräftelse och välstånd – för alla.
Att göra kön då en mycket central komponent – om Darwin har rätt i sin numera bevisade teori.
Vilket vissa inte har lust att bejaka:
http://www.genus.se/Nyheter/fulltext//Raddningstjansten_granskas_i_nytt_projekt.cid915803
Vissa vill leka Gud. Jag funderar ständigt. Hur tusan vet dom att dom har rätt. Har de fullt ut begripit drifter och därav existerande processer.
Inget jag läst tyder på detta. Det är enbart ideologiska föreställningar som styr.
LikeLike
Att göra eller inte göra – kön?
Tanken på att det skulle finnas ett val är ganska ny och ger oss en viss form av frihet som kanske gränsar till övermod.
Skolans läroplan uppmanar oss lärare att bekämpa traditionella könsmönster och stereotypier. Frågan är om det går att skilja ut dessa från andra tankar om kön?
Riksen finns att allt som liknar kön uppfattas som fel och ont.
LikeLike
Kanske dags att även träna unga pojkar att hantera underordning och utanförskap? annars tycks vi riskera våldseskalering där Manligheten, denna bergfasta kvalitet full av avundsvärda åtrådda egenskaper, konstruerar sig en arena.
För det är väl inte Manligheten som norm för männen som det kan vara något trångt över?
Ärligt talat. Jag förstår inte alls resonemanget. Inte alls. Och det enda jag vet är att den där självgoda Manligheten som påfallande många besuttna väletablerade män i övre medelåldern ofta utsatt mig för får mig att vilja dra till ställen där arenan för den självgodheten inte finns.
LikeLike
MrsS
Vad är det du inte förstår.
Att icke behövda och eftertraktade män på ett eller annat sätt visar sina frustrationer.
Varför tror du att världen ser ut som den gör.
LikeLike
Kanske för att för få människor visar sin frustration och istället finner sig i att tämjas och behandlas som underordnade?
LikeLike
Morrica
Du menar den del av populationen som sätter sig ner och väntar på att någon annan gör något, samtidigt som den andra sorten rånar, våldtar och bränner bilar.
I vissa kulturer ungefär fördelat 50/50 av manligheten.
Ingen av dessa bygger välstånd. Den ena sorten väntar och den andra förstör. Det finns ett stort antal av dessa länder/kulturer på detta klot, som brukar benämnas U-länder.
(Vi har ett antal sådana subkulturer i detta land. Vill det sig illa så gäller detta i hela länder.)
Inget är för givet.
Vad är det för parametrar som byggt vårt välstånd.
Läs gärna Jared Diamonds : Vete, Vapen och Virus” och den senare: “Undergång” om de mycket komplexa sammanhang som bygger och raserar kulturer.
En sak är säker: Könskriget kan vara ett tecken på den begynnande “Undergången”.
LikeLike
Eller för att vara konkret.
vad är det för speciellt med länder som har välstånd:
– Jo, att männen går upp på morgonen och går/åker till något som vi brukar benämna arbetsplatser.
– och att det dessutom har funnits / finns andra män som sett till att dessa män har något att tillverka, odla, bygga.
I länder där männen inte beter sig på detta sätt sköter kvinnorna det mesta och hinner därför inte själva med att bygga välstånd.
I Bangladesh försöker man lösa detta problem genom att ge kvinnor sk mikrolån.
I Sverige får männen skäll för att de vill gå till jobbet.
LikeLike
Anders, det är beklagligt uppenbart att du inte alls förstår vad jag menar. Besvara gärna det jag säger men var snäll och gör dig aldrig mer till tolk för ‘vad jag menar’. Det är både respektlöst och stör diskussionen.
LikeLike
Morrica
Du kan väl inte bli irriterad på mig för att jag tolkar dig som jag gör. Jag kodar dina ord och min hjärna tolkar.
Mitt svar är en konsekvens av vad du skrev och hur jag tolkade detta.
Vi är tydligen ofta på olika frekvensband.
Förlåt men jag gör det inte med flit!
Jag tolkade dig som en spegelbild av mina svar.
LikeLike
Anders, Jag förstår att du inte alls är medveten om din egen attityd, och din nedlåtande ton. Dina försök att göra dig till tolk för vad jag egentligen menar med det jag säger är ett försök att förminska mig, att få mig att framstå som lite dummare och lita okunnigare än jag är.
Jag föreslår att du istället, om det är så att du tror att jag menar ett eller annat, formulera detta som en fråga istället för ett påstående. Då inbjuder du till diskussion, du ger mig utrymme att rätta dig om du missförstått och du visar mig respekt som meddebattör.
LikeLike
Morrica
Nu är det du som beskriver din tolkning av mig. Vi måste alltså missförstå varandra.
Jag försöker förklara varför jag missförstår dig:
Jag upplever dina kommentarer som som korta, dubbeltydiga och samtidigt med någon slags “provokativ” knorr. Om jag använder ditt språkbruk en aning nedlåtande eller ifrågasättande utan att jag riktigt förstår varför.
Således svarar jag på ett sätt som du upplever uppfostrande.
Det behöver inte vara illvilja utan endast att jag vill förklara min ståndpunkt.
Det är bevisligen lurigt med kommunikation.
Som jag skrev så missförstår du och jag varandra ganska ofta. Det kan ju bero på olika bakgrunder eller olika perspektiv.
Jag kan skriva liknade texter till andra och blir då förstådd på samma frekvens.
Jag vet inte vad detta beror på.Men det måste väl bero på att jag läser in något i det du skriver och du vad jag skriver som vi missförstår.
Vad är det du tror att jag menar i denna tråd och vad var så nedlåtande i mina två kommentarer. Förklara gärna. Jag förstår inte det provokativa i det jag skrev.
MrsS missuppfattar bevisligen essensen.
Kanske är bloggkommentarer högodsare för missuppfattningar.
LikeLike
Nej Anders, jag upplever inte dina kommentarer som ‘uppfostrande’, men jag undrar vad som får dig att välja ett sånt ordval. Kanske anser du att jag borde ‘uppfostras’, vad vet jag? Jag upplever dig inte heller som provokativ, jag beklagar, även om jag ibland tycker mig se tydliga tecken på att du försöker provocera.
Att du väljer att inleda din kommentar med att göra dig till tolk för vad jag ‘egentligen’ menar är ett tydligt och mycket typiskt exempel på vad jag menar. Se t ex här hur du valde att göra dig till tolk för vad jag menade i mitt svar till ditt svar till MrsS inlägg:
“Morrica
Du menar den del av populationen som sätter sig ner och väntar på att någon annan gör något, samtidigt som den andra sorten rånar, våldtar och bränner bilar.”
Det jag skrev var:
“Kanske för att för få människor visar sin frustration och istället finner sig i att tämjas och behandlas som underordnade?” (svar till ‘varför tror du världen ser ut som den gör’)
Genom att göra dig till tolk och tala om vad jag menar försöker du vrida det jag skriver till att passa ditt eget budskap. Det är inte uppfostrande, det är ohövligt och du framstår som lite småsint och dryg. Och diskussionen blir lidande.
Jag ber om ursäkt, Mats, för att detta tagit upp utrymme och dragit bort fokuset från diskussionen som sådan.
LikeLike
WordPress bjuder på hårddiskarna.
Mats skriver snart ett nytt inlägg om en helt annan fråga.
Jag är inte dryg.
Jag missförstår bara vad du skriver.
Det är något helt annat.
LikeLike
Jag sa inte att du är dryg.
Jag sa att ditt sätt att göra dig till tolk för vad andra egentligen menar får dig att framstå som dryg.
Det är något helt annat.
LikeLike
Men det är väl alldeles uppenbart att Du Anders B Westin oavkortat och med olika finess förlöjligar andras inlägg till vilkas budskap du misstycker. Så det var ju inte för att uppmuntra dialogen som jag skrev det där inlägget ovan. För du nedlåter dig ju aldrig till att försöka förstå, genom att fråga mer, nej, du tolkar tillskriver och nedvärderar folks ord. Så. Fine. Du har din position. Jag har min. Närmare än så kommer det itne. Utgångspunkten för ett utbyte finns liksom inte. Så det väntar inte jag på. Så överansträng dig inte med “undervisningen”.
LikeLike
Oh, jag ångrar att jag var så kategoriskt dumdryg här ovan. Förlåt Anders … jag blir ibland sarkastisk när jag känner mig irriterad … 😉 mig stör det så pass att jag återvänder och erkänner det: ursäkta!
LikeLike
Vackert!
LikeLike
MrsS
Du får säkert harmoni nu när det ordnat sig för livskamraten.
Då slipper du lägga energi på missuppfattningar beträffande mina kommentarer.
LikeLike
Jag tror ni klarar ut det här.
Utan mig.
LikeLike