På yrkesakademin i Vasa hänger en rad porträtt av chefer. Myndiga herrar blickar ner på oss med bekymrade miner. Sist i raden möter jag en kvinna och funderar över hennes kraftfulla uttryck. Vilket pris betalar hon för att få vara en del av den här maktgemenskapen?
Tysta tankar 
Kanske inga, kanske fick hon i stället äntligen vara lite som hon är, liksom. Det kan vara så också. Att springa omkring o va kvinna är inte så kul vettdu … som nu, i snömodd med is under, – 6 och snålblåst, iförd stilettstövlar i nåt plastmaterial, nylonstrumpisar och bomullskjol modell kort.
LikeLike
Jag håller och är lite svag för den där barska självmedvetna attityden!
Det är något värdigt och samtidigt misstänksamt som fascinerar mig.
LikeLike
Vilket pris betalade männen?
LikeLike
Bra fråga – det finska svårmodet parat med den här genren av pompös manlighet.
Kanske är vi alla instängda i någon form av onaturlig värdighet och det blir ganska tydlig vid den här formen av högtidsporträtt.
Kvinnan antyder någonting bakom masken.
LikeLike