Jag har verkligen ansträngt mig för att komma nära den finska folksjälen under mitt besök i Vasa. Mina försök att föra in samtalen på backhoppning, längdskidåkning och rallystärnor har mötts med förbryllade axelryckningar. Hotellet har ingen bastu, stadens tangorestaurang är stängd, karaokebaren är ödslig och folk är besynnerligt nyktra. Värdfolket vägrar att deklamera Runeberg och jag möter mer gemyt än svårmod.
En tröst är den skrikande manskören Huajaat som ger konsert i Stockholm i dag. (Länk). Jag är i princip nyfiken på alla försök att formulera någon form av manlig position och tycker nog att de verkar ha ganska kul. Dessutom gör de några genuspolitiska uttalanden som inte är helt politiskt korrekta.
Det verkar vara ett trevligt gäng som umgås på ett ogenerat men högljutt sätt, säkert nyttigt för hälsan.
Jag ska pröva idén hos mina kamrater i det manliga nätverket på lärarutbildningen men kan redan höra invändningarna om stereotypisering…
Tysta tankar 
Och du, på ålderdomshemmen finns det bastu, det vet jag bestämt.//Ulla
LikeLike
Tack för tipset!
LikeLike
Du kanske ska skriva pojkarnas bastusånger… finska är lätt att läsa men svårt att förstå… språket sjunger så vackert tycker jag. A-M
LikeLike
Jag är lite kluven – både lättad och en aning besviken över att ha varit i Finland utan att ha badat bastu. Fast Österbotten är kanske inte det riktiga Finland?
LikeLike
Finlandsvenskan sjunger, men finska är stumt och fullt av konsunanter.
Åtminstånde säger mina finska vänner det. Eftersom jag inte fattar ett jota när de pratar än mindre när jag ska läsa.
LikeLike
Jo det är svårartat obegripligt – åtmistone för oss som sneglar mot engelska och latin för att hitta någon form av ledtrådar.
Jag är tidningsnarkoman men gav upp efter några sidor. Det var tvärstopp.
Finskugriska….hmmmm…. jag tror de hittar på!
LikeLike