Förstora
Jag har varit i USA. Under ett besök i Kanada gick jag över bron vid Niagarafallet och stannade i nästan 20 sekunder på den amerikanska sidan. Det tyckte jag var ganska lagom. Min övertygelse är att både filmen och boken är bättre än själva landet. För oss som är uppfödda med amerikansk kultur kommer varje verkligt möte med det fysika landet USA att innebära en påfrestning för våra drömmar.
Det känns inte värdigt att resa runt i ett land och leta after spår av teveserier. När jag har åkt Sopranos- och Sex and the cityturen i New York – vad ska jag göra då? Käka på Seinfelds favoritrestaurang eller chansa på att få Lettermanbiljetter?
När blev medier “larger than life”?
Tysta tankar 
Jag fick läsa sakta två gånger för att fatta “medierna, larger than life”. Beror det på morgonsegheten?
Det jag sen tror jag fattade var att du menar att folket i USA är som vi, med sorg o glädje? Är du verkligen säker på det?
LikeLike
Det är så konstigt att se på verkligheten som en spegling av filmen – det blir liksom inte spännande förrän media har lyft miljöerna till en högre nivå.
Hur folket i USA är… ja det vet jag inte…. Eftersom 99% av mina intryck är medieproduktioner borde jag nog inte ha någon åsikt alls!
LikeLike
Senast jag var där kom jag hem med den sammanfattande frasen:
“Man kommer in i ett rum och ser att allt är precis som hemma, bara att det skiljer sig alla detaljer”
Det Amerika man ser i serier finns inte. Förutom Twin Peaks, det finns. Män med flanell är så in i norden synliga och tar upp nästan 70% av ditt synfält så fort du lämnar New York.
Mitt tips är att vara kvar längre än 20 sekunder nästa gång. Du kan då börja se detaljerna.
LikeLike
Det låter som ett bra tips – alternativet är att se om Twin Peaks.
LikeLike
Drömmen och verklighetn är två saker.
Som inte det skulle var nog, The Big Appel är ingen homogen stad inte ens Manhattan är det.
Östkusten är mer likt Europa medan västkusten är en helt annan kultur. LA är inte NY.
Så det finns ingen, som jag ser det, enhetlig kultur i amerika. Speciellt inte i dokussåpor från drömfabrikerna.
LikeLike
Jag kanske behöver de här drömmarna? USA som ett ouppnåeligt land av möjligheter?
LikeLike
Visst behövs dörmmarna!
Och möjlighetern sitter i individen, likaväl som misslyckandet! I US är misslyckandet en merit!
LikeLike
Det ska jag komma ihåg!
I Sverige är misslyckandet en individuell katastrof och lösningen är att lägga ansvaret på lärarna?
LikeLike
Medier är larger than my life i alla fall.
Förstå gånge jag påtagligt upptäckte främlingskänslan inför krocken mellan dessa två storheter var när jag efter en intensiv internet/dator- period satte mig i bilen för att köra till huvudstaden. Ljuskänsligheten, behovet av solbrillor, långsamt flackande upp igenom landet i en enda förundring över att Wow! det är så här det ser ut, irl!
LikeLike
En gång när vi körde genom skogen och ett rådjur hoppade fram utbrast tonåringen:
– Wow, vilken häftig grafik!
LikeLike